Våra kompisars öden och äventyr har avrundats, saker återgått till "normaliteter", väggar, möbler och människor är tvättade och vaskade.

Lillfisen fick ta tre rundor i duschen innan mamma var nöjd med resultatet. Vid sista rundan följde pappa med för att hjälpa. Under själva turbulensen vid elementet gick frustrationsvågorna lite upp och ner och pappans samvete gjorde sig påmint.

"Du vet", förklarade han för åttaåringen, "när man blir stressad och saker händer så blir det så att man ibland fräser och låter arg. Men du ska veta att det är inte dig vi är arga på, även om det låter så... förstår du?"

Åttaåringen såg på sin far med stora, blå ögon som lyste bland allt det svarta i ansiktet och sa:

"Pappa. Jag är ÅTTA år. Jag KAN inte förstå sånt!"   

Nåväl.

Tre arbetsdagar till sen - semester!!! Jag tror aldrig den varit så efterlängtad som i år... Shit vad det har varit mycket!

Imorse vaknade jag klockan halv fyra och kunde inte somna om. Det lät som en illerskock alternativt en damkör från PRO hade slagit sig ner i skogen bredvid oss, det var ett JÄKLA liv! Jag gjorde det mest naturliga i världen. Vek tvätt. Stoppade i en ny maskin. Smög in hos sovande mellanson och skurade hans golv. Under hela tiden hade jag bara en tanke i huvudet: när jag är klar ska jag sätta mig ute och njuta av en kopp kaffe. Sen ska jag åka till jobbet! Jobba över på morgonen istället för på kvällen - kanon!

Fixade och grejade, plockade och donade. När jag äntligen var klar bredde jag ett par mackor, hällde vatten i kaffebryggaren och - kaffet var slut.

Blev deppig, gick och lade mig på soffan. När klockan ringde någon timme senare kändes det som om jag inte sovit nånting på hela natten.

Det här bli en kul dag...