Jag undviker helst medusiner av alla sorter. Om jag är traumatiserad efter att ha varit öronbarn och ätit mer penicillin än godis eller bara allmänt konstig vet jag inte. Det spelar egentligen ingen roll - jag gillar inte tabletter som skall ta bort/tillföra/förändra eller på annat sätt påverka mig. Mycket av min obehagskänsla hänger ihop med det "farliga" i att äta medicin.

Varningstexter som säger "MAX si och så många om dagen", "vid överdosering ring 112", "äter du för många dör du" och "vanliga biverkningar: ett-A4-ark-med-listade-mer-eller-mindre-obehagliga-saker-som-kan-hända" gör att jag helst går över på andra sidan gatan när jag passerar ett apotek.

En medicinburk med röd triangel får mig att drömma mardrömmar... En gång fick jag en sån burk med 100 tabletter av en läkare för jag hade lungsäcksinflammation. Jag tog två. Resten grävde jag ner i underjorden en mörk natt, under fullmåne, uttalande hemliga ramsor baklänges medan jag spottade på en död katt.

Nä, det gjorde jag inte, nu ljög jag. Men när jag vaknade ur min tablettkoma gömde jag dem längst bak i medicinskåpet för återtransport till försäljningsstället. Huvaligen...

Hälsokostprodukter ser jag lite som telefonförsäljare och TV-reklam; jag tror inte riktigt på dem! (Nämen jag har väl inga förutfattade meningar, hur tänker du nu???). Bara för att kineserna har använt blåstång och benmärg från en tiger i miljoner år betyder ju inte nödvändigtvis att det funkar. De äter med pinnar också. Det funkar inte heller, jag har försökt!

Hur som helst.

Jag har en känsla av att många känner ungefär som jag när det kommer till mediciner. Annars skulle ju inte naturläkemedel vara någon större business liksom. Och det är det ju.

Vi äter rötter, grästovor och bark för miljarder kronor varje år. Kosttillskott. Omega 3. Grönsaker, fisk och frukt i tablettform eller som cocktails ur nubbeglas av plast.

Människor som jag då, som inte gärna äter mediciner och som inte riktigt litar på flytande vitaminer som smakar gift, vi har det inte lätt alltså...

Nu har jag ramlat ner i ett hål och behöver en stege. Stegar går att få på recept och kan hämtas i burkar med röda trianglar. Problemet är bara att när man sedan klättrar upp för den här stegen och står på sista pinnen så kan man inte alltid släppa taget... Många får släpa på den där stegen i evigheter. Jag gillar inte stegar. Jag är höjdrädd.

Jag vill ha en spade. Då tänker jag att jag kan gräva mig upp, om jag gräver som en trappa liksom, och fylla igen hålet när jag kommer upp. Sen kan jag stampa på min fyllnadsmassa utan att ramla ner! Bra va? Visserligen är det tungt att gräva, blåsor i händerna och lång tid tar det men ändå...

Nu ska jag bara hitta en bra spade. Medan jag letar groggar jag på med elixir som jag egentligen inte tror på, som smakar huggorm men som - förmodligen - inte gör saken värre i alla fall.

Och med det här vill jag faktiskt inte säga någonting. Jag bara tänker högt och känner att det är bra. Spade. Spade är bra...

Låter detta helt flummigt nu så är det inte mitt fel. Eventuellt har jag överdoserat. Men det gör inget - det är naturligt.