Har ni läst Stephen Kings bok Christine? Eller möjligen sett filmen?

Den om en galen bil som mördar och har sig?

Jag har en sån bil!

Eller nja, den har ju inte precis mördat nån än, vad jag vet, men det är bara en tidsfråga.

Den har varit på kollo på verkstaden den här veckan. Ett jäkla dyrt kollo om jag får vara lite gnällig. Hämtade hem den ikväll.

Körde en bit. Skulle sätta på hellyset. Funkade inte. Försökte igen. Nä. Försökte en gång till. Nope. Provade en sista gång. Funkade!!

Fick möte. Skulle blända av. Funkade inte...

Hur mycket jag än tryckte, drog och slet i spaken så vägrade biljäveln att gå över till halvljus!! Mhm, kul... Förhoppningsvis körde den mötande bilen inte av vägen, för i så fall får jag revidera min teori om att den inte "mördat än".

Med svetten rinnande fortsatte jag min färd för att hitta någonstans att svänga av för att kolla läget. Mötte en bil till och hade sinnesnärvaro att vrida ner ljusknappen till parkeringsljus. Bilen fortsatte lysa med helljus... Mötande bil signalerade med ljustutor och vred på sitt helljus. Hade det hjälpt mig hade jag varit evigt tacksam, men det gjorde det inte.

Stannade på en skogsväg, vred, bankade, slog och tryckte. Inte en reaktion. Efter mycket om och men fick jag, som jag uppfattade det, ner ljuset lite grann. Ingen aning om hur.

Fortsatte min resa, stannade vid affären, stängde av bilen - lyset fortsatte med sitt lysande! Drog ur nyckeln, låste bilen - lamporna sken som solen.   Spooky.

Handlade, körde hem, parkerade, stannade bilen, stängde av allting, låste, gick in - bilen stod kvar utanför med lysena på.

Nu har vi dragit bort reläet och lamporna har slocknat.

Väntar bara på att bilen ska starta, köra sig en runda, komma hem bucklig och skadad och stå som nylackade, välfungerande och i topptrim imorgon när jag vaknar.   

Jag lever i en Stephen King-värld. Jag har en clown som gömt sig i ventilationen och ropar OOOOOOOHHHHMMMMOOOOOOHHHHMMM.

Jag har en hund som dreglar, ylar och skrämmer små barn.

Snart kommer barnen trampande på en trampbil och maken jaga in mig på toaletten och slå sönder dörren med en yxa.   

That´s my life.   

Vi lever med ett ljud i vårt hus.

Ooohhmmooooohhmmoooohhmmoooo låter det hela tiden. Lite dovt, lite susigt på nåt vis. Vi har letat som galningar - var kommer ljudet ifrån??

Det låter som om det står någon maskin och surrar någonstans, vars ljud sedan fortplantar sig i golv och väggar. Mest i vardagsrum och hall.

Oooohhhmmooooohhmmooooo.

Det hörs bara när allt annat är tyst, och ni vet hur det är; när man väl registrerat ljudet hör man det HELA tiden och man hör BARA det! Det söker sig in i hjärnan på en och kryper under skinnet, fördelar sig i blodomloppet och till slut blir man nästan galen.

OOOOOOHHHMMMOOOOOHHHMMM.

Vi har kollat alla elgrejer, vi har kollat rör, vi har kollat pumpar och frysbox. Nä, vi hittar inte källan.

OOOOHHHMMMOOOOOHHHHMMM.

Kommer på mig själv med att gå runt och höra det även på jobbet, i bilen och i affären. Hade vi inte varit fler som hört det hade jag på allvar trott det var jag själv som lät.

Jag blir galen!

Ni hör ju själva; OOOOOHHHMMMOOOOOHHHHMMMMOOOOHHHMMMM.

Såhär kan vi ju inte ha det...