...när man, medan man bläddrar genom 246 sidor projektbalanser för man har en diff i bokföringen, serveras te i en vacker mugg av någon man älskar...

...när man hör en son och hans far, tillbakalutade i soffan, diskutera nässpray och snytmetoder medan man själv sliter sitt hår över projektbalanser...

...när man hittar den förb... diffen och efter några juseringar i excel får en nolla i fältet "diff"...

...när man plockar ihop ett helt års bokföring där allt stämmer, alla diffar är noll och resultatet väldigt bra, stänger av sin dator, duschar och går och lägger sig till hela Macken-serien på DVD...

Ibland är kraven inte så höga men känslan desto mäktigare...

G´natt alla!   

Ett av mina starkaste karaktärsdrag är min enastående förmåga att skjuta upp tråkiga saker till absolut sista minuten. Ibland så mycket att det är en ren bedrift i klass med OS-guld att jag ens lyckas leverera...   

För mig funkar det, jag har många års erfarenhet av att jobba med kniven på strupen. Men omgivningen blir alltid så svettig och nervös, vilket ofta får till följd att jag måste ägna dyrbar tid åt att tala lugnande till den, ta mig tid att klappa på axeln och tala om att "jag fixar det".

Och på nåt vis gör jag det, fast jag inte alltid tycker det är så roligt att sitta nätterna igenom och jobba häcken av mig. Men det är priset jag betalar för min lättja, om det se är värt det kan ju diskuteras.

Idag ska jag som sagt jobba hemma, har varit uppe sen sju men har jag kommit igång än? Nä.   

När jag ska jobba hemma krävs det lite förberedelser. Allt måste vara på plats liksom. Det ska vara undanplockat, bäddat, dammsuget, måste ha en icke-krävande miljö omkring mig.

Mail ska skickas, bloggar läsas, nättidningar gås igenom, kommentarer och reflektioner göras... Det är mycket som ska ramla på plats!

Plockade i diskmaskinen och skickade ut sonen för att kolla så all disk var bortplockad från vardagsrummet. Han återvände med beskedet att så var fallet, ingen disk!

Bra, igen med luckan och på med maskinen.

När jag sedan gick in i vardagsrummet stod där både glas, skedar, tallrikar mm kvar på bordet... "Men här står ju visst massa disk!" utbrast jag. "Ja, men DEN har ju inte JAG ställt där!" Nä, förvisso... Suck och utplock.

Nåväl, nu börjar arbetsplatsen ta form och det är väl bara att... börja... jobba... då...

Ska bara reda ut det där med att jag sagt till äldste sonen att jag inte kan hämta honom på tåget på fredag för jag ska på kurs. För jag ska inte på kurs på fredag, jag ska på kurs nästa fredag, så jag kan visst hämta honom. Och att lilleman kan vara ledig från fritids på fredag. Jag menar nästa fredag. För maken är ledig på tisdag. Och fredag. Nästa vecka. Det är inte jag för jag har glömt säga att jag behöver vara det, för jag ska ju på kurs. Men jag kan inte jobba på torsdagen för då måste jag vara ledig. Nästa vecka. Imorgon måste jag till jobbet. Är det torsdag imorgon? Då har jag möte och måste jobba... När är det sportlov? Undrar om jag satt upp lilleman på fritids på måndag... För då var nog ingen ledig? Jo, JAG! Jag ska bara jobba på tisdag alltså! Wow! Bra för det är möte på måndag kväll. Meeeen... Veterinären på tisdag då??? Undrar vad jag ställt till med här egentligen. Bäst jag ringer runt och kollar vad jag sagt till vem. SEN kan jag nog börja jobba!

Undrar om jag inte behöver strukturera upp min tillvaro lite grann....?   

Igår jobbade jag, jobbade och jobbade och kom inte hem förrän halv tio. Maken hade åkt hem vid middag för att hämta upp sjuk son i skolan - igen. Med mig hem hade jag grillade revben, potatissallad och jox, vi skulle äta lite och kolla OS tänkte vi. Japp.

Jag fixade, la upp på tallrikar, grundande med ruccolasallad, fetaost, cocktailtomater, la upp potatissallad, byggde sådär "kockligt" en hög med revben på varje tallrik... Finfint, snyggt. Ställde in tallrikarna på soffbordet, gick ut i köket och hällde upp ett glas rödvin till mig, ett glas juice till maken.

På väg tillbaka mötte jag hunden. Hon såg lite skärrad ut när hon såg mig och sprang bara förbi...?

Jajamen. Ena tallriken låg där, snyggt på mattan, upp och ner.

Det tog inte så lång tid att skrapa upp käket, och fläckarna angreps omedelbart med Vanish. Tror jag fick bort allt.

Vi konstaterade att det var makens tallrik hon vänt på, kanske mest för att jag var tröttast och hungrigast? Han fick ny mat utan det snygga upplägget och så ett nytt försök.

Brian Fe... F´låt, Björn Ferry (?) tog i alla fall guldmedalj i skidskytte medan vi åt, det var ju roligt! Jag som är så ointresserad av sport är trots allt ganska patriotisk när det väl gäller! Sen var det curling, vi sopade undan det... Tråkig sport.

Nu är det lite mer jobb som väntar, ska sitta hemma med sonen och jobba idag. Efter den här veckan ska allt bli lugnare - då har alla revisorer fått det jag serverar dem, förhoppningsvis utan att det ramlar upp och ner på någon matta...