Läget? Här är det okej, vi är uppe medan de bäddar... Influensorna har vi skrämt iväg för den här gången och lever med efterskalven, skolor och jobb är i full gång och snön har återvänt.

För tillfället sover alla i enslig gård, endast mamma är vaken... Ja, jag hade väl inget val - alla i familjen har mobiltelefon, alla i familjen ställer in larmet på sina mobiler fast på olika tider, ingen i familjen vaknar av sina fyndiga väckningssignaler på högsta volym - utom jag då. Sen går jag här i min ensamhet och hör hur den ena efter den andra mobilen börjar gapa, gala, kackla, ringa och leva om utan att någon stänger av den. Då börjar jag gapa och skrika för att den det berör skall stänga av, och då tystnar oljudet. I tio minuter. För ingen orkar stänga av, alla trycker bara på snooze.

Det är nåt fel på den här familyn, det är ju det jag säger. Men nu vet jag vad det beror på, thank you very much! Vi har nämligen alla fått vår beskärda dos av Folk och Rövare i Kamomilla stad som små... Både maken, jag och våra barn. Aldrig kunde vi ju ana att den skulle förstöra våra liv liksom. Den insikten har nu nått oss från annat håll.

Den svenska teaterregissören Sofia Jupither, menar att boken Folk och rövare i Kamomilla stad är direkt skadlig för våra barn... Jag klipper direkt från aftonbladet.se:

"Sofia Jupither, svensk regissör verksam vid bland annat Stockholms Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och Nationaltheatret i Oslo, skriver i en krönika i Aftenposten att Thorbjørn Egner hade dålig kvinnosyn och en brist på mångfald som är skadlig för barn.

– Det är första gången som jag stöter på något som jag menar är direkt skadligt för den yngre generationen. Den här boken bidrar till att hindra arbetet med mångfald och jämställdhet för kommande generationer, säger hon till Aftenposten."
Vidare:
"I sin krönika skriver Sofia Jupither att man i pjäsen ”ser en idealiserad värld, en idyll. Men vad är det som den idealiserar? Vilka värderingar lyfts fram och vad är budskapet? Även om det för vuxna kanske blir som att gå på museum, kommer det för ett barn att verka som något åtråvärt och rota sig i det undermedvetna som en bild av en idealisk värld”.
Och detta då:

"Sofia Jupither tycker att boken målar upp en pinsam bild av ett samhälle där alla invånarna i staden är på otroligt gott humör. Och det mest allvarliga, menar hon, är att världen där de bor har högerextrema tendenser.

– Det är en stad i pastellfärger där alla är nöjda och har tomma, äppelkindade ansikten. Polisen är för snäll och den rådande filosofin är att så länge man är snäll och trevlig och inte plågar andra så kan man göra vad man vill. Det är ett mantra som återupprepas i det oändliga och som förefaller lika skrämmande som extremhögerns retorik, säger hon."

Tja... Ska jag vara ärlig tror jag det är betydligt värre med den moderna skit ungarna ser och läser idag än en sagobok från 50-talet. Vojne vojne, what to do what to dooooo???

Vi får väl starta bokbål! Bränna alla tidiga, livsfarliga böcker. Glöm då inte att ta med Emil i Lönneberga, där snackar vi både barnmisshandel, kvinnoförtryck och fylleri! Pippi Långstrump har ju redan varit på tapeten där man vill ändra ordval eftersom Pippis pappa är negerkung. Barnen i Bullerbyn är inget jag kommer våga läsa för barnbarnen - de kan ju inbilla sig att det faktiskt ÄR så ullegulligt i världen. Det är ju åt fanders, ska vi vilseleda våra barn på det viset? Och Alfons Åberg. Jag menar, snacka om kvinnoförtryck, mamma är inte ens med - pappan bara läser tidningen och röker pipa, vaddå sexistiskt liksom. Tänk om mina barnbarn kommer växa upp i tron att det bara är pappa som bestämmer?

