Okej, okej, lägescheck nu då;

Julklappar - nästan check!

Maten - kontroll på läget!

Julpyntet - väldigt ocheck...

Godis - halvt check.

Julgran - på G.

Julvirus - kraftigt check.

Mhm, känns som om det KAN fixa sig!

Har delegerat till övriga familjen som befinner sig i Calmare för att fixa en massa. Själv sitter jag på jobbet och betraktar ett fullkomligt galet snöande utanför fönstret. Mhm, kan bli en spännande hemresa idag! Ängslas lite över hur the Family guys ska reda ut sina uppgifter i stan... Julgransinköpet exempelvis. Jag är lite kräsen i det fallet, men det vet de ju redan om. Sen förutsätter jag, med tanke på hur helskottas snäll jag varit hela året, att de har hela bilen full med julklappar till lilla mig!

Själv måste jag knö mig in i diverse affärer innan jag åker hem och byta massa prylar som jag inte ens hunnit ge bort än. Köpte julklappar som, visade det sig, redan fanns i huset. Har jag koll eller har jag koll?

Skatteverket har lite konstiga regler som ställer till det för mig såhär i jultider. För att kunder ska kunna tillgodoräkna sig ROT-avdrag för byggtjänster på årets inkomst måste de betala sina fakturor senast 31 december. Det i sin tur innebär att jag måste fakturera ut hela decembers fakturering senast idag, annars hinner kunderna inte få sina fakturor. Det återstår fortfarande två arbetstdagar innan nyårsafton, och då handlar det om att uppskatta hur mycket arbetstid som kommer läggas på respektive arbetstplats dessa två dagar. Dessutom måste tidrapporter för innevarande vecka registreras idag, och dagens arbete är inte ens slutfört än.

Hur som helst så innebär detta att igår och idag är de två dagar på året som jag jobbar ihjäl mig mest.

Så, Skatteverket, om ni läser detta så vore det himla käckt om ni ville fundera på det här lite grann. Det är liksom jättemycket jobb att vara mamma, fru och matte såhär innan jul redan innan yrkesrollen, ni skulle lätt kunna hjälpa mig där. Sätt sista betalningsdag för ROT-avdragen föregående år till den 15 januari så hinner jag slutfakturera december rätt och riktigt och under humana arbetsförhållanden!

Nu är det väl ingen risk att Skatteverket läser detta i och för sig, men hade jag skrivit att jag jobbat svart i flera år och dessutom tagit emot massa mutor så hade ni säkert läst det...

Idag är det ju aviserat att jorden skall gå under och det blir ju spännande! Möjligen sjunker den av all snö som landar, möjligen kommer det ett gäng dinosaurier och äter upp den - vem vet! Jag vet bara att det kommer reta mig om jag inte hinner smaka på min egenhändigt rimmade skinka innan det händer. När man nu för en gångs skull gör sig till menar jag...

Igår höll barnen julmusikal i Sionkyrkan här i byn. Åsneexpressen. Ett fantastiskt bra julspel med härlig musik.

Det var andra gången vi såg den. Första gången, 6 år sedan, var det mellansonen som spelade vise man och hade två repliker och var så nervös så han höll på att kräkas.

Nu var det lillfisens tur att ha samma roll. Man kan säga att den gick i arv liksom. Mellansonen spelade i orkestern. Sen gick han upp på scenen och sjöng. Solo. Gloria in excelsis deo. Mellansonen alltså. Som höll på att kräkas över två repliker för sex år sedan... The one and same. Och det lät BRAAAA!!!

Good bless personlig utveckling!!

Idag blir det mer skönsång med Luciatåg i kyrka och familjesamkväm med bröder och sånt. Mysigt!

Ikväll kommer storsonen hem från Norrland.

Och jag, jag sitter här och undrar vad jag har att gnälla om egentligen... Kan tredje advent bli så mycket bättre än såhär? Kan NÅGOT bli så mycket bättre än fulltalig familj under samma tak?

Jag skiter i måsten och ägnar dagen åt väsentligheter istället. Någonstans blir det nog jul i alla fall...!

Detta är inte från gårdagens uppträdande. Men banne mig om det inte lät ungefär lika bra!   

http://www.youtube.com/watch?v=o1jSjGU_9NY

Detta är väl den helg som allt borde ramla på plats va? Julklappar prickas av på listan, matinventering göras, planer upprättas och julgran hämtas...?

