Hann inte äta lunch idag.

Stannade och handlade på vägen hem, svimfärdig av hunger, körde jättejättejättefort hem (men naturligtvis inte över tillåten hastighetsbegränsning!), packade ur kassarna, skalade potatis och började steka rödspätta.

Maken visade sig inte och jag förutsatte att han satt och jobbade en trappa upp, så jag stekte vidare medan jag tänkte fina tankar om min fina familj. "Vad glada de ska blir nu" tänkte jag, "rödspätta som de gillar så mycket..."

När allt började bli klart och jag rört ihop kall sås och stekt laxbitar till mig kom maken ner för trappan.

"Hej..."

Sen tittade han på kastruller, stekpanna och fiskbitarna, harklade sig lite nervöst och upplyste mig vänligt om att de precis hade ätit... Resterna från igår. Precis innan jag kom hem. Vrålmätta hela högen.

Tänkte annonserat ut hela familjen där ett tag, men besinnade mig. Kände att den tanken kunde bero på att jag var så vansinnigt hungrig.

Nu har jag ätit. Jättemätt. Men tanken har inte släppt taget helt. Ska ta en kopp kaffe också och se om det går över...