For till Kääälmääär idag, maken, mellansonen och jag. Maken som envisas med att köra Aauudiii hela tiden hade sin bil på verkstaden (!) så vi fick ta min! Av någon anledning ville maken köra, och jag hade en generös, givmild dag så det fick han ju då... Det är inte ofta han gör det, min bil är inte så förtjust i att andra kör den. Det är ju trots allt nästan bara jag som kört den i över ett år!

Vi åkte och åkte och rätt som det var frågar han "har du farthållare på bilen?" Jag svarar att neeej, det har jag inte... "Hm", mumlar maken, "va e de HÄR för grej då...?"

Jag lutar mig tillbaka i sätet och låter honom - om än motvilligt - trycka och greja på knapparna i min bil. Rätt som det är lyser en lampa i instrumentpanelen: "CRUISECONTROL" står det med röda bokstäver.

Maken suckar uppgivet och säger lite tyst att "jooo, du har farthållare i bilen...." VA? Jaha! Men va braaaa!!!   

"Jag älskar dig ändå", säger maken, "men ibland är det inte lika självklart som andra dagar...."

Hahaaaa! Jag har FARTHÅLLARE i min Spykersaab!   

Bilverkstan säger att det kostar 10 000 kronor att fixa besiktnings-anmärkningarna. Jag tycker att en Spykersaab med farthållare är värd det!

Idag skulle jag leka Good Parent. Jag har läst att gedigen, genuin och med själ och hjärta hemmagjord mat är ett exempel på Good Parenting.   

En sak som jag aldrig gjort förut och som det kändes hög tid att prova på var Raggmunkar. Älskar att äta dem, men har alltså aldrig lagat det själv...

Alla barn älskar väl raggmunkar liksom! Vad kunde gå fel...? Även om de minns aldrig så lite av sin konstiga barndom, arvingarna, så skulle de ju åtminstone komma ihåg mammas raggmunkar och fläsk i alla fall. Japp!   

Grejen var bara att storsonen är på besök. Storsonen fyller år. Storsonen skulle bestämma maten... Storsonen beställde potatismos, bruna bönor och fläsk. Inte mycket raggmunk där inte...

Men är man good parent så är man - då gör man TVÅ middagar! Utgångsläget var ju i alla fall fläsk, nemas bekymmer.

Läste recept, skalade potatis, rev potatis, rörde smet och började steka. Jag stekte. Och jag stekte. Och jag stekte och den jävla smeten tog ALDRIG slut!! Jag stekte i TVÅ timmar!!!!   

Fläsket fick sköta sig själv i ugnen och potatismoset fick stå och kallna i sin skål - jag stekte på. Lillfisen kom förbi och frågade varför jag hade hällt spagetti i pannkakssmeten, men jag förklarade naturligtvis på ett pedagogiskt och lättbegripligt sätt att det var potatis, det hade man i raggmunkar och "vaddå tycker inte om raggmunkar, det vet du väl inte du har inte ätit raggmunkar, jasså, i skolan, jahaaaa, men serru unge man MINA raggmunkar har du inte ätit och ingen annan heller för den delen så du bara äter och gillar läget för det finns barn som inte får nån mat och jag har stått här i flera timmar och gå och städa ditt rum!"   

Maken, storsonen och storsonens kompis kom hem och det var ju bra, tänkte jag, eftersom jag upptäckte att jag råkat göra efter recept till åtta personer och kompisen kunde väl hjälpa till och äta upp alla miljoner raggmunkar...

"Maaaaaat" vrålade jag och maken kom, lillfisen kom och efter ett tag även mellansonen. Men storson och storsons kompis satt kvar i soffan...

"Kom nurå" sa jag. (Det är detsamma som varsågod). "Va? VADDÅ "NI HAR REDAN ÄTIT"??? DET ÄR DITT POTATISMOS SOM STÅR PÅ BORDET OCH VADDÅ ÄTIT REDAN BARA FÖR NI HAR VARIT I STAN I SEX TIMMAR, DU KUNDE VÄL HA VÄNTAT OCH FAN MED!!"   

Lillfisen tog en raggmunk, åt en bit och tyckte inte om. Mellansonen åt potatismos. Maken, till vilken jag gjort bruna bönor, åt inga bruna bönor utan bara raggmunk med fläsk.

Jag åt två raggmunkar och det var med nöd och näppe jag orkade trycka ner den andra.

Så. Om någon händelsevis är sugen på raggmunkar finns det här. Ett helt berg. I fortsättningen kommer mina barn få Felix Pyttipanna och Dafgårds köttbullar. Bad parent betyder åtminstone två timmar mindre vid spisen - den tiden ska jag ägna åt att uppfostra mina barn. Som en Bad parent.  Moahahhaaaaaaa...