Häromdagen skulle jag runt till ett gäng bankkontor och avsluta massa konton för jobbets räkning.

Det var en intressant upplevelse! Det är alltid lite speciellt när man ska göra sånt för någon annans räkning för oftast är det något litet, litet papper som saknas. Fullmakter, legitimationer, rättsliga beslut, underlag som bevisar att jag har rätt att göra det jag gör, papper som talade om exakt vad jag hade rätt till och hur det skulle göras - jag hade rubbet. En plastficka full med papper för varje bank. Garderad till tänderna, ingenting kunde gå fel!

Bank 1 - Nordea. Full av energi studsade jag upp för trappan med mina plastfickor i högsta hugg - bara för att mötas av en låst dörr. Bankhelv... stängde klockan ett varje dag utom typ en dag som de hade öppet till tre eller nåt.

Bank 2 - Handelsbanken. Aningen nedslagen av bank 1 och med mindre stuns i benen möttes jag av öppen dörr, kom in i värmen och tog en nummerlapp. Med tanke på att bankerna inte vill ha oss kunder inne på kontoren blir man alltid lika förvånad över att sofforna är fullpackade av människor och väntetiden lååååång. Jag satte mig på en stol och väntade. Och väntade. Och väntade... Medan jag väntade tog jag ofrivilligt del av konversationen som utspelades mellan Den Äldre Damen och Den Äldre Herren som också satt och väntade. Jag vet nu att Den Äldre Herren har en granne som är mångmiljonär och som renoverar en lägenhet för 1,8 miljoooner och att samma granne har en BMW värd 590 000 kronor. Att bilen är värd så mycket är bekräftat av Den Äldre Herrens kompis som minsann också har en BMW och som vet vad de kostar! Dessutom har Den Äldre Herrens granne haft byggställningar utanför sin lägenhet som kostar "hondraotti krounour om daaaaun i tvau maunar!!" och det är ju okristligt att vissa har sau möe pengar.

Jag vet också att Den Äldre Herren är änkeman sedan 10 år och jag har stenkoll på hans barn och hans grannars hund.

Det var ungefär vad jag hann få veta innan 20 minuter gått och det var min tur. Jag slängde fram mina papper, bankkillen läste och läste, kollade med sin chef (eller nån annan, vet inte exakt vem) och kom tillbaka och nickade nådigt: jag skulle få precis som jag ville! Brabra!!

Lite uppåt efter detta väl förättade besök hoppsade jag raskt vidare till nästa bank nr 3 - Swedbank... Jösses. Det bankkontoret har jag haft lite agg emot ända sedan man för ett antal år sedan införde landets sjukaste kösystem! Då skulle man ta en nummerlapp, sätta sig och vänta och när ens nummer kom upp fick man tillåtelse att - gå och ställa sig i KÖN. Inte gå fram till diskarna, nonono. Man fick ställa sig i kön som ringlade vid avspärrningsbanden 10 meter innan diskarna. Jag fick spader varenda gång!

Nåväl, det systemet har man lagt bakom sig och allt är förlåtet. Nu har man två knappar att välja nummerlapp med istället: "KASSA" eller "EXPEDITION". Hm. Klurigt. Jag tryckte kassa, jag menar jag skulle ju inte beställa ID-kort, öppna konto eller sälja aktier.

Satte mig ned och väntade. Och väntade. Och väntade... 40 minuter väntade jag. Sen blev det mitt nummer! Rasslade fram och la fram plastfickan med viktiga dokument till damen i kassan. Hon läste och läste och konstaterade sedan i mycket irriterad ton "jag förstår inte, ska du ha ut detta i kontanter då?" Jag suckade inombords, pekade på raden där det stod att pengar skulle överföras dit och dit och men hon förstod fortfarande inte. Jag förklarade genom att högt läsa innantill det hon själv precis läst, men jag gjorde det långsamt och tydligt. "Jamen det kan ju inte JAG göra" snäste damen, "du får ta en lapp till expeditionen".

Jag ryckte åt mig min plastficka, stampade mot utgången och försökte åka ner för rulltrappan med en smäll. Där finns nämligen inga dörrar att smälla i, man får ställa sig på rulltrappan och åka ner för att komma ut från kontoret. Ni som någon gång försökt åka rulltrappa ilsket vet att det inte är så lätt, men jag gjorde så gott jag kunde.

När jag kom ut insåg jag ju att även om jag återvände till jobbet med oförrättat ärende skulle jag få återvända till helvetesbanken en gång till så jag lugnade ner mig, vände och åkte upp igen. Tog en lapp till "EXPEDITIONEN" och väntade. Och väntade. Och väntade...

Damen i expeditionsluckan hade förmodligen sett min tidigare sorti och bestämt sig för att inte gilla mig och det var väl rätt reagerat antar jag. Man ska vara lojal mot sina arbetskamrater!

Hon behandlade mig därför precis som man behandlar en icke-kund som bara ställer till besvär, rycker tillbaka papper och marscherar ut från ett bankkontor och åker rulltrappa på ett aggressivt sätt men det var det värt. Noterade att hon utförde uppdraget proffessionellt men med den ack så utmärkande touchen av "hade jag fått välja hade jag bett dig flyga och fara". Snyggt jobbat, hade inte kunnat gjort det bättre själv!

Jag fick till slut igenom alla mina önskemål även där och kunde återvända till jobbet en och en halv timme efter jag lämnat det.

Å det var den arbetsdagen det...