Jag gillar musik. Det gör jag. Alla sorter, modeller och varianter.

Jag gillar inte trängsel, mycket folk, hög volym och utomhusaktiviteter i regn, lera och snålblåst.

Alltså gillar jag nog rockkonserter om jag bara slipper GÅ på dem.

Maken är precis tvärtom. Han ääääälskar konserter och har varit på allt och alla. Nu är han lite äldre än han var förr (!) och beställer sittplats om det finns, men förr stod han längst fram och studsade... Storsonen är likadan, han har sett dem alla och orkar dessutom fortfarande stå under en hel konsert.

I nyförälskelsens tidevarv var vi i Stockholm för att beskåda fenomenet Bruce Springsteen. (Med risk för att bli lynchad, halshuggen och doppad i tjära och fjädrar vill jag i förbifarten nämna att jag inte är något större fan av Bruce, jag gillar ett par av hans låtar och that´s it). Detta var på åttiotalet, han var jättestor och det var en landsomfattande happening att han var i Sverige. Alla skulle dit. Vi också.

Det var varmt. Trångt. Bökigt. Jobbigt. Vi fick platser nästan ända framme vid scenen och jag såg  - ingenting. Gnällde och gnölade så vi gick efter halva konserten. Jag vet att det var en dödssynd, men det torde vara preskiberat nu va?

Maken hade nog sina funderingar på om vår relation skulle hålla för den typen av brottslighet, men till saken hör att Bruce Springsteen inte är hans allra största favorit heller. Hade det varit Kiss, Iron Maiden eller Aerosmith hade vi förmodligen inte varit gifta idag.

Nu är det Sweden Rock. Maken skall dit med mellansonen och ytterligare ett gäng fäder och söner. De ska dit för att se kvällens begivenhet, Guns´n Roses som uppträder klockan 12 inatt. Fråga mig inte vad de ska göra där från klockan två i eftermiddag bara... Förmodligen bli genomblöta av det aviserade ösregnet, blåsas torra av stormvindarna, trampa ner till knäna i lera och vänta, vänta och vänta.

För vad gör man på en rockkonsert i 12 timmar??? De kan inte dricka öl, maken kör och sonen är för ung. De kan förvisso lyssna på andra band men det var visst inga som maken direkt gick i spinn över som skulle uppträda under dagen.

Själv ska jag alltså inte med, jag står över den så länge efterlängtade aktiviteten. Jag ska tillbringa dagen i sällskap av broder med familj, påhälsande kusin och trerätters middag. Inomhus, i värmen och härligt sällskap.

I Spykersaaben ska jag spela Nickelback, Patrik Isaksson och Kent medan jag hoppas mina älskade får en underbar dag och inte kommer hem med lunginflammation...