Idag var jag bjuden på bröllop! Nu var bröllopet i England och jag har ju ansvaret för en praktikant på jobbet (har jag nämnt det? Att jag har en EGEN praktikant?)  så det gick ju inte för sig... Jag lämnade återbud och deltog via webben istället.

Nu, såhär i efterhand är jag ganska glad. Jag misstänker att jag inte klär så bra i blomsterkorg till hatt nämligen.

Men i alla fall.

Vackert var det. Men med en skugga av melankoli. Jag minns bröllopet mellan Charles och Diana. Jag är så gammal så jag t o m minns förlovningen mellan C och D...

När Diana sa att hon förlovade sig av kärlek och Charles svarade "what that now is..." eller något likande vände jag mig till min mamma och sa: "han är inte kär i henne. Hon får ett elände..."

Jag ber nu till högre makter; låt inte Kate ledas som ett offerlamm till altaret av Englands kungahus!!! Låt henne få vara den hon är och må som hon förtjänar. Världen behöver inte fler Dianaoffer - det var tillräckligt tragiskt det som var.

Idag har jag klippt mig. Jag ser ut som en tant. Jag vill dö.

Jag har en egen praktikant på jobbet, har jag nämnt det?

Egentligen bara på torsdagar men vi fick ändra lite så hon är här idag också. Jag surfar på nätet och hon registrerar tider, utlägg, fakturor och lär sig massor av nyttiga saker!

Jag tänkte sluta tidigt idag. Praktikanten får jobba till fem, eller hur? Man måste ju härdas!