Mycket snack nu om det där med curlingföräldrar som resulterar i barn som är dömda till ett liv i helvetet...

Jag har inte sett programmet. Men å andra sidan är begreppet inte nyare än att man kan ha åsikter om företeelsen som sådan.

Eller åsikter och åsikter - i vanlig ordning begriper jag ingenting...

Jag fattar inte varför man inte önskar se sina barn växa upp till självständiga, sociala och starka individer.

Jag fattar inte varför man inte förstår att ens barn en dag ska bli lika gamla, vuxna och mogna som man är själv och då behöver klara sig själva.

Jag fattar inte varför man utplånar sig själv som människa när man får barn och fortsätter sitt liv genom dem.

Jag fattar inte varför vanliga, sunda människor inte ser konsekvenser av att agera butlers istället för föräldrar...

Det här är inte att skämma bort - det här handlar om att inte ge sina barn en ärlig chans att klara sig själva en dag. Det är beyond skämma bort.

Jag undrar om föräldrar som springer benen av sig för sina ungar hade uppskattat om deras föräldrar gjorde likadant mot dem? Hade min mamma levt allt tråkigt i livet åt  mig och jag sluppit hade jag förmodligen blivit galen. Kan själv!

Det kommer en dag när barnen ska flyga ut, hemifrån och bort. Skapa sig ett eget liv, bilda egen familj och klara sig själva. Min roll som förälder måste ju vara att lära dem hur man gör - inte göra det ÅT dem?

Hur blir det sen, när curlingbarnen vuxit upp, föräldrarna dött och hela landet består av människor som inte kan laga sin egen frukost? Vem ska ta hand om vem då?

Nu ber jag bara om att mina söner inte gifter sig med curlade flickvänner. Risken finns att det blir mina söner som då får överta rollen som butlers - de har nämligen fått lära sig hur man både städar toaletter, att livet består av annat än räkmackor och att man måste anstränga sig för att nå dit man vill.

Förr sas det att "den man älskar agar man". Vi lärde oss hur totalt crazy det var. Nu har det vält över åt andra hållet. Förhoppningsvis lär vi oss hur lika crazy det är...