Jag har alltid hyst en viss rädsla för psykologer.   

Vet inte säkert, men jag tror det hänger ihop med traumatiska minnen från barndomen; en skolpsykolog med underbett som gjort Bruce Springsteen grön av avund, stoooora glasögon som tog upp två tredjedelar av ansiktet vilket i sin tur omgärdades av den klassiska 70-talspermanenten. Nu minns jag inte ens varför vi fick gå och träffa henne gruppvis hela klassen, men det fanns säkert en bra anledning. Vi placerades på stolar i en ring och psykologen satt med som en deltagare i ringen. Hon lindade sina långa ben runt varandra i en avancerad form, gungade lite fram och tillbaka med händerna knäppta runt ena knät, sa ingenting, ingenting och ingenting förrän hon plötsligt, abrupt och utan förvarning kunde spänna ögonen (som upplevdes o-er-hört stora bakom dessa fönster till glasögon) i en av oss, pekade på denne med ett långt, knotigt pekfinger och utbrast i väsande ton: VÄÄÄÄRFÖÖÖÖÖR????

Det har väl på något vis blivit min bild av en typisk psykolog antar jag...

Naturligtvis vet jag ju med mitt sunda förnuft att a) det var förmodligen inte alls så det gick till, det är bara en efterkonstruktion vi snackat ihop som vuxna, kompisarna och jag och

b) hon var säkert inte farlig. Tror jag. och

c) psykologer är inte farliga nu heller. Tror jag.

Men ändå... Jag menar, jag har ju ingen aning om hur allvarliga fel jag är behäftad med utan lever lycklig i min lilla värld. Och öppnar jag munnen inför en pyskolog så kanske jag avslöjar mig.   

I ett steg på vägen till mellansonens tillfrisknande träffade vi en pyskolog idag. Jag höll låg profil för säkerhets skull. Lät maken sköta snacket. Höll mig på min kant och försökte se smart ut. Nickade instämmande och hummade lite där jag trodde det passade. Försökte ignorera att han betraktade mig granskande då och då.

Nu har jag lite ångest - tänk om han tror att jag är en tyst, sluten person som försöker dölja något? Hummade jag på fel ställe? Kan det tolkas som något helt annat? Får jag en kallelse nu, till enskilda samtal i en madrasserad cell med någon som kommer peka på mig och väsa VÄÄÄÄRFÖÖÖÖR? med jämna mellanrum?

Ångest, ångest. Tror jag måste konsultera en psykolog...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...