Jag fattar ingenting...   

Det enda jag kan tänka på är hur trött jag är! Hur trist allt är, hur jag inte orkar någonting och hur allt som måste göras inte blir gjort - bara för att jag inte orkar... Kan inte uppbåda minsta lilla gnista till någonting. Allt är bara... jobbigt liksom.

Jag ska ju vara på topp nu! Bästa tiden på året för mig. Jag ska plöja mig fram genom lövhögarna i skogen och njuta av luften, se fram emot advent och jul och tända massa ljus hela kvällarna. Istället ligger jag på soffan, gnäller om att jag har ont i ryggen och upptäcker, framåt kvällen, att jag knappt klätt på mig.

Vad ÄR detta?

Och så uppbådar jag all kraft jag har och åker på möte hit och dit och känner bara hur allt vi pratar om känns tråkigt, trist och hur sur och grinig jag är.

Att åka till jobbet brukar vara dagens höjdpunkt; nu är det knappt jag orkar släpa mig ut till bilen! När jag väl kommer dit glor jag på pappershögarna och vill bara åka hem igen.

Jag känner inte igen mig, det här är inte jag! Måste hitta mig själv. Just nu sprider jag bara negativ energi omkring mig och orkar inte ens umgås med mina vänner - vill bara bädda in mig i filtar och låssas som jag inte finns. Är inte någon större tillgång för omgivningen heller så det kanske är lika bra det...   

Hörrni, såhär kan vi inte ha det. Vad är det för fel? Är jag utarbetad? Deppig? Gammal? Behöver jag vitaminer? Ska jag hälsa på ett buddisttempel och meditera mig till energi? Behöver jag en ny hund? Ska jag söka läkare?

Vad är det för fel??