Jag har väl egentligen inga problem med att bli äldre. Jag har i så fall mer problem med att jag ser dåligt, att det går åt dubbelt så mycket krämer och smink på grund för att fylla ut rynkorna och att det gör ont att plocka hakan fri från skäggstrån varenda morgon... Icke att förglömma: det är lite jobbigt att behöva stiga ur sängen en halvtimme tidigare bara för att få fart på kroppen. Det är ungefär den tid det tar att kunna röra sig hyfsat obehindrat utan att hela kroppen låter som en segelskuta i storm på 1800-talet.

Men annars är det lugnt!

Igår kom jag hem mitt i natten efter en julshow med jobbet. Hela familjen sov som små grisar i sina sängar och huset var fullt med julpysslade saker som Lillfisen gjort i skolan.

Jag tog en stunds "sitta och tänka vid köksbordet alldeles själv" medan vinden tjöt utanför och regnet lät som åska mot fönsterrutorna. Jag tänkte på när man var liten och låg och vred sig i sängen dagen före en födelsedag. Hur omöjligt det var att sova, hur spännande allting var och hur förväntningarna kändes som en virvel i magen.

När försvann den där känslan? Var ligger den där gränsen som säger "bästa dagen på året" och "ja visst ja, jag fyller ju år också". Varför känner man inte likadant nu som förr?

Egentligen har ingenting förändrats. Morgonsång, presenter, gratulationer, överraskningar - precis som förr. Ändå...? Varför är ens egna födelsedagar inte lika viktiga bara för att man blir äldre? Det är ju en rolig dag!

Jag saknar den där känslan. Jag önskar jag kunde få ligga sömnlös av spänd förväntan nu också. 

Men jag gör inte det. Jag är cool. Gammal och cool. Chill. Manjana.

Hade jag inte vetat bättre hade jag förmodligen inbillat mig att jag var vuxen också. Men dit är det lång väg kvar!   

Tog tag i juleriet igårkväll och kokade knäck. Hällde upp i hopplösa formar som välte, spillde lite på handen som jag helt reflexmässigt stoppade i munnen och har nu brännblåsor i tumgreppet, på tungan och i gommen. Nä, jag vet inte heller hur jag tänkte där. Förmodligen inte alls...?

Sen fick jag för mig att jag skulle göra saffransskorpor. Utan större fördjupning i ämnet kan jag nu meddela att jag har ett gäng kladdiga, oformliga gula degklupmpar liggandes hemma på en plåt. Jag lät dem stå kvar i ugnen över natten för att torka men de verkar inte ha läst receptet... Jag ogillar kakor och bullar som inte följer reglerna! Står det att de ska torka - varför GÖR de inte det då???

Ikväll planerade jag för lussekatter - det enda bakverk som garanterat bakas en gång om året i mitt kök och som brukar funka.

Nu har de där jäkla skorporna slagit ner mitt självförtroende i källaren så jag får se hur det blir. Det är väl lika bra att köpa både färdigkokt skinka, Mamma Scans köttbullar och Jansson i plastförpackning i år...

...jag är döpt i kristi namn...

Så sjöng inte världens finaste Minifisen i lördags, han sjöng faktiskt ingenting. Inte minsta metal-ljud kom ur hans söta mun, bara leenden och roliga grimaser.

Ja, jag tror det i alla fall, för jag hade fullt upp med att böla psalmboken blöt i sedvanlig ordning, så jag såg inte så mycket.

Sen var det lite party med Minifisens båda familjer och deras vänner och det var en myyyycket trevlig tillställning. Ja, jag hade roligt i alla fall och min vana trogen ägnade jag kvällen åt att övertyga alla andra hur vansinnigt kul vi hade tillsammans och jag adopterade väl hela andra familjen utan deras direkta godkännande. Så kan man väl sammanfatta det hela. Sen sjöng jag en snutt för min förtjusande bror som fyllde år och sen gick vi hem och sov hos min nyadopterade mormor. Dagen efter bjöd hon på världens hotellfrukost och var bara sådär underbart snäll och gullig som en mormor kan vara. Tror jag, jag har ju aldrig haft någon.

Nu är det måndag igen och lite ångest pockar på uppmärksamhet; man kanske inte ska tvinga på andra sin gränslösa kärlek bara för att de är så himla trevliga... Men det är ju så svårt att låta bli!

Måndag ja... Fullt röj veckan som kommer.

Lika bra att lägga ångesten åt sidan och hugga i då...

Jag har berört ämnet tidigare - make up-djungeln.

Detta makalösa utbud av make up som omringar mig har fått mig att hyperventilera ibland. Alla dessa val som ska göras när det gäller foundation exempelvis; torr hy? rynkor? transparent eller täckande? färgval? mineraler? mousse? flytande? kräm? gnistrande? matt?

Efter många års testande, provande och omprovande fastnade jag då för Nivea foundation i små pumpflaskor, Ivory beige. Eftersom det tog ett tag så hann jag utveckla ett behov av modellen Beauty Lift med "lifting effect". Nyllet hade liksom börjat ramla ner. Typ...

Nu har jag haft den i flera år. Vi har blivit kompisar, vi känner varandra. Mängdavvägning, applicering, tidsperspektiv för morgonbestyr - allt är gammalt, invant och rutin.

För ett tag sedan blev jag lite wild´n crazy och tänkte prova något annat. Big nono. Jag såg ut som ett naturligt inslag i ett Halloweenfirande hela dagen. Ett kladdigt, naturligt inslag dessutom.

Igår märkte jag att min Nivea-foundation med inbyggd ansiktslyftning började ta slut så jag drog en snabbvända till Kicks för att fylla på förrådet.

Nivea. Make. Up. Sortiment. Har. Utgått. Ur. Sverige.

Mhm, ni hörde mig!

Idag är ingen bra dag. Idag är en mycket dålig dag.

Idag ser jag ut som en spökbulldog... En mycket gammal spökbulldog med plitor.

Julkalender idag då. Den verkar bra! Inte ofta jag brukar tycka det, men i år undrar jag om det inte kan "bli" något av den här...

Kanske för att jag har en viss förkärlek för Charles Dickens, gamla tider och trånga gränder, inte vet jag.

Sista gången jag verkligen gillade en julkalender var 1979. Då var det Trolltider och den håller än!

I det här huset blandades dock julkalendern upp med sedvanliga, standardiserade morgonkonversationer;

"Vad gör du hemma?"
"Missade bussen"
"Nu igen..."
"Var är min bok?"
"Skynda dig nu förfaaaaan..."

"Har du ätit?"
"Har du borstat tänderna?"
"Var är ditt busskort? Aha, förhoppningsvis på bussen - nu igen..."
"Var är dina vantar? Mössa? Väska?"

"Var är min bilnyckel"
"I min jackficka"

"Vilken jackficka?"

"Min vanliga jackficka...."

"Hejdå"

"Ses sen"

"Ha en bra dag"

Fullt röj väntar Dysfunktionella familjen de kommande tre dagarna. Möte ikväll, barnkalas, julfest, övernattning och vänumgänge på fredag, julmarknad, dop och fölseda på lördag.
De e mycke nu...