Maken blev lite trött på mig igår. Innan han kom hem från jobbet ringde massor av människor som alla bad honom ringa tillbaka. Vi kan kalla den ena för Märta.

"Du skulle ringa Märta" sa jag när han kom hem.

Han ringde Märta, pratade både länge och väl, la på och såg lite konfunderad ut. "Alltså, undrar varför hon ringde, hon ville inget speciellt tydligen..." Grejen är att han frågade inte ens om hon ringt, de pratade på ändå.

"Nähä...?" Så slog det mig!

"Ah... men du... det var nog inte Märta som ringde, det var nog Kerstin!"

"Men vaff.... Nu sitter ju Märta och undrar varför jag ringer henne om ingenting en fredagskväll!!!"

Jag tyckte detta var vansinnigt roligt, men i vissa lägen har vi tydligen inte samma humor.

"Haha, jamen hon tycker nog att du är vansinnigt trevlig och social"! tyckte jag.

Maken himlade med ögonen, suckade djupt och ringde Kerstin istället. Det gick bättre - det var hon som hade ringt...

Min vardag som sekreterare tar liksom slut på fredagskvällarna. Jag är ledig! Att man råkar blanda ihop lite namn kan väl hända den bästa!

Jag skrattar fortfarande!