Jag brukar då och då avlägga anonym visit hos Ketchupmamman. Även om vi har ganska olika åsikter om mycket så gillar jag henne skarpt, inte minst hennes humor och humör.

Har precis läst hennes inlägg "Du får inte vara med i Luciatåget" och fick läsa om det flera gånger - jag trodde, önskade och ville verkligen att jag läst fel... Men nej, det står faktiskt precis som jag uppfattade det första gången.

Hennes åttaårige son får inte vara med i Luciatåget om han är pepparkaksgubbe. För pepparkaksgubbar är inte tradition hos körledaren. Så måste det ju vara, för under de 16 år jag haft barn i skolan har pepparkaksgubbar alltid varit tradition i själva Luciatåget! Då pratar vi inte en och samma skola utan ett gäng olika. Likaså i de tåg som arrangerats av organisationer och föreningar utanför skolan - pepparkaksgubbar. Och gummor för all del, gummor också.

Hade körledaren i det här fallet kunnat ge en hållbar, välmotiverad förklaring till varför en åttaårig kille inte får vara pepparkaksgubbe i Luciatåget så hade jag nog inte reagerat lika kraftigt. Men vad ÄR det för fullkomligt idiotiska argument som används??? "Bara för att det är så"... En vuxen människas sätt att förklara för en åttaåring??

Jag är, som bekant vid det här laget, en sann förespråkare för traditioner.  Jag gillar sånt! Men om traditioner innebär att åttaåringar skall uteslutas från självklara saker som skolans Luciatåg så är jag den första att rösta för en total nedmontering av den traditionen!

Som Ketchupmamman själv skriver så är det hela kanske en "skitsak". Och kanske är själva grejen att det inte ska finnas pepparkaksgubbar i Luciatåget en skitsak. Men hur budskapet framförs, hur man säger "nej" av ren princip - det är ingen skitsak.

Min stora fråga i det här fallet blir; Vad spelar det för roll om det är en glad, lycklig och nöjd pepparkaksgubbe med i Luciatåget?

Hade inte det varit bättre än att ha en ledsen, besviken dito som inte får vara med?

Stå på dig Karin Lindell - jag misstänker att du har övervägande delen av landets föräldrar med dig!

Jag måste säga att nu är jag TOTALT lost när det gäller det här med BH-storlekar...

Glad i hågen travade jag in på en sån där "ställ dig i båset och klä av dig så hämtar vi allt du ber om, klämmer och känner och ser till att du får det du behöver - men räkna inte med att du får pengar över till mat resten av månaden"-affär.

Mina nyvunna kunskaper om BH-storlekar skulle provas och det var dags för examen!

"Hej, jag har storlek 95A men den storleken finns inte, vad ska jag göra då?" frågade jag första bästa expedit.

Hon tittade på mig och skakade på huvudet. "Nej min vän, du är INTE en 95 över huvud taget" sa hon. Men jag stod på mig! Jag hade ju läst på iiiiinteeeerneeet!! Jag var VISST en 95!!

Nu såg hon lite sådär "jaja, då är du väl det då" ut och sa de där orden: "ställd dig i båset så ska jag hämta".

Jag ställde mig där och hon sprang. När hon sprungit klart hade jag provat 12 olika sorter, modeller och storlekar. Eftersom kunden alltid har rätt så hämtade hon först, om inte 95 så 90 i alla fall. Jag knäppte på mig i sista raden och hon skakade på huvudet. "När du köper en ny BH ska du alltid knäppa den i yttersta raden. De töjer sig med tiden och då ska du kunna gå in en rad".

"Jag kan ju inte knäppa den i yttersta raden heller" protesterade jag, "då blir den ju för stor!"

Ja, just det... Den var för stor alltså. 95 var för stort! Den ska liksom "krama" dig hela vägen runt om fick jag lära mig. Jag gnällde lite, naturligtvis. Det kramade för hårt, satt för tajt, måste vara fel och så liten storlek var ju inte möjlig! Expediten hade en ängels tålamod och visade inte med en min att hon hellre jobbat i grönsaksdisken på Willys. Mycket proffsigt om du frågar mig.

