Klockan 07.06;

- Hej det är jag! Var är du?

- Halvvägs till jobbet...

- Du, råttfällan under spisen hoppar och hasar och dunkar och jag vill dööööööö!

- Öh... okej...

- Men fattar du, det är en råtta i den och den är inte DÖD!

- Jaaaa... Jag får ta det när jag kommer hem...

- NÄR DU KOMMER HEM??? Men jag måste ut och duscha, jag måste gå igenom köket NU!

- Öh, ja??? Men släpp in katterna och ta bort lådan under spisen!

- TA BORT LÅDAN UNDER SPISEN????? Det ligger en RÅTTA under spisen och den är inte DÖD!!!

- Ja?

- Jag orkar inte med detta...

- Nä...

- Jag tänker inte ta bort lådan...

- Nä... nähä... nänä...

----------------------------------------------------------------------------

07.23

- Hej det är jag. Var är du?

- Öh... på jobbet...

- Du, det LIGGER EN DÖD RÅTTA I RÅTTFÄLLAN I MIN BIIIIIIIL!!!

- Ah, jamen DET var väl bra! Kanon, då fick vi den!

- DET LIGGER EN DÖD RÅTTA I RÅTTFÄLLAN I MIN BIIIIIIL OCH JAG SKA ÅKA TILL JOBBET NUUUUUU!

- Ja, men TA UT råttan då!

- Vaddå TA UT råttan????? Hur då???

- Jamen ta en polygrip eller nåt...

- POLYGRIP?? Det är ju bara några futtiga centimeters handtag på en sån!!

- Jamen ta nåt annat då! Nåt långt!

- Snöskyffeln! Jag tar snöskyffeln!

- Men hur fan ska du få in SNÖSKYFFELN i bilen???

- Nu är inte problemet att få in snöskyffeln i bilen utan att få ut råttjeflen UR bilen och du är inte speciellt hjälpsam här... *snyft' Jag håller på att dööööö...

- Nämen det tror jag inte du gör...

- Kan jag släppa in katterna i bilen tror du, lyfter de ut den då?

- Öh... Alltså... Älskling, jag måste jobba nu...

- Meeeen dåååååå....

----------------------------------------------------------------

Samtalen har utspelats mellan mig och en person i min närhet som lovat att älska mig i nöd och lust. En intelligent, smart och i vanliga fall ganska sympatisk person. Han ser bra ut, har haft framgång i sitt jobb och betraktas som en väl fungerande samhällsmedborgare i de flestas ögon.

I NÖD och lust. Undrar vad i ordet NÖD han inte förstår...?   

  Dagen startade klockan tidigt med en mils springrunda i skogen, sedan havregrynsgröt och en effektiv, hurtig dag på jobbet och avrundades med ett svettigt pass på gymmet!

Nästan.

Det var lite så jag hade tänkt i alla fall. Men ack - det blir så sällan som jag tänker. Fast jag tror inte det är bra att hasta och dra iväg för hårt, jag tror mer på långsiktig planering.

Alltså reviderar jag nu dagen lite;

Dagen startade klockan tidigt - så långt är det rätt. Maken såg uppriktigt förvånad ut när jag stapplade ner för trappan och undrade vad jag gjorde upp så tidigt... En mils springrunda var ju inte riktigt planen igår, däremot lekte jag med tanken att gå en runda innan frukost. Fast... vet ni hur MÖRKT det är klockan tidigt??? Jättemörkt. Totalt becksvart! Förvisso har vi gatlysen, men bara en begränsad sträcka. Typ hundra meter eller nåt, sen är de slut.

Jag menar, jag kan ju inte gå ut mitt i natten i becksvarta mörkret - jag kan ju snubbla och slå mig! För att inte tala om alla livsfarliga vildsvin som står i buskarna och väntar på att få äta upp mig... Nä, morgonpromenad fick utgå ur artikelregistret idag. Det blev X antal koppar kaffe istället för att vakna till liv och sen vet jag inte vad som hände men tiden bara tog slut och allt blev som alla andra mornar.

När jag kom till jobbet hade de fått igång värmen i vårt fina hus. Och när jag säger värme så MENAR jag värme, jag talar om en vägg av värme som formligen får en att gå ner för räkning. Vi snackar tropisk hetta...
Den var tydligen inte "injusterad" än. Halv tolv var jag så degig i kolan att jag bara satt och snurrade en penna och började klä av mig - värme gör konstiga saker med ens hjärna.

Sen skulle jag till gymmet och det ligger på ena hållet och samtidigt skulle jag lämna tillbaka tre filmer och betala förseningsböter på dem flera mig åt det andra hållet... Jag valde andra hållet. Hur det än är så hade det inte känts bra att skriva in sig på ett gym med vetskapen om att någon stackare kanske står på macken, planerat hyra film och gråter för att önskefilmen inte är återlämnad.

