Aaaahhh, vi kom till Öland i alla fall... En dag senare men ändå! Och allt funkade smärtfritt? Onej, onej... Men det var det väl ingen som trodde heller.

Vi kom iväg som vi skulle, so far so good. Vi passerade Ölandsbron och mitt hjärta började klappa lite snabbare - som när man återser en stark kärlek efter en lång tids separation. Sen skulle vi bada och vi började med Talluddens camping. Inte en chans att hitta parkeringsplats, man kunde inte klämma in ett framdäck ens! Okej, inga problem, vi fortsätter till nästa. Där cirkulerade vi runt runt en längre stund men nope - ingenstans att ställa bilen om man inte ville promenera flera kilometer i 35 graders värme. Och det ville vi inte.

"Ska vi prova andra sidan?" frågade jag. "Det brukar vara mindre folk där."

Sagt och gjort, vi blåste rätt över ön och för att göra en lång historia kort körde vi runt i en timme utan att hitta något vettigt badställe... Oljelampan började lysa, bensinmätaren närma sig röda markeringar. När lillfisen började gråta i baksätet för att han vill ju baaadaaaa, storfisen suckande frågade vad det var för speciellt med Öland - vägar genom skogar och byar kunde vi ju se hemma, och mellanfisen var den enda som höll sig på mattan körde vi över ön igen och hamnade slutligen på Haga Park. En camping som jag faktiskt har missat på södra Öland, och jag fattar inte hur jag kunnat göra det!

Sen tillbringade vi dagen guppande på vågorna i det absolut mest underbara vatten jag varit med om. Det var fullkomligt underbart och alla var goa och glada och jag kände mig så otroligt rik! Jag menar, kan man känna annorlunda när alla arvingar tillsammans med maken och mig far runt som valrossar i vattnet i flera timmar och allihop samtidigt! Det är inte ofta vi lyckas sy ihop den konstallationen men desto mer värdefullt när det väl händer.

Så mycket kärlek på en och samma gång...   

Jag är beroende av Öland. Det är något magiskt över den ön och jag har tillbringat sommarperioder där varenda sommar sedan jag var 13 år. Något hemskt, fruktansvärt år var vi bara där en enda gång, över dagen, och sen mådde jag dåligt hela hösten.

Det är dofterna, ljuset, atmosfären, vattnet, stränderna - allt! Nu för tiden handlar det om matställena, ljuset, konstgallerier, hantverksateljéer och allt det där. Förr handlade det om fest, kompisar, sol och bad. Fokus har liksom flyttats i takt med åldern.

Snart ska vi dit igen, till vår hyrda favoritstuga och jag längtar som en tok. Ölandstok.