Har gjort en sedvanlig resa genom halva södra Sverige.

Utgick från hemmet med riktning Kalmar. Körde ut på vår härliga grusväg, följde den ända till stället där asfaltkanten började - men där var ingen asfaltkant...

Där låg ett gruslager, grovt som valkarna i en hantverksnäve och säkert 25 cm tjockt. DÄR körde jag fast! Jupp.

Backa, slira, spruta stora stenar, framåt, slira, spruta stora stenar... I maskiner av storleksordningen Eifeltornet och Triumfbågen satt väderbitna män i gula västar och - är jag övertygad om - skrattade åt mig. Hjälpte de mig? Sällan.

Mellansonen i passagerarsätet frågade om han skulle gå ut och putta på men ungefär då lyckades jag - fråga mig inte hur - hitta en sten som stannade kvar och gav mig fart så jag kunde snigla mig därifrån.

Grusvägar är en sak. Grusgrusvägar är något heeeelt annat. Fult var det också.

Sen svischade vi vidare mot slutdestinationen bakom en "jagköraldrigfortareän60avprincip"-lastbil hela vägen till Påryd. Kom fram men lyckades hålla mig inom acceptabla femminutersförseningen! Det gick undan över Tvärskog.

En timme senare skulle vi åt motsatt håll - Karlskrona. Med quickstop för att köpa en lampa på IKEA och ytterligare ett för att slänga av mellanson i skolan på halva vägen.

Jag hittar inte från ett ställe till ett annat i Kalmar så jag gjorde en "Lenamanöver", d v s körde tillbaka till rondellen in till Kalmar, svepte runt ett helt varv och kunde på så vis köra in i stan igen. DÅ hittar jag nämligen.

Köpte lampan, återtog resan till Karlskrona (samma väg för tredje gången) och drog upp på 110-vägen... bara för att 30 meter senare få köra av den igen eftersom där pågick vägarbete och trafiken styrdes om...

Nu blev det problem.

Jag hade ingen aning om vart jag var... vart jag skulle... kände inte igen mer än en vägskylt och dit visste jag absolut att jag INTE skulle...

Fick stanna och plocka upp mobilen, tänkte ringa till maken och be honom hämta mig. Precis när jag slog hans nummer slog det mig att det förmodligen var meningen att man skulle köra gamla vägen... Och att den förmodligen låg åt höger ut ur rondellen.

Provade det och hahahaaaa - klart det var så!

Nu är jag på plats. Nu ska jag fundera på hur jag ska hitta hem.

Idag tjoas det i Aftonbladet om hur föräldrar känner sig pressade att ta semester för att barnomsorgen i landet stänger.

Jag känner ingen press. Jag känner ett totalt tvång. Inte att behöva ta semester - det hade jag gjort ändå. Men jag känner mig tvingad att ta semester när kommunen tycker att jag ska göra det.  Min valfrihet att förlägga min semester när det passar mig, arbetsgivaren och övriga familjen är också stängd.

I Aftonbladet nämns ett exempel; tre veckors stängning och 1,5 mil extra resväg.

Där jag bor pratar vi om sex veckors stängning och 7 mils extra resväg... Dessa sex veckor är sommarstängningen. Förra året tillkom två veckor mellan jul och nyår...

Jag hade varit jätteglad om vi hade haft en sommarstängning på tre veckor! Det är ungefär vad jag tycker är acceptabelt.

Idag är jag gnällig! Idag är det måndag och poolen är full med alger...