För några år sedan, när vi var nyinflyttade och inte kände så många, hade vi svårt att hitta adressen till Tomten. Det är ju så när man flyttar till nytt ställe.

Visst, som förälder kan man ju klä ut sig och LÅSSAS att man är Tomten men det blir aldrig riktigt bra när barnen passerat blöj- och vällingstadiet. Framför allt inte när det finns äldre syskon med i bilden som utan betänkligheter kan få för sig att "hahahahaaaa, dålig du är pappa"-avslöja hela köret.

Men vi hade ju en himla tur! För på julafton gick vi en promenad i skogen hela familjen, och även om vissa av arvingarna starkt ifrågasatte vitsen och nöjet med saken så lyckades vi samla allihop. Vi gick och gick och rätt som det var såg vi något rött mellan trädstammarna! Det röda syntes då och då och ingen fattade vad det var.

Till slut kom vi fram till en liten glänta där vi tänkte vända och gå hem igen. Men KAN ni tänka er! Där, mitt i gläntan, på en sten, satt han! TOMTEN! Han ojade och ujade sig - tydligen hade släden vält och ALLA julklapparna fart iväg som projektiler i hela skogen. Renarna blev så rädda så de sprang vidare och nu satt han där och väntade på Tombulansen... Han var ju både gammal och halt så han orkade inte gå så långt själv.

Han bad oss gå runt och kolla om vi händelsevis kunde hitta några julklappar och naturligtvis ville vi hjälpa honom med det. Vi ilade runt bland fur och gran och hittade massor av paket; de hängde på grenar, låg bakom stenar och under granar. Överallt hittade vi julklappar. Och det bästa av allt - alla hade de våra namn på etiketterna!

Glada i hågen och med julklappshögar upp till hakorna travade vi hem igen och Tomten vinkade och lovade köra försiktigare året efter.

Tydligen blev han lite konvalecent av händelsen, den kära Tomten, för jag vet att grannarna fick påhälsning av en inhyrd Manpower-Tomte samma kväll. De brukar ha lite otur tror jag, för något år senare fick de en praktikant-Tomte som avlade examensprov.

Det måste ju vara nån galning som väljer att arbeta som Tomte när man inte ens är färdigutbildad för uppdraget. Det kan ju bara bli galet...