Nä, fram för sanningen och inget annat än sanningen! Låt oss börja skriva barnböcker om hur man mobbar varandra i diverse forum och tar sig rätten att bedriva hetsjakt på allt och alla som inte anses vara politiskt korrekta istället. DET är ju uppenbarligen politiskt korrekt i alla fall... Åtmistone tillåtet.

Jag tror att barn är smartare än Sofia Jupither. Jag tror att barn lär sig skilja på sagor och verklighet. Det är ytterst få vuxna som hört sagan om Kasper och Jesper och Jonathan som barn och tror att de kan åka dit på semester när de är 25. Inte många vuxna som idag tror att det finns gubbar med propeller på ryggen, trots att vi läste om det när vi var små. Faktum är att ytterst få av oss som var elever i skolan på 70-talet tror att "mor ror" eller att "far är rar" heller.

Möjligen trodde Sofia att Kamomilla faktiskt fanns och nu inser sanningen och är jättebesviken? Inte vet jag, men återigen - släng ett öga på skiten som visas på moderna media istället och börja jobba där. 50-talets sagoböcker är inget annat än en välbehövlig kontrast till den kalla, hårda och politiskt korrekt-krävande verklighet som möter oss när vi slår ihop boken...

Första jobbdagen sedan förra året. Det känns, jag har träningsvärk i hela huvudet!

När jag kom hem åt vi middag. Vid köksbordet. Det är ganska ovanligt, vi brukar mest äta i vardagsrummet… Faktum är att vi t o m samtalade. Med varandra. Nästan hela familjen, fattades bara en som låg och sov.

Det var ett sånt där upplyftande samtal som vi alla behöver ibland. Vi pratade om hur slitna vi kände oss, hur glåmiga vi såg ut, vem som hade störst påsar under ögonen och vem som hade mörkaste ringarna under påsarna. Alla vann.

Sen pratade vi om hur trist allting kändes när man inte har några spännande projekt runt hörnet, när alla drömmar man haft tagit slut för att man gjort allt man vill och inte har några fler saker att förverkliga. Därefter följde en diskussion om hur man hamnar där…

Därefter skulle jag betala några släpande räkningar men då hade internet lagt av. Igen. Fast det gjorde ingenting för jag hade ändå kört ifrån bankdosan på jobbet.  

Ja, det har verkligen varit en upplyftande dag…

Vilken eländig skitvecka... Alla har varit sjuka, hela familjen har infiltrerats av influensavirus och lever nu i efterskalvet av dess influens. Själv somnade jag och vaknade i princip två dygn senare, gick upp, städade, tvättade och skurade golv och sen tittade vi på film.

Det gick till så att vi hyrde film direkt via boxen, en förnämlig metod. Först skulle vi ha en film som alla kunde se. Det blev en parodi på Twilightfilmerna, skitfilm från början till slut. Men resten av familjen tyckte den var rolig, förmodligen för att hela filmen gick ut på att alla fes så mycket som möjligt. Alla - utom jag - skrattade så de skrek. Skrattade de inte åt filmen så skrattade de åt Lillfisen som sällan sett något så roligt. Jag tog mig ett litet sov medan jag väntade på att eländet skulle ta slut.

Hunden, som låg på golvet, hörde väl hur alla skrattade och ville ha uppmärksamhet så hon gjorde små pysare varpå vi fick pausa filmen och utrymma vardagsrummet två gånger medan fönstren ställdes på vid gavel... Hon hade fått nåt tugg-grejs av oxkött och tja...

Sen skulle då mamma få välja en mamma-film och medan jag letade i listorna lyckades family på något vis hitta 2000-talets förmodligen sämsta film - nåt om pirajor som flög ur vattnet och sprängde hus. De ville se den med motiveringen att det var roligt att se en så dålig film. De hade fel. Det var inte speciellt kul. Tyckte jag. När eländet väl tog slut var det så ÄNTLIGEN min tur.

