Har varit och motionerat. Eller nja, motionerat och motionerat... Har rullat runt i simbassängen som en strandad val, svalt massa vatten och försökt andas in genom näsan och ut genom munnen. Men det är nog fel - jag hörde på radion idag att man ska BARA andas genom näsan! Det var en immunologiprofessor med i programmet som klart redogjorde för vilken "otroooolig schillnad det gjort i mitt liiiiv" och som berättade att hon numera sover en timme mindre varje natt och är klarare, orkar mer och i princip att hon har fått ett nytt liv. Åtminstone tolkade jag henne så. Allt bara genom att sluta flåsa med munnen och bara andas genom näsan!

Jösses, varför har ingen berättat det för mig? Här håller jag på och sliter mitt hår och simmar mig svettig för att få upp flås, energi och bli en lycklig människa medan allt som behöv är att tejpa för munnen om nätterna och andas genom näsan! Man kunde använda kirurgtejp, sa de i programmet. Att tejpa för munnen med alltså...

Tror ni mig inte så kan ni lyssna själva, http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3925

Tejpen och näsan kom i slutet på programmet... Andningsexperten lärde oss också hur att låta som Darth Wader, något jag känner kommer bli till stor nytta nästa gång jag behöver låta som just Darth Wader. Det skulle visst vara bra till något annat också, men uppriktigt sagt lyssnade jag inte så noga.

Tro nu inte att jag på något sätt vill förringa varken immunologiprofessorn eller förlöjliga vetenskapliga teorier som lades fram i programmet! Tvärtom, jag hoppas verkligen det funkar - ingen blir gladare än jag.

Ska nu kolla förrådet av kirurgtejp så får jag återkomma med rapport!

Idag är det 10 år sedan jag gifte mig! För andra gången. Med samma karl. Ja, det är 10 år sedan han gifte sig med mig också, för andra gången. Himla tur vi gifte oss samtidigt och med varandra! Båda gångerna!

Vi gifte oss utomhus (fullkomligt normalt att göra det i november!?), på klipporna ute på Verkö (det blåste lite, okej), med släkten som sällskap. Nu har vi inte så mycket släkt kvar för de flesta blåste bort... Men bortsett från blåsten var det en perfekt höstdag!

Det är väl ungefär så det har fortsatt, skulle man kunna säga. Perfekt men blåsigt med en och annan stormvarning då och då.

All min beundran till maken som faktiskt har stått ut med mig i alla år. Att leva med mig är ingen tågresa precis. Eller jo, det är det nog. Om vi väljer att jämföra med SJ alltså. Man vet vart man vill, man vet vart man tänker åka men man vet aldrig hur långt man kommer eller när man kommer fram. Snöar det så blir det haveri om inte maken skottat ordentligt. Ändå gillar vi SJ, eller hur? Det är lite spännande, det är lite oförutsägbart och när det tuffar på är det både bekvämt och miljövänligt. Och SJ kan vara väldigt romantiskt! Ni har väl sett filmerna där han hänger ut genom tågfönster och hon står på perrongen med tårar rinnande och de älskar varandra och man vet aldrig om de ska ses igen... Eller nä, jag har inte heller sett den filmen men jag vet hur den skulle kunnat se ut!

Ungefär så ser nog en djupsinnig analys av 10 års äktenskap ut....

Å jag har älskat varenda minut av resan!