Vet inte riktigt hur jag ska börja det här... Med makens långa ben kanske. Som kom älgande förbi mig där jag stod och skurade golv. I full galopp kom han, svischade förbi dörröppningen där jag stod och vidare in i tvättstugan. Det gick så snabbt så jag bara noterade det som en mycket hastig rörelse i ögonvrån.

Jag skurade och skurade, fullt inbegripen i mitt lyssnande på en bra bok genom MP3-spelarens hörlurar och gjorde en sån där vansinnig reflektion; "jaha, där kom lilleman springande..." När jag tänkte tanken en gång till slog det mig att det var ju konstigt, för vad gjorde han uppe klockan ett på natten och dessutom inrusande i tvättstugan...? Jag vaknade liksom till och gick ut i tvättstugan jag också. Det var inte lilleman, det var Maken. Han stod och stirrade på mig med runda, skräckslagna ögon och såg mer eller mindre chockad ut.

Ja, naturligtvis frågade jag vad han höll på med?

- F-f-f-fladd... f-fladdermus i huset...

Han smög sig mot köksdörren och tittade in, stängde hastigt dörren och vände sig mot mig.

- Fladdermus i huset. Vad gör vi???

Min smarta lösning att han skulle hämta ett tennisracket dissade han direkt och smög sig sedan in, babystep by babystep.

- Jamen de är ju inte FARLIGA, sa jag, de bits inte! (Ärligt talat - jag har inte den blekaste aning om ifall det är sant, men jag kände att det var det bästa att säga just då).

Sen blev det Fläddermousehunt! Mellanfis, Make och jag har letat igenom HELA huset, varv på varv. Hittar vi någon fläddermouse?

Nope.

- Jag vill inte sova däruppe inatt, säger maken nu eftersom han är övertygad om att den lilla sötnosen flög upp på övervåningen.

- Såså, du är ju en stor stark karl, du behöver inte vara rädd, försökte jag.

- Finns bara en sak som är värre än att ha en fladdermus i huset, sa maken dystert. Nämligen att inte hitta den...

Nu ska jag gå och lägga mig och hålla honom i handen. Hörs vi inte igen har mr Flad der Mus ätit upp oss!