Jag har ju bestämt mig för att gå och lägga mig om kvällarna. En helt ny grej i mitt nya liv ni vet.

Första kvällen gick ganska bra! Andra kvällen började väldigt bra. Jag borstade tänderna och gjorde mig iordning så tidigt att tandborsten blev alldeles chockad.

Bäst som jag stod där så blev jag alldeles varm om fötterna. Jupp, har hänt förr. Jupp, berodde på samma sak den här gången - golvbrunnen svämmade över och äckligt, illaluktande vatten rann med imponerande hastighet utöver mitt välputsade badrumsgolv. Mina nytvättade mattor sög upp ganska mycket av smörjan. Bra mattor! God uppsugningsförmåga. De var tunga att bära ut i tvättstugan igen, men det kanske berodde på att de knappt hade hunnit torka sedan förra tvätten. Vad vet jag...

Maken hade redan gått och lagt sig, han är förkyld stackarn och behöver sova mycket. Nu fick han inte det för jag blev så trött på avloppsvatten så han fick kliva upp, öppna rensluckan i röret i källaren och hjälpa till att snurra på rensspiralen. Han snurrade kanske inte så bra för det hjälpte inte.

Halv två på natten gav vi upp, tejpade stora lappar på köks- och badrumskranar: FÅR EJ ANVÄNDAS! så att inget barn skulle orsaka översvämning även i källaren och gick och la oss.

Igår var jag och betalade en halv förmögenhet för en specialslang till högtryckssprutan, åkte hem, kavlade upp armarna, drog på mig gummihandskar och stövlar och började jobba.

Två timmar tog det att ta sig igenom 60 års tvål- och matfettsrester. Visste ni att alla väldoftande tvålar inte luktar lika gott efter några år i ett avloppsrör? Dessutom antar tandkräm, matfett och övriga, nedspolade rester en intressant form som påminner om smulat murbruk! Många intressanta saker ploppade ut ur det röret måste jag säga. Många, spännande tvärstopp fick den nya slangen borra sig igenom innan vi ansåg att den jobbat klart.

Allt det här spännande som kom ut ur röret fick landa på golvet i pannrummet och samlas i högar som kunde skopas ned i en hink. 5 liter goja blev det. Well done!

Dyr var den, slangen, men värd sin vikt i guld. Det är något magiskt med känslan av att se en slang jobba sig ner i ett rör av sig självt, tvärstanna vid ett stopp, dra lite i den för att se hur den jobbar sig igenom stoppet sakta, sakta, bryta igenom och fortsätta sin resa. Känslan av förlösning, känslan av att delta när hinder avlägsnas, känslan av att bryta barriärer - wow!

Jag blev febrig av lycka, hoppade upp och ner och kände att jag ville göra mera ! "Har vi inga fler rör med stopp?? Jag vill rensa mera, flera, ge mig rööööör!"

Maken stod med ögonen i kors av trötthet, förkyldhet och med feberglans i ögonen av helt andra orsaker än jag och tyckte att det fick räcka för ikväll... Bah.

Sen tog jag mig ett bad, låg där och tänkte på att jag skulle blivit rörmokare och sen gick jag och lade mig. Klockan ett.

I helgen tror jag att jag ska ge mig på dräneringsrören...