En kommentar från äldsta sonen från förra inlägget:

Jahoja, här kommer det fram hur det egentligen ligger till. Söta när vi sover är vad jag får ut mellan raderna ;)

Älskade barn,

Ja, ni är söta när ni sover. Framför allt med tanke på att när ni vaknar älskar jag er mest av allt - då har jag inte fått träffat er på flera timmar!

Jag vet en mamma - nämner inga namn - som envisades med att släpa över en sovande, varm bebis från vaggan till sin egen säng var och varannan kväll för en sådär 20 år sedan. Bara för att få ha honom nära. För att inte missa en sekund av eventuell vakentid.

Sen växte bebisen upp och blev en långhårig, skäggig Lundastudent... Det kommer gå väldigt bra för honom!  Han är nämligen sin mors son      

Mamma

Oh, what a promising day!   

Jobbar halva dagen! Ledig i eftermiddag för att kunna gå på barnens Alla hjärtans-dag café i skolan (där brukar säljas de godaste semlor jag ätit tror jag!). Hem med son, sons kompisar och lite fix, sen - båda barnen till Fredax och en bara föräldrakväll hemma!

Mat, vin och lugn som lägrar sig, vuxenprat om livet i köket utan inlägg från arvingar.

Jag älskar mina barn, men ibland blir den känslan mer påtaglig när man fått en kväll för sig själva.

Maken och jag har en viss förkärlek för att hamna just där, vid köksbordet, timme efter timme, diskuterande, pratande och lösande livets gåtor. Men oftast rinner tiden iväg och man hinner knappt prata inköpslista av nån anledning...

Fast ikväll ska vi softa - det har jag bestämt!