Man kan väl säga att jag ligger lite efter i så fall. En vecka eller två. För bortsett från adventsljusstakar och juldukar och så lyser julen med sin frånvaro. Ja, jo, jag är dränkt i önskelistor också.

Vissa julklappar ska skickas till bortre nejder och måhända måste jag börja ta tag även i den biten? Igår låg det jättefina julkort i brevlådan från goa människor och ytterligare en "to do"-thing ramlade ner i huvudet på mig som en tegelsten. Visst ja...

Fast julskinkan ligger ju och rimmar för sig själv i sitt SPA, so far so good! Och lussekatter har bakats. Och ätits upp, men i alla fall! Knäcken har kokats och hällts i små formar som är omöjliga att pilla bort, göra och göra om. Köpte jäääättesöta formar på Åhlens, ska aldrig mer köpa jäääättesöta formar utan hålla mig till sedvanligt trista sådana från ICA eller nåt. Man ska inte göra sig till, det är uppenbart!

Appropå att göra sig till så kan jag rapportera till er som undrar att tränandet legat nere ett tag. Har fått nåt skit i nacken - förmodligen nåt trauma över att plötsligt börja röra på sig - men jag tror det börjar gå över så nästa vecka hoppas jag vara på banan igen!

Imorron kommer storsonen hem, äntligen! Förutsatt att tågen går som de ska alltså, det är lite sport att åka tåg! Han har lärt sig sticka folk med nålar och ta blodprov och önskar säkert öva sig på oss. Han lär bli besviken...

Mellansonen blev förbannad på våra taskigt plogade vägar när han åkte buss så han ringde mig på jobbet. "Vad är det för nummer till Länstrafiken??" Öh, vet inte, vaddårå? "Jag ska ringa dit och fråga vem som plogar våra vägar!" Öhöhöh... Okej...

Han gjorde det. Ringde Kalmar Länstrafik, fick veta att det var Trafikverket och ringde dit och förklarade med all önskvärd tydlighet vad han tyckte och tänkte om urkass plogning. Det roliga i det hela var att dagen efter var vägarna plogade nästan ända ner till asfalten!   
Naturligtvis väljer vi att se det som ett resultat och inte en tillfällighet...   

För en mamma som jag är det en sann bekräftelse - det kommer gå bra för honom! Inte ens jag, som har fallenhet för att engagera mig i vissa frågor, hade gjort det när jag var 16 år. Jag hade förmodligen inte ens gjort det nu, för jag är inte en verbal människa - jag hade nog valt att skickat ett mail och tryckt hårt på SKICKA. "HA, nu ska ni få" liksom. När jag var 16 hade jag skickat ett brev. Mail fanns inte då.

Nähä. Juleriet står bakom hörnet, dags att ploga sig fram dit!   

Åh, det är mycket nu!

Igår var jag och hämtade en halv gris som jag omsorgsfullt stoppade ner i små fryspåsar på vilka jag präntade med svart märkpenna; Kooootleeetter, Karreeeee, Fileeeee, Vet inte men kan nog använas till gryta, Förmodligen någon stek, Fläääskläääg... o s v.

Det är inte himla lätt att veta vad allt är, även om jag fick en noggrann och genuin genomgång redan vid hämtningen. Jag glömmer så lätt!

Det mest spännande av allt är en gigantisk skinka som jag ikväll skall lägga i ett kärl med lag och RIMMA alldeles själv! Först ska den gnidas in med det och det och någon Salpeter är inblandad i detta... Jag vet inte vad/vem Salpeter är men det blir nog bra. Tydligen skall han göra så att skinkan inte blir grå utan sådär julskinksfint rosa. Tror jag.

Man ska snöra om skinkan med tråd har jag läst. Det ser jättesvårt ut så jag överväger om jag ska virka den en liten nättröja istället. Får se.
Sen ska den ligga och skvalpa i spadet i ett kärl ända till jul, det känns ju... fräscht...

Låt mig säga såhär; jag ska göra det, sen får vi se hur det blir, okej? Jag är inte helt övertygad om att det blir bra.

Min goda vän meddelade mig att jag tydligen uttryckt en önskan om att göra egen korv förra året. Stämmer med all säkerhet men jag tror nog jag får göra EN stor sak om året, risken finns att jag förtar mig annars. Förra året malde jag egen färs! Det ska jag göra i år också, men nu kan jag ju det. I år får det bli skinkrimning i bästa Krösamajastil och kanske, KANSKE, är jag mogen för egen korv nästa år. Eller året efter. Får se.

