Stor happening i skolan idag - alla skulle till simhallen och bada hela dagen! Sonen började redan i fredags: "Jag vill ha pannkakor med mig mamma, får jag det?"

"Jadå, vi fixar det!"

Hela lördagen: "Du glömmer väl inte att jag ska ha pannkakor med mig mamma, på måndag, till simhallen, har du gjort dem än?"

"Nä, det är lugnt, jag fixar det imorron"

Söndag morgon: "Du har ju inte gjort någora pannkakor än! När ska du göra det?"

"Jag fixar det ikväll! Promise!"

Söndag eftermiddag: "GLÖM nu inte pannkakorna mamman, när ska du göra dem, du har väl inte glömt...?"

"NEJ jag har inte glömt, jag gör det när du har lagt dig!"

Söndag kväll: "Gonatt nu då mamma, och du, du glömmer väl inte pannkakor till mig imorgon då va...?"

"Nä, glömmer inte det"

Idag på morgonen: "Du GLÖMDE väl inte pannkakorna mamma, du gjorde väl inte det, var är pannkakorna??"

Stolt plockade jag fram en matlåda ur kylen. "Kolla här nu; pannkakorna har du här, sylten har du här, i facket här ligger en gaffel!"

"Jaaaaaaa, och kolla, du har lagt SYLTKAKOR där i lådan, woooow, de ska bli efterrätt va mamma, jag får ta dem till efterrätt eller hur?"

"Mhm, det var så jag tänkte. Och här har du badbyxor, handduk och tvål, okej?"

"Ooooo så bra, så braaaaaa!"

Good parent! So very good parent!!!   

Fast jag undrar lite över varför han var så orolig att jag skulle glömma...   

Jag trodde barn hade bra förträngningsmekanismer?