Sen åt jag pastarataouille och imorgon är en ny dag! Och på söndag är gymmet bemannat igen och då - då ska faktiskt även maken följa med och skriva in sig!  Skynda långsamt heter det. Rom byggdes - men även Rom föregicks av en längre tids planering...   

...likt Fågel Fenix ur min askhög, skakar lite på mig, går in till maken och säger; Nu jeflar!!

Nu har jag ägnat några veckor åt att deppa, vara trött, förslappa mig och vara grinig, otrevlig och jobbig. Nu börjar det bli tråkigt.

Inaff is inaff!

Imorgon åker jag till gymmet, skaffar mig en tagg, börjar äta frukost och bete mig som folk! Hear hear!

Jag har kommit på vad felet är nämligen. Det är måndagarna som är felet. Jupp. Jag börjar alltid ett nytt liv på måndagar (utom sista veckorna då alltså, när jag inte börjat något liv alls), och det är fel dag. Onsdagar tror jag på. Onsdagar is da shit.

Jag har slutat på mitt andra jobb. Plötsligt jobbar jag inte kvällar och nätter längre och jag har inte märkt förrän nu hur otroligt jobbigt det har varit egentligen. Inte förrän det jobbiga plötsligt slog mig i huvudet och fick mig ner för räkning ba sådär. Nu inser jag att jag faktiskt bara har ett jobb och att jag, när jag hunnit ifatt mig, kommer att hinna med det på arbetstid! Förstår ni vad det innebär? Lediga helger, kvällar och åtta timmars sömn! Till MIG!! *Stryker en tår av rörelse ur ögonvrån*

Det föreligger en liten, liten risk att denna plötsliga energi och entusiasm är tillfällig och kommer gå över om tio minuter, men jag förutsätter att ni hojtar lite "go-go-go" och dunkar mig i ryggen i så fall, okej?

Oj, åtta timmar var det ja... Bäst jag går och knyter mig - måste hinna upp och äta frukost!   

...det kan va så förfärligt, det kan va så bra...

Jag sov hela natten som en stock. Vaknade vid nio. Gick ner och satte på kaffe. Satte mig framför TV:n för att dricka kaffet tillsammans med morgonprogrammen. Somnade. Vaknade till då och då och FÖRSÖKTE verkligen sätta mig upp - men det var fullständigt omöjligt!! Jag ORKADE inte!

Inte förrän kvart i tre på eftermiddagen...

Hörrni, jag är trött. Sleten. Ont i hela kroppen. Känslig och gråtmild. Däppig. Jag är i total avsaknad av energi, lust och inspiration. Antingen är jag allvarligt sjuk eller så är jag bara gammal. Möjligen lever jag i sviterna av en dåligt omhändertagen influensa - who knows.

Så jag tar lite paus nu. Från bloggande, Fäjsbockande och allt annat som inte är livsnödvändigt.

Återkommer när jag hittat tillbaka till det som försvunnit!

Kram!

Ni som kommenterat här sista tiden - tro inte att jag censurerat bort era kommentarer!

Jag vet inte varför, men först kunde jag inte lägga upp några alls, nu kunde jag lägga upp ett par stycken men inte alla och som sagt - fråga mig inte varför.

Idag var det då dags - världspremiär i Casa Dysfunktionella Familia! Efter år av tandgnissel, ångest och tristess härrörande till middagsplaneringar och matlagning har vi nu anslutit oss till lanthandelns matkasse!

Jag hämtade min fina, gröna kasse efter jobbet och fick en lunta recept. Dagens middag; cheesburgare, morots- och äppelslaw med klyftpotatis! Fina grejer.

Något förvånad plockade jag upp varorna och undrade lite var hamburgarna och burken med slaw fanns... Och ingen påse potatisklyftor hittade jag heller! Nämen... Däremot massa köttfärs, morötter, potatisar och andra obekanta attiraljer.

Den hemska sanningen uppdagades - man skulle laga eländet SJÄLV!! Från GRUNDEN! Riva, hacka, mosa, blanda... En halvtimme skulle det ta, stod det. Mhm. Det gjorde det också. Att hacka grönsaker och skiva tomater!

Nämen jag skojar lite nu, jag visste naturligtvis att allt hängde på mig. Men många grejer blev det!

Jag stekte och hackade och sen åt vi. Och det var gott, det var fullt tillräckligt - även om hamburgarna mer påminde om pannbiffar, men det kan eventuellt bero på mig -  och både maken och jag har lådor klara till morgondagens lunch.

Imorgon ska vi göra canneloni eller vad det nu hette. Nä, jag vet inte heller vad det är men det ser gott ut på bilden. Däremot är jag aningen skeptiskt mot den senare i veckan inplanerade morotssoppan... Fast å andra sidan upptäckte jag för nån vecka sedan att jag gillade brysselkål, något som jag vägrat äta sedan 14-årsåldern. Man KAN bli överraskad! Morotssoppa är kanske det bästa som finns?

