Jahapp! De va de!

20 års malande, tjatande, bönande och vädjande: "kaaaan vi inte åka till Leeegolaaand, snälla, kan vi inte det, en gång, bara en enda gång, snäääälla".

Som alla snälla mammor har jag lyssnat med ett halvt öra och förmodligen sagt att jorå, visst, kanske det, nån gång...

Med sju år mellan varje barn kan man ju snabbt räkna ut att där den ena vuxit upp, blivit vuxen och slutat tjata har nästa tagit vid.

Nu har vi varit där! Nja, inte den äldsta sonen då, han som tjatat sedan tvåårsåldern, han få ta sig dit med sina egna barn en dag. Det tåget har liksom gått på något vis. Å andra sidan har han varit på Lallandia - DET har inte vi!

Vi körde till Danmark. Det var inga problem, där har vi varit förr. So far so good. Sen skulle vi till Vandel Bed & Breakfast. Där hade vi inte varit förr, så det blev naturligtvis problem. Vi snackar ju om oss här, varför skulle något vara enkelt? Vi körde runt i en och en halv timme och letade efter det ställe som enligt kartan skulle ligga där det inte låg. Vet inte hur många gånger vi hamnade i Vejle, fast hela tiden från olika håll!? Nåja. Vi kom fram. Visserligen inte förrän klockan åtta istället för sex, men man får va gla att vi inte hamnade i Berlin eller nåt annat spännande!

Vi fick ett stort, rent och snyggt tillika mögelldoftande rum och en egen hylla i kylskåpet på övernattningsstället. Vandels Bed & Breakfast drivs av ett isländskt par som flyttat till Danmark och jag insåg redan när vi bokade i april att vi nog skulle få lite bekymmer med att förstå varandra. Så för säkerhets skull hade jag printat ut precis varenda papper, karta och info som fanns om stället, Danmark, Sverige och Legoland så att alla eventuella språkförbistringar skulle kunna överbryggas. Nu var det inga problem, de pratade en otroligt lättförståelig danska vilket får mig att inse att två bekymmer blir ett fast mindre!

Sen handlade vi massa vin och grejer i en affär och sen somnade vi till ljudet av Morden i Midsummer på TV. Vi vaknade till ljuden av BikerMice dubbat på danska vilket fascinerade lillfisen något makalöst!

Legoland då ja... Tja! Helt okej. Maken, jag och mellanfisen nämnde orden "aningen överreklamerat" ungefär i mun på varandra medan lillfisen var upp över öronen förtjust.

Djupt fascinerande att se ministäderna och alla byggnader de byggt upp av Lego men faktum är att som miniland betraktat är Madurodam i Holland några strå vassare. Fast just det - det är ju inte byggt av Lego...

Åkatraktionerna var helt okej, fast Liseberg är bättre. Grejen med Legoland är att även sådana är anpassade för lite yngre barn varför det passar hela familjen även om man har småbarn med sig. De kan åka det mesta.

Många har sagt att det är så fruk-tan-svärt dyyyyrt att äta och så, men vi tyckte nog inte att det var värre än på andra liknande ställen. Maken och jag åt på ett Grillhouse, fick en JÄTTEmiddag för 87 SEK/person + dricka och det var så mycket mat så vi knappt orkade få i oss allt. Smålänning som man är offrade man sig naturligtvis, men hälften hade räckt för att överleva dagen.

På Ölands djurpark får man två kokta korvar med pommes eller köttbullar med mos och pyntar åttio spänn - det är inte ens mellanmål! (Ölands djurpark är nog det mest svindyra matställe jag någonsin varit på! Dit rekommenderar jag ALLA att ta med sig egen mat!)

Något som vi upplevde som väldigt positivt på Legoland var all personal! De var supertrevliga överallt, man fick ögonkontakt och alla log och var vänliga. Det är inte alltid man känner så när man hoppar på en karusell vars knappar trycks på av en uttråkad sommarjobbare på Liseberg eller Gröna Lund. Legoland har lärt sig det där, överallt lika trevliga människor!

(Fast det är klart, killen som jobbade på macken där vi stannade på väg till Vandel är ett undantag. Han som såg ut som om han ville döda mig för att jag påpekade att kaffeautomaten inte funkade. Den där killen som slet ut sumphållaren, kastade in den igen så jag trodde den skulle gå sönder. Grejen var att det inte hjälpte, den funkade fortfarande inte så jag fick säga till igen. Nu trodde jag han skulle sparka på mig och som jag sa till maken när vi kom ut "Ibland är jag såååå otroligt stolt över mig själv att jag KAN hålla klaffen!!!" Fast det var nära, nära NÄRA att jag bett honom flyga å fara och maken såg väldigt orolig ut ett tag och verkade beredd att dra mig därifrån.)   

Nåväl. Summa summarum; Legoland. Det var trevligt, det var fint, det var kul. Nu har vi varit där, men vi kommer inte åka dit igen. Våra barn är helt enkelt för stora!

Å, en sak till! Legoshopen. Massor av lego. Men det mesta får man betydligt billigare i Sverige, i rätt affärer.