...för att jag ska få gå på fest imorgon, okej?

Som bekant har jag fått lämna återbud till två julfester, en kompisfest och en fest här hemma på grund av olika omständigheter, däribland sjuka barn.

Imorgon planeras för fest i staun, och det har planerats lääääänge. Hotellrum är bokat, barnen och hunden är utauktionerade till kompisar och farfar allt är bäddat för en lyckad kväll. Och vem åkte hem från jobbet och hämtade upp sjuk son idag? Japp! Jaaaaaaag.....   

Nu visade det sig emellertid att han var nog bara tillfälligt nere, för under eftermiddagen gick både magontet, illamåendet och blekheten över. Ikväll var han vrålpigg och nu hoppas vi bara att det håller till imorron, visst!?   

Jag som äääälskar fester och hör till typen som gärna dansar på borden om tillfälle ges måtte väl få gå på EN fest i alla fall... Annars föreligger viss risk att jag blir grinig.   

Wish me luck darlings!

Även om jag har en fallenhet åt det ironiska och raljanta hållet när jag ser på omvärlden - och mig själv - så kan jag ibland också vara ganska seriös.

Tänkte vara det nu.

Det här med "kvinno"-saker. Det är ingenting för mig.

Jag gillar inte organisationer som politiska kvinnogrupper, kvinnonätverk och kvinnoklubbar. Lika lite som jag gillar politiska mansgrupper, mansnätverk och mansklubbar. Nu finns mig veterligen inte exempelvis Socialdemokratiska mansförbundet eller Centermännen, men de finns som kvinnoorganisationer. Varför då?

Varför jobbar kvinnor så fruktansvärt hårt med att bilda organisationer som de fördömt männen för att göra i hundratals år? Varför behöver kvinnor så uttalat visa att "vi kan" och "vi finns"? Är vi så svaga så vi inte klarar oss i grupperingar mixade med män?

Är det ett steg mot jämlikhet, att bilda sociala konstallationer som utesluter män????

Jag är inte feminist, jag är humanist. Jag tror på människor, vare sig de är kvinnor eller män. I ledarställningar och styrelser skall sitta människor med rätt kompetens - inte människor med fel kompetens men av politiskt "rätt" kön. Om det sen råkar bli en grupp  med 100% kvinnor eller män skiter jag i, bara det är rätt kvinnor eller män!

Vi har fördömt männens agerande så länge jag har varit medveten om att vi är två olika kön. "Männen dominerar", "männen kör över kvinnor", "hon lyckades inte för hon tvingades jobba i en mansdominerad miljö". Hur många män hade lyckats bättre i en kvinnodominerad värld tro?

Som kvinna kan man uppnå positioner på grundvalet att man är just kvinna. Man kan förbise övriga kvalifikationer och väljas "för det är kul att det är en kvinna". Har själv sett det, hört det och varit med om det. Varför?

Jämlikhet är när vi börjar bortse från vilket kön vi talar om och istället koncentrerar oss på en bra mänskliga egenskaper och kvalifikationer. Det gör vi inte när vi kvinnor envisas med att fortsätta på den väg männen så uppenbart fel slog in på.

Jag tror inte på uppdelning, jag tror på samarbete! Vi skall samarbeta, komplettera varandra och växa som människor - inte som kvinnor eller män.

Alltså - bort med kvinnorörelser och fram för dynamiska organisationer som är öppna för ALLA. Och må kompetens och personliga kvaliteér styra, inte vad man har mellan benen!