Alla hade lovat att stanna kvar och se på min film också nu när de fått välja två. Jag valde med omsorg och för att inte framkalla ångest och magsår innan den ens börjat berättade jag inte ens att den nominerats till tolv Oscars och vunnit fyra... Ni förstår säkert att jag valde The Kings Speech.

När den var slut tittade HELA familjen (utom Lillfisen som gick och la sig) på den en gång till... Nästa gång jag hör någon sucka om "mamma-filmer" ska jag påminna dem om detta. För alla var rörande överens om att det var en sjuuukt bra film och jag tror att "mamma-filmer" helt plötsligt fått en ny status!

"Ja" sa jag. "Det är såna här bra filmer jag sitter och tittar på, utestängd och ensam med min dator i knät..."

Plöstligt vändes detta till att det var därför de aldrig fick se såhär bra filmer, för jag alltid gjorde det själv och inte lät dem titta?! Intressant... I min värld brukar det låta såhär;

Jag: Ska vi kolla på film?

Familj: Har du valt den?

Jag; Ja?

Familj: Nä, vi måste skura toagolvet med tandborste för det är mycket roligare än dina filmer!

Jag: Okej, jag tittar väl själv då...

Familj: Ja, men vi ska ha TV:n!

Jag: Jaja, jag sätter mig väl här, ensam med min dator och kollar själv då...

Tänk - jag får kanske t o m använda TV:n nästa gång jag ska se på film! Influensa med indirekt goda influenser alltså.  Amen!

Nu får det räcka! Nu är jag trött på alla sjuka, febriga och kräksiga familymembers. För att inte tala om gnälliga dito och då tänker jag mest på den del av äldre modell.

Jag är trött på att sitta och läsa om hur att kickstarta ett nytt liv på bara 30 dagar och hur att forma min barbamammakropp till en mer trivsam modell utan att ens orka stänga ner internet när jag läst klart.

Jag är trött på tomtar, dammråttor och soffan full av hängande sjuklingar och filtar överallt.

Nu åker tomtarna ut, filtar och soffa ska tvättas och sängkläder bytas. Golv skall skuras och tvätt skall på karusell i avsedda maskiner.

Nu är jag less. Nu tar jag all energi jag inte har och ger järnet. Ska bara fixa nyponsoppa till sjuklingarna först.

Imorron ska jag börja jobba och då ska allt vara klart och alla ska vara friska.

Ty så har jag bestämt...

Idag är det lite hängöver. Eller som det heter på engelska; hangover. Det betyder att det inte råder någon febril aktivitet hos Dysfunktionella Familjen.

Fast det är nog bara jag. De övriga har intagit ryggläge i alla sängar på grund av hög kroppstemperatur. Begreppet "helsjukt" har för mig fått en ny innebörd.

Nåväl.

Lillebror med familj åkte hem framåt dagen efter att vi i flera timmar letat efter en styck bilnyckel som deras ettårige Sweetypai lekt gömma nyckel med. Han har dessvärre inte uppnått en ålder då han aktivt kunde styra vårt letande med "varmt" eller "kallt", inte heller "fisk, fågel eller mittimellan" så vi letade på ganska mycket måfå. Till slut satte sig Lillebror i vår bil för att köra hela vägen hem och hämta reservnyckeln. När han var nästan hemma hittade maken den bortgömda bakom en garderob...

Telefonen fungerar inte, internet fungerar ibland. Ibland är ju bättre än inte alls. Har kontaktat Telia och rapporterat felet och förhoppningsvis kommer de hit och lagar. Igen.