Jag provade, hon hämtade, klämde och kände, såg saker som jag ALDRIG hade sett. "Den här känns jättebra" sa jag vid något tillfälle.

"Nämen den sitter ju inte alls bra, se här; den går för långt upp där, lyfter inte här, följer inte där..."
Hon klämde och lyfte och drog och spände och hör här - det som låg i min kasse när jag gick hem efter en timme kunde lika gärna varit en lyft-upp-operation! Åtminstone kändes plånboken lika lätt som om jag betalat för en sådan... 

Vad det blev för storlek? 80 DD och 80 E. Nä, fråga inte - jag fattar inte heller hur det gick till! Men jag har förmodligen stans snyggaste BH-ar!

Kanske är det bara jag som reagerar konstigt på vissa saker men det må ju vara hänt i så fall.

Jag satt precis och läste den fruktansvärt tragiska historien om den holländske fritidsdomaren i fotboll som sparkades till döds av tre spelare efter en ungdomsmatch i Almere.
När jag läst färdigt och kommit en bit ner på sidan så ploppar den upp; den osmakliga reklamen...

"SVERIGES SEXIGASTE MÄN". "SPRILLANS NYTT, SHOPPA HÄR". "VINN 50 MILJONER". O s v...

Mitt i knuten av tragiken, tankar på den ihjälsparkade mannens nära och kära och insikten om vilken sjuk värld vi lever i så vill någon att jag ska spana in sexiga karlar, köpa jackor och börja spela på nätet.

Osmakligt. Så jefla osmakligt.

Går det verkligen inte att reglera sånt där? Har inte Aftonbladet någon möjlighet att välja bort reklam från vissa artiklar?

Det gäller f ö inte bara Aftonbladet vill jag absolut tillägga. Det är samma sak med övriga nätforum och inte minst på TV.

Jag reagerar starkt emot glammiga reklaminslag om "köp, köp, köp" i pauserna på exempelvis insamlingsgalor för Världens barn eller liknande. Inte nog med att det tar udden av det allvar vi faktiskt lever med, det är ett rent hån mot drabbade barn, vuxna och övriga som inslagen och artiklarna handlar om.

Sen är jag inte för den sakens skull dummare än att jag inser nödvändigheten av reklamfinansiering. Absolut. Men även den nödvändigheten måste ha någon form av moraliska gränser.

Jag kan inte låta bli att undra vilken målgrupp man förväntar sig ska klicka på Sveriges sexigaste karlar när man precis läst om en 41-årig pappa som brutalt sparkats ihjäl på en fotbollsplan.

Inte blödiga, empatiska 45-åriga tanter från Småland hoppas jag...

Osmakligt. Fifan.

Jag har precis lärt mig något revolutionerande!!! Helt tagen! Chockerad!

Såhär är det;

Jag har i alla tider, och då snackar vi låååååång tid, 20 år typ, fått lära mig att BH med A-kupa köper man om man har små bröst, sen B-kupa, C och ja ni fattar...

Det enda jag behövt mäta är alltså omfånget UNDER bysten och sen handlar det om att prova sig fram. DET, my friends, är vad JAG en gång fått förklarat för mig. Nu är jag ju inte precis underdimensionerad varken under eller rakt över om man säger så, så jag har kört på 90-95 och sen C-kupa och guppat runt i livet...

Förvisso har jag alltid varit småirriterad. Det har aldrig varit helt okej liksom - skavt lite här och inte riktigt suttit som det ska där och jag har försökt hitta lagom inställning på banden och då fått ont i axlar och tja... inte helt hundra alltså. Jag har provat olika märken och modeller och nöjt mig med det som suttit minst obekvämt.

Råkade surfa runt lite här och där och hittade en "BH-expertsajt" där man kunde ange sina mått och få en exakt BH-storlek presenterad för sig.

Jag ramlade nästan av stolen; enligt den sajten skulle jag ha 95 A?????? A?? Men vaff... Jag hittade femtioelva andra sajter och skrev in mina mått överallt - samma resultat!   

