Jag vet inte hur det är med er, men jag blir så euforisk när det kommer hantverkare.   

Som idag - det kom en jättefin, röd bil med texten Bergdala VVS uppfarande för vägen och ur studsade två arbetsklädda rörmokare och jag... jag vet liksom inte till mig av förtjusning!

Jag springer och kollar vad de gör, frågar och pekar och försöker hjälpa till men det är skickliga hantverkare det här; de avböjer alla mina erbjudanden och jobbar på helt själva! Jag menar, bara en sån sak!
När maken ska greja med rörgrejer så ropar han på mig hela tiden... Men här snackar vi proffs! De bär in maskiner och slangar och för att inte TALA om deras tänger!! Ujujuj...

Sen bankar de och vrider de och böjer rör och klonkar och klinkar och häller ut vatten och fyller på vatten och tömmer luft och fyller på med luft - de är helt enkelt fantastiska! Sen är de så vansinnigt trevliga också. Ingen hjälp vill de ha, däremot skickar de mig gärna på små uppdrag. Idag fick jag koka kaffe exempelvis. Det är kanske lite synd att de alltid tycks skicka iväg mig att fixa saker långt bort från där de är själva, men det får man ju ta. En gång fick jag leta efter ett ögonmått en hel förmiddag. Jag hittade inget men jag förstår ju hur oumbärliga mina insatser är...

Och jag är aldrig längre bort än att jag kan skrika till dem; HUR GÅR DET, GÅR DET BRAAAA???? Man hör att de är väldigt koncentrerade på vad de gör, de svarar lite korthugget och ibland hör de inte ens vad jag säger.

Sen har de kanske inte alltid så rätt i sina felsökningsteorier heller. Men jag brukar snällt och vänligt tala om för dem vad JAG tror är fel och då brukar de sucka och himla med ögonen som i ett "jaaaaa, självklart, såååå måste det ju vara" liksom. Men de säger sällan något, och jag tänker att de nog känner sig lite bortkomna eftersom jag många gånger vet bättre än dem... Bortkomna blir de ofta när de springer i vägen för mig hela tiden också, när jag ska kolla, inspektera, visa och förklara. Vi krockar i varandra och trampar på varandras fötter och jag hör på deras tonfall att de blir irriterade på sig själva...

När de åker härifrån brukar de alltid se så glada ut, förmodligen otroligt tacksamma över att få komma och jobba på ett ställe där kunden är så engagerad i deras jobb.

Idag blev det i alla fall massor av saker gjorda; ett element försvann, en pump byttes, en grej flyttades, rör sågades av och vid lunch slängde de in sina prylar och gasade iväg fort som ögat. Eventuellt hade de bråttom till ett annat ställe.

Jag vinkade glatt när de for och hälsade dem välkomna tillbaka när det är dags att renovera badrummet men det lät som om de var uppbokade flera år framåt? Nåja. Det lär ju dröja innan jag får nåt badrum så jag kan väl vänta...