Vi tror oss veta vad felet är. Vi har talat om det för Telia flera gånger, faktiskt varje gång de varit här och lagat samma fel fast på olika sätt. Vår ledning från huset ut till telefonstolparna är helt uppflagad vilket gör att varje gång det regnar och blåser kommer det in fukt i ledningen och allt lägger av. Gör man ingenting så blir det bra när det torkat om man har tur.
Sist sa han som var här att vi hade kopplat kontakterna fel i väggen. "Tror inte det" sa jag. "De har suttit så i ett år utan att det varit fel". Men han sa att det hade vi visst, det fattade jag väl eftersom han nu bytt plats på dem och nu funkade det ju? Ja, och nu funkar det inte. Nu är det samma grej igen. FAST kontakterna sitter som Telia sagt att de ska sitta. En annan gång fick de laga lite på sladden för att det var en "hackspett" som hackat på den. Ändå blir det samma problem igen och igen och igen?  

Vi kan inte ringa ut och ingen kan ringa hit. Jag vet att de inte är glada för att byta ut ledningar men i längden borde det väl bli billigare för dem att slänga upp en ny sladd och slippa åka hit flera gånger om året och laga fel som inte är trasiga? Fast vad begriper jag...

Nu har jag i alla fall talat om - en gång till - att det är ledningen som gjort sitt och förhoppningsvis är någon av oss hemma när de kommer. Hade vi åtminstone haft täckning på våra mobiler hade det inte varit någon ko på isen men nu har vi inte det och det är lite bekymmersamt om det skulle behöva ringas, exempelvis nu när hela familjen ligger golvade i influensa...

För att inleda det nya året med stil och finess har jag idag klippt av hunden alla hennes päls. Hon var inte måttligt långhårig utan såg ut som en övervintrad hippie. Nu ser hon ut som ett lamm. Ett tjockt lamm. Det är fler än jag som lagt på mig under hösten upptäckte jag efterhand pälslockarna föll... Måhända borde vi motionera tillsammans hon och jag. Eventuellt.

Nä, nu måste jag börja lägga upp strategier för mitt nya år som ligger som ett oskrivet blad framför sig. 365 dagar skall fyllas med idel nyttigt liv och leverne - det kräver sin planering!

2012 års sista dag. Möjligheten att summera, planera, göra om och göra rätt. Det känns ju lite mer meningsfullt nu eftersom världen faktiskt inte gick under när alla sa att den skulle. Med "alla" menar jag Mayaindianerna. Fast det sa de ju faktiskt inte, de orkade bara inte göra almanackan längre. Jag förstår dem... Kan ju inte vara roligast i världen att göra en kalender som sträcker sig in i evigheten. Förmodligen kom en mindfulnessguru och talade om för dem att de skulle börja leva i nuet istället?

Det börjar bra - Storsonen och maken har varit sjuka ett par dagar och idag vaknade Lillfisen med feber och ynk.
Lillebror kommer hit och den familjen har också legat sjuka så vi kan ju sitta här och glo på varandra med feberglansiga ögon och gnälla tillsammans. Jag har preparerat nyårsbordets dukning med dubbla servetter så vi har en att snyta våra näsor med. Mhm, man måste tänka ett steg längre ibland.

Den andra servetten kan vi ha och torka av min icke stelnande Pannacotta från hakorna...

Detta har rent generellt varit ett ganska knöligt år. Det har varit energifattigt, orkeslöst och ganska avslaget. Mycket sjukdomar, mental ohälsa och tråkigheter. En period höll jag på att bli helt golvad för alla omkring mig var sjuka - vänner, släktingar, familjemedlemmar. Det har varit diagnoser, prognoser och behandlingar överallt. Som grädde på moset har det separerats, skilts och delats på folk till höger och vänster och ingen har mått bra nånstans.

Storsonen försvann till Hottahejti och vägrar klippa håret,  Mellansonen började gymnasiet och vägrar klippa håret. Lillfisen blev plötsligt jättelång och vägrar klippa håret. Alla mina söner har längre hår än jag. 