Började forska i det här med storlek... Såhär är det:

Man mäter rakt över bysten där den är som störst. Sen mäter man under. Sen minskar man det första måttet med det andra och det är DEN skillnaden som avgör vilken kupa du ska ha!!

Det är alltså inte storleken på mammograferna - det är måttet MELLAN dem och bröstkorgen som avgör! Ju större skillnad desto längre ner i alfabetet, om man säger så. Herrejösses, varför har ingen SAGT nåt till mig?

Kolla!

http://www.kvinnligtunder.se/storleksguide-c-189-1.aspx

http://storlekar.se/bh-storlekar.html

Förvisso är jag helt felskapt uppenbarligen eftersom 95 A inte finns att köpa någonstans men what the heck - B är ju åtminstone bättre än C i så fall.

Gissa vem som ska ut och shoppa nya mammografhållare imorron!   

Torsdag, detta jefulens påfund!

Skulle öppna bagageluckan igårkväll och tryckte in knappen. Tror ni den ploppade ut sig igen??? Nä! Inte en milimeter. Den bara FASTNADE där och bakluckan går därmed inte att stänga!

Fick köra runt med den skakandes därbak och varje gång kupelampan blinkade skrek ungarna; "NÅN DÖRR ÄR INTE STÄÄÄÄÄÄNGD" och jag förklarade sammanbitet att det-är-luckan. Fjorton gånger.

Maken kom hem från Tyskhamburgarland igårkväll. Jag tror jag slog rekord, för innan han hunnit hänga upp jackan och plocka upp en-litersflaskan Baiyles han köpt till mig, hade jag hunnit haspla ur mig ALLT som jag fått stå ut med medan han varit borta, inklusive bakluckan.

Nu är han inte typen som hetsar upp sig i onödan för saker som fastfrusna bakluckslås så han sa lugnt att "det löser vi med låsolja" och jag tackade för Baileysen, la mig på soffan och somnade som en stock. Det är jobbigt att skotta snö!

Idag skulle jag till jobbet. Kollade låset. Nu var det inte bara fastfruset utan även inbäddat i ett tjockt lager is... (KAN ha att göra med att jag försökte tina upp det med varmvatten igår men det frös innan det hunnit rinna ner för nummerplåten). Eventuellt.

Gick ut i garaget och hittade två flaskor med låsolja. Läste på den ena: "bäst, brabrabra, bästa grejen, ger dig typ nytt liv. Tinar INTE redan frusna lås". Öh, okej... Läste på den andra; "Bäst, brabrabra, bästa grejen, ger dig nytt liv. TINAR redan frusna lås!" Valet blev enkelt!

Tog flaskan med mig, pssssschhhhade på låset, psssssccch, pssss---------------------. Tomt. Slut. Over.

Jag kör fortfarande omkring med en öppan baklucka....

För några år sedan, när vi var nyinflyttade och inte kände så många, hade vi svårt att hitta adressen till Tomten. Det är ju så när man flyttar till nytt ställe.

Visst, som förälder kan man ju klä ut sig och LÅSSAS att man är Tomten men det blir aldrig riktigt bra när barnen passerat blöj- och vällingstadiet. Framför allt inte när det finns äldre syskon med i bilden som utan betänkligheter kan få för sig att "hahahahaaaa, dålig du är pappa"-avslöja hela köret.

Men vi hade ju en himla tur! För på julafton gick vi en promenad i skogen hela familjen, och även om vissa av arvingarna starkt ifrågasatte vitsen och nöjet med saken så lyckades vi samla allihop. Vi gick och gick och rätt som det var såg vi något rött mellan trädstammarna! Det röda syntes då och då och ingen fattade vad det var.

Till slut kom vi fram till en liten glänta där vi tänkte vända och gå hem igen. Men KAN ni tänka er! Där, mitt i gläntan, på en sten, satt han! TOMTEN! Han ojade och ujade sig - tydligen hade släden vält och ALLA julklapparna fart iväg som projektiler i hela skogen. Renarna blev så rädda så de sprang vidare och nu satt han där och väntade på Tombulansen... Han var ju både gammal och halt så han orkade inte gå så långt själv.

