Lite dålig uppdatering här dårå, men det är trots allt sommar. Förvisso utan sol och salta bad, men jämväl med massor av trevliga gäster som förgyller vår vardag.

Nu har dock alla härliga släktingar och goa vänner åkt hem till sig och... ja, jag vet inte men allt känns liksom så... tomt. Ödsligt.

Nästan som en tågperrong i en by i mörkaste Småland!

Så oändligt långt men ändå så... ingenting...

Vissa saker behöver inte säga med skyltar men görs ändå...

Nåväl.

För att rycka upp oss for vi på en ny sightseeing i Dackes och Mobergs spår.

Sist var vi ju och hälsade på i Flaken där, enligt uppgift, Dacke en gång bott. Nu åkte vi för att inspektera hans andra hem, där han bodde medan elaka fogdar och knektar sprang omkring och letade efter honom;

Något säger mig att den här skylten INTE stod här då, när allt begav sig...

Jag gick i den fågelsångsrika skogen och kunde riktigt höra, känna, UPPLEVA hur Gustav Wasas militanta undersåtar flåsade mig i nacken stigen fram...

Faktum är att jag lyckades hitta lite lämningar av Nisse himself i området!

Naaaaw! Nisses sko... han måste tappat den i flykten!

Man kan ju bara föreställa sig hur törstig han måste varit om han försökte hämta sitt vatten i den här...

Va? Vaddå "inte Nils Dackes prylar"??? Naturligtvis är det hans grejer, de låg precis ovanför hans gömställe!!

Här låg han då och tryckte... Djupt ner i underjorden. Han var en jäkel på att snickra stegar!

Och nu, nu mina vänner - nu ska jag släppa en bomb! Avslöjandet kommer från säker källa, en inplastad informationsskylt i Duvemåla. Och alla vet vi ju att inplastade skyltar är sanningen, bara sanningen och ingenting annat än sanningen!

Allt var en bluff! Liv Ullman har aldrig funnits!!! Glöm inte var ni hörde det först!

Nästa gång ska jag berätta en fascinerande historia om en massa syskon, en massa pengar och en massa skog.

Till dess; tänd ett ljus och tänk på våra norska vänner. Händer det i Oslo händer det nästan här...