Jag har passerat 45-årsåldern och känner av det. Min mentala status har inte heller varit på topp. Som en förvuxen tonåring mår och beter jag mig och det är lika jobbigt nu som då. Humörsvängningar, frustration, deppighet och intolerans är väl vad som mest kan definiera tillståndet. Ingenting känns roligt och känns det roligt så går det snabbt över. Jag, som alltid älskat människor omkring mig har levt på gränsen till att bli helt asocial.

Nu förutsätter jag att 2013 kommer bli året då allt vänder.

2013 är året då jag kliver in i mitt rätta jag igen och blir som folk. Det är året då alla ska få må bra och där positiva energier sprider sig som en Mayakalender över hela världen.

Det börjar inte så bra kanske, med tanke på hälsotillståndet här i huset, men å andra sidan är vi ju fortfarande kvar i 2012 än så länge.

Imorron, mina vänner - imorron är en annan dag! Imorron börjar det om och jag gör det med ett aktivt val - jag väljer att året som kommer ska bli bättre än året som varit. Ut med det gamla och in med det nya. A new beginning. Let´s go!

Massor av nyårskramar till er alla och ett Gott Nytt År!

Nu återstår bara en sak...

Att önska er alla en riktigt

GOD JUL!

Hoppas ni alla har det lika bra som jag!   

http://www.youtube.com/watch?v=RSJbYWPEaxw

Så. Kontrollen är återtagen, julbordet beprövat och godkänt och ljusen är tända, både på bord och i gran.

Granen var ett wild card med tanke på att den införskaffades utan min medverkan och visst är den både speciell och intressant - men den är unik! Den är omsorgsfullt utvald bland de fyra stackars Kungsgranar som återstod när arvingarna och deras far väl kom så långt att det var dags att välja. De tog den som var minst ful, om man säger så. Bakom ett lass glitter och kulor så gör den sig så bra det går utefter förutsättningarna den har.

Visst. Det fattas en gren här och där. Vissa grenar är längre på ställen där de borde varit kortare och tvärtom men vaddå - det är ju jul!

Det enda som återstår för närvarande är Janssons tillblivelse och sen är nog allt på plats. Ja, förutom diverse julklappar då förstås.

"Vi handlar på nätet" säger alla hurtigt och glatt. "Skitbra att handla på nätet, man slipper folk och köer, kalas"

Jag handlar också vääääääldigt mycket på nätet. Julklappar också. Det är ett utmärkt sätt att shoppa loss på - när det funkar.

Men på CDON funkar det uppenbarligen inte alltid. Där handlar vi ganska frekvent, både till jul, födelsedagar och andra dagar som det behövs. Spel, filmer, konsoler - mycket har det blivit genom åren.

I år skickades det efter fyra julklappar därifrån i en och samma beställning. Sen insåg vi att vi behövde mer grejer så det gjordes två beställningar till, båda dessa kom på utsatt tid. Jag har även beställt grejer från diverse andra ställen och kört jojo-trafik till bensinstationer och andra utlämningsställen och hämtat kartonger med hemligheter.

Därför tänkte jag inte så mycket på den där första beställningen som gjordes... förrän igår, när det slog mig att jag faktiskt inte SETT grejerna jag skickat efter. Vi gick in på CDONs hemsida för att undersöka saken. "ANNULLERAD" stod det på vår order...??!! I tisdags kväll hade vår order, utan någon som helst information till OSS varken via mail eller SMS, annullerats utav CDON. Vi kontaktade deras kundtjänst och fick idag lördag till svar att ordern annullerats för att prylarna var slut...

Så, istället för att meddela oss att eftersända produkter var slut så har man helt enkelt bara tagit bort hela beställningen! Visserligen hoppades de att vi "skulle hitta motsvarande produkter någon annanstans" vilket ju var mycket snällt...

Ordern annullerades den 18 december. Hade jag fått veta detta så hade jag fortfarande haft både onsdag, torsdag och fredag på mig att "hitta motsvarande produkter" i vilken affär som helst.

Skitdåligt!

Nu - Jeff Dunhams julspecial. Traditioner är till för att upprepas...