Ho-hooo - lever ni?

Jag lever. Tydligen. Tror jag.

Jöööösses vilken helg!

Jag har firat Vackra Annas födelsedag med en roadtrip till Öland, innefattande kulturella inslag, gastronimiska inslag och frekventa inslag av vin. Ja, alltså, det var ju inte bara jag som firade henne, hon var med själv också. Och en hel bunch av andra fantastiska kvinnor fördelade i två bilar. Nya bekantskaper och ytterligare livsberikande event. En klar tolva på den tio-gradiga trivselskalan.    

Vi firade henne i närmare 13 timmar, varefter jag landade i min egen trädgård mitt i natten. Där väntade då hela släkteriet vilka tidigare under dagen landat i samma trädgård, fast med husbil från andra hållet. Det var bara att börja om igen, nya vinglas och ny fest.

Jag ramlade i säng halv sex i morse, ackompanjerad av fågelkvitter och solsken. Mhm - jag vet, jag trodde också jag var för gammal för sånt. HAHAHAAAA vad FEL jag hade!!!   

Hälften av släkteriet lämnade oss vid middagstid idag för att en halvtimme senare ersättas av en bror med familj. Eftermiddagen tillsammans med bl a en fyraåring som ÄÄÄÄÄLSKADE allt hon såg; hästar, kattungar, grodor, hallonbuskar... och en tvååring som hela tiden ville plocka "meeeeer smultor" gav inte så mycket tid åt att känna efter hur fyra timmars sömn egentligen påverkade mig.

Det var väl inte förrän de också åkt hem och de kvarvarande släkt-resterna från gårdagen lämnade oss som jag kände att en bok i hammocken kanske kunde vara en bra idé.

Tre rader senare sov jag. I fem timmar.

Måste varit en osedvanligt tråkig bok...?