Jag brukar ju skryta om mina vänner lite då och då.

Nu ska jag visa varför.

När jag kom hem idag, precis slut efter bankbesök, hysteriskt jobb och en trasig bensinmack så möttes jag av den här;

Den bara hängde där! Ni förstår att jag grät en skvätt?

Min underbara, vackra Anna har suttit och GJORT den åt mig! Och kört hem till mig och hängt den där när jag inte var hemma!!

Det är den finaste krans jag sett. Och fått. Och haft.

Och jag fick den bara sådär. Fattar ni?

Nu ska jag gå och böla en skvätt till.