Maken har varit lite tjatig ett tag.

"Vill ha plattTV"

"Nej"

"Vill ha plattTV"

"Nej"

"Vill ha plattTV"

"Nej"

Ah, ni fattar jargongen.

Han bytte taktik.

"Barnen vill ha plattTV"

"Barnen vill ha ALLT, det är inte bra att skämma bort barn. Nej"

"Barnen och jag vill ha plattTV"

"Vi HAR en fullt fungerande tjockTV, plattTV - över min döda kropp"

Sen var jag lite orolig ett tag, sov med ett öppet öga och så. Jag menar, vad vet man om sitt värde i förhållande till heta önskningar om plattTV egentligen? En väl tilltagen livförsäkring hade ju t o m kunnat vara en fördel om kapitalvaror skall köpas in...

Å sen kom det. Det där som inte gav mig någon chans.

"Om man köper en plattTV så får man en cykel på köpet. Jag har ingen cykel..."

När jag nu länge sagt att "du borde verkligen köpa dig en ny cykel" så hade jag plötsligt inga underbygda argument såsom "nej" eller "aldrig" kvar. Jag kände hur hela mitt jag raserades som ett korthus i höststorm, hur hela min person rann ut som en sandstod i Sahara... 

Nu står en plattTV i vardagsrummet. Och en cykel i cykelstället. Hela kvällen igår ägnades åt ommöblering, omstrukturering och omdisponering under stånk, stön och svettdroppar. 

Det frestar på att köpa plattTV. Ingenting blir som det varit. Plötsligt är hela rummet fyllt av action, ljud och långa textremsor. Ishockeyspelare och romantiska filmkyssar sker inte längre på TV:n, allt händer i rummet där jag är.

Plötsligt insåg jag att alla miljoner filmer som ligger på en extern hårddisk går att USB-koppla direkt till TV;n och kan beskådas i sin helhet och med knivskarp kvalitet... Den mest obehagliga överraskning inköpet förde med sig var insikten om att mina problem att hålla isär olika sport- och idrottsevenemang helt enkelt berott på att bildåtergivningen på vår gamla TV varit så undermålig att det inte gått att urskilja vilken sport som utövats... 

Jag gillar inte obehagliga överraskningar. Jag gillar inte insikter om att jag kanske, eventuellt KAN haft lite fel. Å jag erkänner aldrig!

Jag gillar inte plattTVapparater. Åtminstone inte högt. Jag tänker ALDRIG titta på den! Inte när någon annan ser mig i alla fall... Därför klev jag upp innan solen imorse för att smygkolla lite innan någon annan vaknade. TV:n är värdelös, naturligtvis. Däremot var det en Brontë-serie i två delar på den. Andra delen sänds ikväll. Eventuellt baxar jag upp min 80-kilosTV till sovrummet till dess och kollar där. Om jag nu inte orkar det så får jag väl offra mig framför den nya TV:n. Men det blir enda gången! Ja, om det inte kommer några andra, bra program alltså...