Fattar inte alltid hur jag tänker egentligen...

Drabbas som av nån storhetsvansinneshybris ibland och agerar utan eftertanke! Som det här med köttbullarna...

Nu råkade jag ju då ha både älgfärs och fläskfärs (egenhändigt mald, naturligtvis!) i frysen och planerade ju för köttbullsstekning. Jag plockade upp några påsar av varje ur frysboxen och la fram för upptining. Idag när jag skulle sätta fart så vägde jag hur mycket jag hade tagit upp. Sex kilo. SEX KILO! Tre av varje sort.

Jag menar, jag hade inte ens en bunke stor nog att blanda smeten i!

Och eftersom allt var upptinat och klart så fanns det ju ingen återvändo - eländet måste stekas!

Jag släpade fram skinkgrytan och började klafsa ihop smet av drygt hälften och sen rullade jag och rullade och rullade och stekte i ugnen. Köttbullarna blev större och större, smart sätt att skynda på arbetet! När jag äntligen var färdig så hade jag ju då lika mycket färs kvar.

Det fick bli köttfärslimpa. Orka liksom...

Så nu får vi äta köttfärslimpa hela veckan ända fram till jul, sen får vi äta köttbullar av storleksmodell tennisbollar ända fram till nyår.

Å nu sitter jag och kan inte bestämma mig om jag ska göra saffranspannkaka, lussekatter eller helt enkelt bara lägga mig och se på film en stund.

Ikväll skall en körsjungande make belyssnas i kyrkan. Det är bra. Jag behöver komma i lite julstämning, den fattas mig!