Annars har jag tillbringat dagen på kurs i Arbetsrätt på Ronneby Brunn och ätit massor! Frukost, lunch, fika och godis. Bra kurs!

Egentligen skulle jag skriva en massa om jultomtar och pepparkakor i luciatågen men jag har noterat att det görs överallt ändå så jag låter andra hålla debatten igång. Jag nöjer mig med att konstatera att folk fått spader och blivit helt galna både här och där och att det tydligen är helt okej att vuxna diskriminerar och utesluter ungar från skolors och kyrkors luciatåg samtidigt som man vill att barnen ska lära sig tolerans, öppenhet och att alla ska få vara med och accepteras. Samsing is not rajt här.

Nu ska jag se om jag kan få tag på Salpeter. Jag får väl börja på hitta.se.

Blev precis - vet inte för vilken gång i ordningen - uppringd av en person som talade engelska med kraftig, indisk brytning. Han utgav sig att ringa från Microsoft Support och ville hjälpa mig avlägsna ett allvarligt virus som bodde i min computtor.

Åh, vilken najs gaj!

Han tyckte jag skulle gå in på min dator medan jag hade honom i telefonen. Jag sa att ofkårs skulle jag göra det sa jag, djupt tacksam över den enastående kundtjänsten Microsoft erbjuder. Jag låssades knappa mig in på datorn medan jag i själva verket snabbt googlade "falska supportsamtal från Microsoft". Som sagt - de har ringt förr...

- But... how strange! utbrast jag. The only thing that pops up on my screen is a text that says; "Warning for false supportcalls from Microsoft. Microsoft will NEVER call you up unless you asks us to do so..." How peculiar... When did I ask you to call me?

- Nono, miss, nono, we call you to rescue your computor...

- Oh, pleeeeeeeease, don´t bother! sa jag och la på luren.

Tio minuter senare ringer han upp igen. Fast jag orkade inte ta snacket en gång till så jag bara la på.

Idioter.

Jag brukar då och då avlägga anonym visit hos Ketchupmamman. Även om vi har ganska olika åsikter om mycket så gillar jag henne skarpt, inte minst hennes humor och humör.

Har precis läst hennes inlägg "Du får inte vara med i Luciatåget" och fick läsa om det flera gånger - jag trodde, önskade och ville verkligen att jag läst fel... Men nej, det står faktiskt precis som jag uppfattade det första gången.

Hennes åttaårige son får inte vara med i Luciatåget om han är pepparkaksgubbe. För pepparkaksgubbar är inte tradition hos körledaren. Så måste det ju vara, för under de 16 år jag haft barn i skolan har pepparkaksgubbar alltid varit tradition i själva Luciatåget! Då pratar vi inte en och samma skola utan ett gäng olika. Likaså i de tåg som arrangerats av organisationer och föreningar utanför skolan - pepparkaksgubbar. Och gummor för all del, gummor också.

Hade körledaren i det här fallet kunnat ge en hållbar, välmotiverad förklaring till varför en åttaårig kille inte får vara pepparkaksgubbe i Luciatåget så hade jag nog inte reagerat lika kraftigt. Men vad ÄR det för fullkomligt idiotiska argument som används??? "Bara för att det är så"... En vuxen människas sätt att förklara för en åttaåring??

Jag är, som bekant vid det här laget, en sann förespråkare för traditioner.  Jag gillar sånt! Men om traditioner innebär att åttaåringar skall uteslutas från självklara saker som skolans Luciatåg så är jag den första att rösta för en total nedmontering av den traditionen!

Som Ketchupmamman själv skriver så är det hela kanske en "skitsak". Och kanske är själva grejen att det inte ska finnas pepparkaksgubbar i Luciatåget en skitsak. Men hur budskapet framförs, hur man säger "nej" av ren princip - det är ingen skitsak.

Min stora fråga i det här fallet blir; Vad spelar det för roll om det är en glad, lycklig och nöjd pepparkaksgubbe med i Luciatåget?

Hade inte det varit bättre än att ha en ledsen, besviken dito som inte får vara med?

Stå på dig Karin Lindell - jag misstänker att du har övervägande delen av landets föräldrar med dig!

Jag måste säga att nu är jag TOTALT lost när det gäller det här med BH-storlekar...