Nu är jag fullkomligt slut. Det tar på krafterna att laga mat på riktigt.

Igår sålde jag för första gången i mitt liv något på Blocket! Det var inte vad som helst jag sålde heller, utan mina så högt aktade Nickelbackbiljetter... Ja, visst ÄR det tragiskt!
Men jag köpte dem i mars och då är det inte så lätt att förutse hur livet ser ut i augusti... Sånt där som att arvingar flyttar till Norrland, att man ska bli sjuk veckan innan konserten och inser den omöjliga kombinationen "sjuk ena veckan, ledig veckan efter" och andra små detaljer.

Hur som helst, jag fick helt enkelt konstatera att mitt livs första rockkonsert tillika första besök i Globen inte skulle bli av - den här gången - och att jag satt med biljetter för 1600 spänn. "Lägg ut dem på Blocket" sa maken. Han är så hiiiimla smaaaart!

Så jag gjorde det och en kille ville köpa alla tre. Himla bra ju!

Men plötsligt uppstod samma känsla som när man går igenom tullen och ärligt väljer porten "jag har inget att förtulla" och ändå ser ut som man smugglade in hela årsförbrukningen Rioja. Ni vet, samma som när polisen viftar in en för rutinkontroll och blåsning i rör och man, trots att man VET att man inget gjort, ser ut som en efterlyst massmördare med randig fångdräkt och ögonmask.

För jag har hört så mycket om Blocket - hur människor blåser varandra, hur folk polisanmäls, hur köpare inte betalar och hur säljare inte levererar. Och även om jag VET att mina biljetter är tvättäkta, hela och rena så KÄNDES det som om jag sålde masskopierade A4-ark som jag gjort i Powerpoint...
När vi sammanstrålade på en parkeringsplats för utbyte av pengar och biljetter kände jag därför ett oemotståndligt tvång att pladdrande förklara minsta lilla detalj av mitt biljettköp, från första till sista knapptryckningen. Dessutom flyttades ju konserten från Hovet till Globen så jag hade TVÅ uppsättningar biljetter, både de gamla och nya. Allt för att bevisa att det var rätt och riktigt.

Killen som köpte dem såg aningen svettig ut halvvägs in i mitt berättande, men han var artig och trevlig och höll god min. "Jaaa, och så är ju biljetterna egentligen i färg men jag har ingen färgskrivare men jag kan maila dem till dig så kan du skriva ut dem i färg om du hellre vill ha färg och skulle det ställas in och jag får pengar tillbaka så får vi höras av så får du dina pengar tillbaka av mig och nu hoppas jag ni får en himla trevlig kväll och jag bor i skogen och min mobil har ingen täckning så ring inte på den men skicka ett mail...."

Ni hör va? Att han ens vågade fullfölja DEN affären bevisar bara att han har nerver av stål!

Maken var med vid överlämnandet. Han frågade vänligt på vägen hem om jag verkligen trodde att man MÅSTE berätta hela sitt livs historia när man säljer konsertbiljetter? Jag frågade lika vänligt om han inte kunde hålla sina frågor för sig själv och tjurade resten av kvällen.

Idag har jag använt hälften av pengarna till en Vildsvinsskrämmare.

Nästa gång de svinpälsarna kommer objudna på middag i min trädgård ska de få både musik och ljus till festen. Tanken är nog att de ska bli så rädda av att behöva se varandra i trynet så de springer bena av sig. Grejen är bara att skrämmaren går på batteri. Den sätter igång så fort nåt rör sig. Som typ två skuttande kattungar...

Ett smörgåsbord av kvickrot och mask...

Hej alla goa matvänner!

Idag ska ni få bästa receptet på en enkel, trevlig men vansinnigt god lördagsmiddag utav mig. Livet är för kort för att lördagarna skall tillbringas bland varma spisar, brusande köksfläktar och kastruller - ändå vill vi alla njuta av god mat. Mhm, kan vara marigt att få ihop men jag har lösningen!

Receptet:

En telefonlur

En lillebror

En vindröd Toyota

Gör såhär;

1. Lyft telefonluren.

2. Ring Lillebror

3. Säg att ni vill komma och "fika"

4. När Lillebror säger "jamen vill ni inte ha mat" så tveka inte - säg bara Jotack!
5. Fråga när maten är klar

6. Åk dit lagom till serveringen!

Svårare än så är det inte och vansinnigt gott blir det! Se själva;

Saknar ni någon av ingredienserna så går det bra med alternativ som mail, vän, syster, kompis, grön Saab, vit Volvo eller annat lämpligt. Det blir förmodligen inte lika gott men med lite fantasi kan det bli fullt ätbart.

Nu har vi ätit två dagar i rad. Imorron får vi kanske vila oss lite?