Vi har ett par kompisar...

Under en längre tid har de haft ett element som droppat i hallen. Luftningsventilen gick inte att dra åt ordentligt. De levde några veckor med en plastbytta under elementet men frun i huset kände att det var lite trist att ha den där. Mannen i huset köpte därför nya luftningsventiler som blev liggande på en byrå ett tag.

- Undrar hur man ska göra för att byta den där ventilen... funderade han. Det är ju fullt med vatten i elementet...

Frun i huset var ju inte utan en viss begåvning - ansåg hon i alla fall - så hon fattade ju att man måste TÖMMA elementet innan man kunde göra så mycket åt ventilen. Å andra sidan, resonerade hon, så var ju värmesystemet avstängt för sommaren så något vidare tryck borde det väl inte vara?

Mannen hyste stor tillit till den kloka hustrun och visste bättre än att ifrågasätta hennes teorier. Ändå drog han lite på själva arbetsuppgiften... Kunde det vara så enkelt? Var det verkligen inget tryck i elementet?

Till slut blev frun lite irriterad på att ingenting hände så hon beordrade mer eller mindre fram lite action på ventilbytesfronten. Själv ställde hon sig i köket och påbörjade ett pajbak som skulle avnjutas till kvällens musikevenemang på TV:n.

Hon hörde, där hon stod och mätte upp mjöl och socker, hur maken instruerade minste sonen i huset att hålla en handduk mot väggen "för det KUNDE eventuellt komma lite vatten som skvätte på väggen annars".

Det nästa hon hörde var hur det lilla barnet tjöt, maken tjöt och hunden ylade. "KOOOOM HIIIIIT" vrålade mannen, "NUUUUUU!!!"

Frun slängde allt hon hade för händerna och rusade ut i hallen. En svart, tjock, oljeliknande sörja hade med en vulkans kraft sprutat ner ALLT som fanns att spruta ner; kläder, skor, möbler, väggar och en kolsvart, äcklig pöl av gigantiskt mått hade antagit form på hallgolvet. Och på hallmattan. Barnet såg ut som en myling och det tog ett tag innan hon kunde urskilja vad som var bak och fram på maken. Han stod där, med sörjan droppande från nästippen och med ett pekfinger instoppat i hålet i elementet och såg... förvånad? ut.

"Ja, jag vet inte hur vi ska göra" sa han. "Ta bort fingret går inte, det är fullt ös på trycket..."

Frun i huset fick springa ner i källaren, skruva, vrida och stänga av allt som gick att stänga av. Hon vred på kranar för att tömma systemet på vatten men föga hjälpte detta - elementet fortsatte leka högtryckstvätt.

Nu kläcktes den smarta idén att skruva bort även tömningsventilen som sitter på nedre halvan av elementet. Måhända skulle trycket minska då? Kanske kunde man ställa en hink lite snyggt lutad under hålet, tappa trycket och SEDAN byta ventilen?

Frun i huset utrustades med en gigantisk skiftnyckel och påbörjade bortskruvandet av ventil no 2. Efter några varv kände ventilen vittring av frihet (vem hade inte gjort det efter att ha suttit inskruvad i ett element i 40 år?), gav sig helt enkelt av och for över halva hallgolvet, utskjuten som ur en kanon. Den äckliga, svarta sörjan följde efter med raketfart som hade gjort Fuglesang grön i nyllet.

Gröna i nyllet var nu inte berörd familj dock, där var samtliga medlemmar vid det här laget istället mer åt det svartmuskiga hållet. Mannen stod där han stod med ett finger i elementets övre halva och frun satt på knä med ett finger i elementets undre halva.

Å där stod och satt de då... med vattnet rinnande från väggarna, ur håret och med fötter och knän i det svarta hav som numera vackert utgjorde deras förr så fina hallgolv. Ingen av dem hade en aning om hur att komma vidare. Barnet grät, den vita hunden plaskade runt i svarta sörjan och hoppade sedan med glädje och frenesi upp i den vita soffan, sprang några varv på den vita mattan och gonade ner sig i soffkuddarna.

Så tragiskt, mina vänner, så tragiskt. En helt vanlig söndag!

Den rådiga frun i huset insåg efter en stund att situationen var ohållbar - vem skulle förse barnen med mat om de skulle sitta sådär resten av livet? Med tanke på att hela hallen redan var förstörd fick det bära eller brista - ventilhelv... måste dit!

Genom att hålla andan, väja för den elaka sörjan som envetet fortsatte forsa ur elementet och med mycket tricks, jox och filurande lyckades hon peta dit "sin" ventil igen. Sen var det dags för den övre ventilen. En ny sprutlackering av hela hallen (men nu märktes det inte längre, alla väggar var ju redan kolsvarta), lite envist jox och tadaaaa - ventil på plats!

Nu har vi de en ny, fin ventil på plats! Vem vet - snart kanske de har nya hallmöbler, tapeter och ett nytt golv på plats också?

Men det, kära ni, det är en heeeelt annan historia... Till dess lär de få hålla på att skrubba, skura och torka.

Å inte vet jag - har de inte slutat så skrubbar de väl säkert än...

Min goda vän... Som vägrar avslöja sitt rätta jag...