Glad i hågen travade jag in på en sån där "ställ dig i båset och klä av dig så hämtar vi allt du ber om, klämmer och känner och ser till att du får det du behöver - men räkna inte med att du får pengar över till mat resten av månaden"-affär.

Mina nyvunna kunskaper om BH-storlekar skulle provas och det var dags för examen!

"Hej, jag har storlek 95A men den storleken finns inte, vad ska jag göra då?" frågade jag första bästa expedit.

Hon tittade på mig och skakade på huvudet. "Nej min vän, du är INTE en 95 över huvud taget" sa hon. Men jag stod på mig! Jag hade ju läst på iiiiinteeeerneeet!! Jag var VISST en 95!!

Nu såg hon lite sådär "jaja, då är du väl det då" ut och sa de där orden: "ställd dig i båset så ska jag hämta".

Jag ställde mig där och hon sprang. När hon sprungit klart hade jag provat 12 olika sorter, modeller och storlekar. Eftersom kunden alltid har rätt så hämtade hon först, om inte 95 så 90 i alla fall. Jag knäppte på mig i sista raden och hon skakade på huvudet. "När du köper en ny BH ska du alltid knäppa den i yttersta raden. De töjer sig med tiden och då ska du kunna gå in en rad".

"Jag kan ju inte knäppa den i yttersta raden heller" protesterade jag, "då blir den ju för stor!"

Ja, just det... Den var för stor alltså. 95 var för stort! Den ska liksom "krama" dig hela vägen runt om fick jag lära mig. Jag gnällde lite, naturligtvis. Det kramade för hårt, satt för tajt, måste vara fel och så liten storlek var ju inte möjlig! Expediten hade en ängels tålamod och visade inte med en min att hon hellre jobbat i grönsaksdisken på Willys. Mycket proffsigt om du frågar mig.

Jag provade, hon hämtade, klämde och kände, såg saker som jag ALDRIG hade sett. "Den här känns jättebra" sa jag vid något tillfälle.

"Nämen den sitter ju inte alls bra, se här; den går för långt upp där, lyfter inte här, följer inte där..."
Hon klämde och lyfte och drog och spände och hör här - det som låg i min kasse när jag gick hem efter en timme kunde lika gärna varit en lyft-upp-operation! Åtminstone kändes plånboken lika lätt som om jag betalat för en sådan... 

Vad det blev för storlek? 80 DD och 80 E. Nä, fråga inte - jag fattar inte heller hur det gick till! Men jag har förmodligen stans snyggaste BH-ar!

Kanske är det bara jag som reagerar konstigt på vissa saker men det må ju vara hänt i så fall.

Jag satt precis och läste den fruktansvärt tragiska historien om den holländske fritidsdomaren i fotboll som sparkades till döds av tre spelare efter en ungdomsmatch i Almere.
När jag läst färdigt och kommit en bit ner på sidan så ploppar den upp; den osmakliga reklamen...

"SVERIGES SEXIGASTE MÄN". "SPRILLANS NYTT, SHOPPA HÄR". "VINN 50 MILJONER". O s v...

Mitt i knuten av tragiken, tankar på den ihjälsparkade mannens nära och kära och insikten om vilken sjuk värld vi lever i så vill någon att jag ska spana in sexiga karlar, köpa jackor och börja spela på nätet.

Osmakligt. Så jefla osmakligt.

Går det verkligen inte att reglera sånt där? Har inte Aftonbladet någon möjlighet att välja bort reklam från vissa artiklar?

Det gäller f ö inte bara Aftonbladet vill jag absolut tillägga. Det är samma sak med övriga nätforum och inte minst på TV.

Jag reagerar starkt emot glammiga reklaminslag om "köp, köp, köp" i pauserna på exempelvis insamlingsgalor för Världens barn eller liknande. Inte nog med att det tar udden av det allvar vi faktiskt lever med, det är ett rent hån mot drabbade barn, vuxna och övriga som inslagen och artiklarna handlar om.

Sen är jag inte för den sakens skull dummare än att jag inser nödvändigheten av reklamfinansiering. Absolut. Men även den nödvändigheten måste ha någon form av moraliska gränser.

Jag kan inte låta bli att undra vilken målgrupp man förväntar sig ska klicka på Sveriges sexigaste karlar när man precis läst om en 41-årig pappa som brutalt sparkats ihjäl på en fotbollsplan.

Inte blödiga, empatiska 45-åriga tanter från Småland hoppas jag...

Osmakligt. Fifan.