Ibland kan jag inte låta bli att skratta åt människor som tar saker på sådant stort allvar att jag inte vet om de skämtar eller är seriösa.

Det finns massor av människor som gör seriösa personanalyser av fiktiva, litterära romanfigurer. De finns förståsigpåare som analyserar Pippi Långstrump. Hur är hon, vad tycker hon, vad känner hon och hur tänker hon…? Vilken politisk inriktning håller hon? Är hon gay, är hon hetero? Sist var det visst Muminpappan, han var tydligen gay läste jag... Undrar om Muminmamman vet om det eller om hon lever i ständig förnekelse? Måhända mår hon egentligen väldigt dåligt av dessa tidningsskriverier om hennes man! Nä just det ja…
Hon FINNS INTE HELLER!!!!!

Huruvida dessa analyser beror på att förståsigpåare inte förstår att figurerna faktiskt inte finns eller om de gör det för att göra sig intressanta kan jag inte svara på. Men jösses Amaaaliaaaa – kan inte en låssasflicka i ett låssasliv bara få VARA precis just det?! Kan inte en Muminpappa få vara precis det han är – en källa till underhållning för små barn?

Vad gäller just Pippi Långstrum fascineras jag av att jag ofta hör att föräldrar ser henne som en förebild till sina döttrar (och kanske söner, vad vet jag) och det gör mig nästan ännu mer förvånad!   

Finns det verkligen föräldrar som anser att ohövliga, ouppfostrade hittepåflickor på rymmen är en förebild? Ja visst ja… Pippi är snäll mot de svaga och stygg mot de elaka… Så var det ju. Jaja, men då så. Då glömmer vi att hon kastar poliser på tjänsteutövning i backen efter att ha sprungit runt på taket med fara för liv och leverne!

Sen tänker jag vidare – OM Pippi nu hade funnits i verkligheten, hade hon varit samma förebild då? Nä, jag tror faktiskt inte det! Det finns nämligen Pippi-barn redan idag och de står sällan högt i kurs. Tvärtom brukar de benämnas såsom ”huliganungar”, ”ouppfostrade skitungar” och ”problembarn”. Den elaka pojken som Pippi hängde upp i ett träd är förmodligen en sån unge... Nä visst ja! Han FINNS INTE HELLER! Alltså kan vi lägga vidare analyser av vem HAN var åt sidan också.

Sällan lever dessa barn som föräldralösa ungar med egen häst och apa, men dock med icke närvarande föräldrar. Det kan ibland bli lite samma sak, fast sällan blir de förebilder för barn med närvarande föräldrar…

Den enda person jag egentligen skulle tycka sämre om än Pippi Långstrum är Karlsson på Taket. OM de funnits i verkligheten! Nu kan jag lugnt ägna mig åt min irritation utan att ens ha dåligt samvete – de finns ju inte!

Ändå kan en del personer bli upprörda över mina åsikter?! Att jag inte tycker om vissa låssasfigurer - det är ju egentligen vansinnigt komiskt!

- VA? GILLAR du inte Pippi Långstrump?? Starka, snälla, rättvisa Pippi LÅNGSTRUMP? Hade alla tjejer fått ta plats som Pippi Långstrump så hade vi haft ett jämställt samhälle idag! Jojomen - hon, som stark, målmedveten och okonventionell kvinna; huka er karlar! Jag önskar att min dotter var som Pippi Långstrump, det gör jag! Jag ska förresten UPPFOSTRA min dotter som Pippi! Japp! Jag ska köpa henne ett hus, en häst och en apa och ge henne en kappsäck full med pengar, sen kommer hon aldrig bli förtryckt av en karl i hela sitt liv!

Så säger naturligtvis ingen, men ni hänger med i andemeningen?

Nåväl. Andemeningen i det här inlägget handlar egentligen inte om Pippi Långstrump heller, det var en bisak. Vad jag vill komma fram till på en krokig väg är följande:

Jag kan bli häftigt förälskad i en romanhjälte, störtförbannad på en skurk och gråta med sorgsna hittepåmänniskor i bra skrivna böcker. Det är ju det som är grejen! När våra romanfigurer skall lyftas ur sina böcker, materialiseras och placeras i verkligheten förstörs alltihop. Det är just den fiktiva person de är ämnade att vara de ska förbli!

Låt dem vara och låt mig få fantisera om Jondalar hur mycket jag vill! Det är nämligen helt egalt att som medelålders tant få drömma om stenålderns störste älskare – så länge han inte finns på riktigt...   

Å snart är han tillbaka igen!   

 

Catten

15 april 2011 17:31

Uäck ja, det ruggigaste jag varit med om i den vägen var när jag som ung och (nästan) oförstörd 18-åring jobbade på dagis och en kvinna kom dit för att hålla en föreläsning i hur hon toklade vissa (då) välkända barnböcker. Det visade sig att hon tolkade ALLA, utan undantag till en sexuell innebörd. Redan då tyckte jag att hennes toklningar sa mer om henne som person än om författarna/böckerna....

Och Jondalar blev jag också lite förälskad i - eller kanske snarare heltänd på ;-)

http://catten.bloggplatsen.se

Sajberlena

16 april 2011 12:49

Hahaha, jaaa, måhända borde hon ägnat sig åt en fördjupning i terapeutisk litteratur istället... Eller vänt sig till någon som gjort det.

Man kan få ut precis vad man vill av vad man vill om man lägger lite energi på det. Fullkomligt bortkastad energi i mina ögon - lägg den på något vettigt istället! För hur mycket lyckligare är mänskligheten av den kvinnans föreläsning?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...