Har försökt komma ikapp lite grann om de stora, världsomvälvande händelser som skett utanför min arbetsbubbla sista tiden.

Märker att världen rullar på rätt bra, trots att jag inte aktivt deltar. Förvånande men sant.

Stor debatt i radio och press om skolavslutningar i kyrkan ja eller nej, om ungarna ska få sjunga Den blomstertid nu kommer och därmed bli indoktrinerade och kristna på kuppen utan egen möjlighet att påverka - hemska tanke! Eller vad man nu är så fruktansvärt rädd för?

Jag vill faktiskt inte att mina barn ska växa upp i tron att Ida gör att blommorna blommar och att det är HON som gör kohagen grön! Så mina barn får inte gå på skolavslutningen i fortsättningen om man inte slutar sjunga den sången! Jag tror inte ens att Ida finns...   

Dessutom vill inte jag att lärarna ska prata om barnens "låååånga härliga sommarlov" i på skolavslutningen för alla barn har faktiskt inte långa härliga sommarlov. Min lilleman t ex, han ska gå på fritids hela sommaren utom fem veckor. Det är orättvist, alla barn har inte samma förutsättningar! Lägg ner det snacket!   

Förra skolavslutningen pratades det om kompisar och vänskap på skolavslutningen (som f ö i sedvanligt, traditionell anda hölls i vår underbara kyrka i vår lilla lilla ort och inget barn har trauma efter detta, vad vi vet än...) och alla barn har faktiskt inte kompisar och vänner så jag vill inte höra något sånt tjafs. Hur tror ni att barnen som inte har några vänner mår när de får höra såna dumheter?

Inte nog med detta! I vår skola hålls även julavslutningarna i kyrkan...

Om några år, när temperaturmätning på svenska folkets mentala ohälsa görs lär vi från vår ort toppa statistiken! För alla våra barn har fått tillbringa ett par timmar om året i kyrkan och sett den stora altarmålningen - Den sista måliden, men jag hyser starka misstankar om att det inte är Da Vincis originalmålning, fråga mig inte varför - och därmed förmodligen formats till antingen a) kristna fundamentalister som återupptagit korstågen eller b) traditionsbundna, inskränkta, oförstående människor som firar jul på samma sätt som de gjorde när de var små eller c) allt på en gång. Eller vad är det man tror ska hända genom att man håller skolavslutningar i kyrkan med inslag av svenska psalmer?

Hörde en debatt i radion där man motsatte sig att prästen avslutade det hela med att välsigna de stackars, stackars barnen... Hur ska det gå för dem i livet nu?

Nej, så kan vi inte ha det!   

Nu förstår jag plötsligt också varför jag är som jag är! För när JAG gick i lågstadiet i en liten skola i Dals Ed så sjöng vi morgonpsalm varje morgon, medan fröken Kerstin frenetiskt genomförde sin morgongymnastik genom att trampa sig svettig på tramporgel. Dessutom - hur kan jag leva utanför meterhöga murar egentligen? - bad vi bordsbön varje gång vi skulle gå till maten...

Fast det är klart, sen har jag ju blivit en inskränkt, traditionsbunden, not openminded, trögtänkt, förändringsrädd och tjurig svensk också. Dumma skola!