Jag har fått brev av Rickard Sjöberg!!

Maken är lite sur på Magdalena för det visade sig att hon hade skrivit till FLER på hans jobb, förmodligen är det därför hon inte hört av sig om hans medlemskap i Bingolotto.

Men nu är det JAG som fått brev med Hej Lena!, han är ju så hiiiimla trevlig och klämkäck, Rickard!   Jag tror han har försökt skriva till mig förut men jag har slängt hans brev oöppnade i soporna...  Den här gången öppnade jag faktiskt!

Tydligen har inte Magdalena informerat Rickard om att vi är med i lotteriet redan, hon kanske missade det?

Lite negativa vibbar känner jag i slutet av brevet, han avslutar lite burdust med att jag måste fylla i uppgifter och sedan "posta svarskuvertet på en gång"... Vad händer annars menar han, blir han sur om jag inte gör det?

Någonstans känner jag att jag ogillar konceptet fast jag försöker låta bli. Det är nämligen så att Postkodlotteriet försöker spela på mitt samvete genom att tala om att om jag väljer att gambla och spela för några hundralappar i månaden så bidrar jag till en bättre värld. Det är ju bra, om man nu stöttar massa välgörenhetsorganisationer! Jag undrar hur många av medlemmarna i lotteriet som gått med för den sakens skull?

De flesta kanske, det är naturligtvis bara jag som är en egotrippad skitstövel.

För saken är nämligen den att jag går inte med i lotteriet för att jag är så ädel och duktig och för att bidra till alla organisationer... Jag går med för att jag vill vinna massa pengar och få mitt hus färdigrenoverat!

Men tänk om jag vinner en Volvo V70!!! Jag vill inte HA någon Volvo V70, jag har redan en ypperlig Spykersaab ju! Kan man skänka den till AlzheimerFonden då tro?

Och vet ni vad?

Jag kräks på reklamblad som börjar med Hej Lena. Någonstans har någon beteendevetare forskat fram att ett "personligt" brev ger mer klirr i kassan. Det är nästan lika illa som telefonförsäljare som försöker låta som min bästa vän genom livet. Urk.

Med vänlig hälsning...

Jag ska erkänna en gång för alla - jag äter aldrig frukost i veckorna.

Det går inte! Jag KAN inte äta på mornarna. Kan vara jättehungrig men precis som med allt annat har jag en enastående förmåga att förtränga den känslan och låta bli att äta.

Jag har inte ätit frukost på många, många år...

På helgerna går det bra. Då kan jag fixa vad vi kallar "familjefrukost" som i praktiken innebär att hela familjen äter, fast oftast inte samtidigt bara... Men då har jag som regel varit uppe i ett par timmar och hällt i mig fyra koppar kaffe och rökt fem cigaretter. Då funkar det att äta också. Förr kunde jag också vräka i mig av hotellfrukostar om situationen erbjöd detta, men inte ens där äter jag numera mer än ett ägg och kaffe i princip.

I veckorna brukar jag trycka i mig en sån där färdig Caffelatteshake av Naturdietmodell i bilen till jobbet - om jag kommer ihåg det. Har jag ingen liggande i bilen glömmer jag oftast det med. Detta mest för att undvika illamåendet som kommer som ett brev på posten av för mycket kaffe och nikotin, inte för att jag känner att jag behöver mat.   

Ni hör själva va? Det här är inte ett bra och sunt leverne som jag önskar förmedla till mina barn...   

Det är nog det största problemet jag medvetet lever med och som jag skulle vilja ändra på! Röka mindre, dra ner på kaffet och lära mig att äta frukost.

När jag handlar botaniserar jag bland fil, yoggisar och musli i alla tänkbara modeller och fyller kylen. Det ser så gott ut och jag kan bli vansinnigt sugen på fil med jordgubbssmak när jag går där bland hyllorna.

På mornarna när jag kliver upp känner jag varenda dag att fil med jordgubbssmak är det absolut värsta jag vet...   

Ägg är gott! Gillar ägg i alla former och modeller. Men grejen är att de ska tillagas och jag har ingen lust att koka ägg på mornarna. Ostmackor och sånt är inte bara att tänka på - jag äter praktiskt taget aldrig mackor om det inte är såna där baguetter fyllda med brieostar och ruccolasallad ni vet... Nybakade då naturligtvis, frasiga. Lite trixigt att få till på mornarna bara.

Barnen äter sina mackor, sina puffar och mjölk eller vad som nu finns hemma.

Naturligtvis inser jag, som den förnuftiga och insiktsfulla person jag nu inbillar mig att jag är, att det hela är en mental spärr som jag måste få upp bara. Att jag lagt mig till med rutiner under 20 år som gör att jag inte avsatt tid till varken frukostfixande eller ätande. Min hjärna är inte programmerad att äta innan klockan eftermiddag helt enkelt!

Nu ska jag försöka programmera om den tänkte jag. Frågan är bara hur man gör...?

Innebär detta att jag nu måste gå upp mitt i natten och koka ägg, baka frallor och grädda pancakes?

Hur gör alla människor som äter frukost men som inte vill äta fil och musli eller mackor?   

Ska fundera lite på detta under dagen och sen tror jag faktiskt att jag ska börja programmeringsarbetet. Ni som har tips och goda råd - lämna dem gärna i förslagslådan under "Kommentarer".