Han bad oss gå runt och kolla om vi händelsevis kunde hitta några julklappar och naturligtvis ville vi hjälpa honom med det. Vi ilade runt bland fur och gran och hittade massor av paket; de hängde på grenar, låg bakom stenar och under granar. Överallt hittade vi julklappar. Och det bästa av allt - alla hade de våra namn på etiketterna!

Glada i hågen och med julklappshögar upp till hakorna travade vi hem igen och Tomten vinkade och lovade köra försiktigare året efter.

Tydligen blev han lite konvalecent av händelsen, den kära Tomten, för jag vet att grannarna fick påhälsning av en inhyrd Manpower-Tomte samma kväll. De brukar ha lite otur tror jag, för något år senare fick de en praktikant-Tomte som avlade examensprov.

Det måste ju vara nån galning som väljer att arbeta som Tomte när man inte ens är färdigutbildad för uppdraget. Det kan ju bara bli galet...   

Imorse ställde sig maken och började stryka skjortor. Inget onormalt i sig, men han brukar bara stryka EN. Sen såg jag hur han plockade ner de nystrukna skjortorna i en väska...? Och sen plockade han ner byxor, hårborste, schampoo... Jag väntade lite på att han åtminstone skulle berätta hur han tänkt sig med barnen, men han bara visslade och sa ingenting.

"Jaha? Ska du flytta nu eller..." undrade jag.

Han stirrade på mig med lätt uppspärrade ögon och utbrast; "Nämen jag ska ju för fan till Hamburg! På blablajobbetyadayadamöte... Det har jag ju SAGT miljoner gånger!!!"

Märkligt. Jag menar, av en miljon gånger borde jag väl åtminstone hört ordet Hamburg EN gång va? Näää. Nä, jag tror faktiskt inte han sagt nåt. Nope.

"Har jag inte hört nåt om" sa jag.

Nu såg han väääääldans trött ut och - hör här - HIMLADE typ med ögonen åt mig!!

Men i alla fall, han skulle tydligen dit och kommer inte hem förrän väldans mittinatten imorgon nångång. "Du kan ju köpa lite öl med dig hem" tyckte jag men han hade fullt upp med att sucka och voja sig om att hans fru inte förstod honom eller vaddenuva så han lyssnade inte. Han lyssnar aldrig på vad jag säger!

Jaja. Så gräsänka it is. Bara sådär. Synd att jag hade andra planer bara, men man är ju flexibel!

Och ensam är jag ju inte heller, jag har flera miljarder ton snö att sällskapa mig med. Igår ramlade markisen ner! Ja, jag vet, man kan inte ha en markis utfälld när det snöar men den har gått sönder och gick inte att veva in. Så vi skulle ta det "till helgen", montera ner eländet och laga den. Nu behöver vi inte montera ner den, den monterade ner sig helt på egen hand! Bra markis.

Visst var det synd att den inte ramlade helt och hållet utan hängde sig på trekvarten rakt över köksfönstret, men man kan ju inte få allt. Vi hjälptes åt att montera ner resterna (maken klättrade och skruvade, jag höll i ficklampan och gnällde för det snöade) och nu måste vi köpa ny, fin markis till våren, hurraaaaaa!!!!

Nu - lite glögg!

Jag missade mammografin (fick betala ändå). Jag missade cellprovstagningen (fick betala ändå). Jag måste boka av tandläkaren. Jag måste boka av frissan. Jag har glömt ringa vårdcentralen. Jag hinner inte ringa diabetesmottagningen. Jag kom för sent till sonens utvecklingssamtal. Jag hinner inte träna som jag tänkte. Jag måste ringa optikern för synkontroll till Lillfisen. Jag kör ifrån min mat, plånboken, mobilen.

Idag åker maken till Tyskland på "bisnisstripp" tills imorgon sentpåkvällen. Det är snöstorm, massor av minus och måste eldas och skottas. Ikväll är det julavslutning med en styrelse innefattande socialisering och samkväm.

Om 20 dagar är det julafton...
Fr o m imorgon går jag ner i arbetstid.