Jahaja, så börjar ännu en dag lida mot sitt slut.

Planen imorse: maken och mellansonen skulle på innebandymatch, lillfisen och jag skulle adventspynta, åka på julmarknad och sedan gå på konsert med Gullabo Gospelkör. Sedan skulle vi alla sammanstråla här hemma, nöjda och glada över glögg och lussekatter.

De i familjen som ägnar sig åt idrott och motion for iväg, jag drog upp ljusstakar och jox från källaren och satte igång. Två ljusstakar funkar inte, det saknas tre sladdar och lamporna i stjärnorna var sönder. Hade jag några reservdelar? Nä.

Julpyntade lite här på nätet istället.

Maken ringde från innebandymatchen för att meddela att sonen och han satt på akuten för sonen hade eventuellt brutit handleden. Han ramlade på matchen och tog emot sig med handen och tja - på den vägen var det.

Lillfisen och jag drog iväg till julmarknaden som skulle hålla på till klockan fem, vi var där klockan tio i fyra och då hade alla åkt hem... Det var för kallt.

Vi åkte ner till kompisens affär och ugglade där en timme medan vi väntade på att gospelkonserten skulle börja. Ringde och ringde till makens mobil men den var avstängd, de var alltså inte klara.

Fick tag i dem precis innan konserten började och handleden var inte bruten men sprucken. Gips i fyra veckor och vila i ytterligare två - inget gitarrspelande eller innebandy förrän i mitten på januari. Tjoho.

Trivdes på konserten, fikade, pratade med massor av trevliga människor och åkte hem med hela famnen full av saffranslängd. Eller ja, först fick jag ju sätta i reläet i bilen så jag fick lyse och SEN kröp vi hem i snödrivorna. Med helljus på. 

Nu är familjen återsamlade hemma, vissa av oss gipsade till armbågen, vissa av oss totalt slut och vissa av oss lyckliga över snön. Det sistnämnda gäller förvisso mest hunden, men hon är ju en familjemedlem hon med! Ytterligare en del av oss önskar nu bara att få dränka den här dagen i ångande glögg.

Vi har fulla av beundran tittat på mellansonens fyra röntgenkopior han fick med sig hem och vad jag kan se är båda benen i underarmen brutna på åtta olika ställen. Eller ser handleder verkligen ut sådär? Läkaren hade tydligen förklarat för maken var felet låg men han minns inte vad läkaren sa... Jag får glädjas åt att han kom ihåg att det var till sjukhusets akutmottagning man kör barn som verkar ha brutit något!

Fast kanske är det inte så konstigt med tanke på att vi numera borde ha klippkort på akuten efter tre vändor med maken (innebandy och badminton), en vända med lillfisen (brutet revben efter kraftig utelek), knäskadad lillebror (innebandy) och en lungsäcksinflammation med undertecknad. Mhm, ni ser vem som undviker att utnyttja landstinget för annat än RIKTIGA sjukdomar här va?

Glöggskål och Merry Advent!

Things can only get better!