Vi är behäftade med en kåk med väldigt liten taklutning. Nästan ingen alls, faktiskt.

Det har snöat - känns det som i alla fall - oavbrutet i ett halvår eller nåt. Mycket snö blir det på taket... Tung, blöt snö. Inte bra alls.

Maken är en tapper varelse, han har redan skottat bort det värsta en gång. Men nu måste det göras igen. Han har mobiliserat kraft ett tag, klätt på sig och givit sig ut för att se döden i vitögat. Upp på taket med skyfflar och grejer, familjens hjälte.

Själv har jag tagit en tuff match med att hitta fram till diskbänken och lyckades, om jag får säga det själv, ganska bra.

Ni hör själva, vi snackar teamwork på hög nivå här alltså! Samarbete, laganda och att hjälpa varandra. Precis som svenska skidlaget gjorde igår!
Vilken grej! Det var så fint så man blir alldeles tårögd!   

Vad som är mindre fint är ibland OS-deltagarnas sparkdräkter... Såg nån utförsåkningstävling där det plötsligt uppenbarade sig en tävlande i form av en gigantisk polkagris bakom den där lilla startpinnen! När detta hände låg maken och jag i sängen, aptrötta och totalt utflippade och allt blev ju sådär hysteriskt roligt som det kan bli då. Polkagrisen kastade sig med dödsförakt ut i backen och kommentatorn konstaterade att han i en viss kurva låg på runt 110 km/timmen. "Tur han har hjälm..." konstaterade maken torrt och jag skrattade hysteriskt i tio minuter.    

Dödsolyckan som inträffade innan tävlingarna startade är en tragisk historia, fruktansvärt hemsk på alla sätt.

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera... För kan någon vänlig själ förklara för mig varför man alls utsätter sig för att lägga sig på en bräda och susa nerför i 145 km/timmen iklädd sparkdräkt och hjälm??? Sen följer en het debatt om vems fel det är... Kan möjligen kombinationen människa, 145 km/timmen, bräda och en vansinnig idé ge en hint?

Men vad begriper jag.... Nu ska jag plocka ur diskmaskinen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...