Men jag blir galen på det här jäkla matjoxandet varje dag!

Missförstå mig rätt - jag Masterchefar fortfarande fast bara på helgerna. Även mina dygn har begränsade antal timmar, veckodagar tycks det ligga runt fyra eller nåt. Utav dessa fyra timmar skall det arbetas sju, köras bil i två och sovas fem. Utöver sedvanliga hushållssysslor vill säga. Inte mycket tid till hackande, tjoffande, avsmakande och kryddande på så begränsad tid inte!

Alltså måste jag fortfarande tänka ut, planera och laga, enkel, nyttig och dessutom GOD mat som tar tio minuter från start till mål fyra dagar i veckan! Alltmedan arvingarna stryker runt som mörka skuggor i skafferi, brödburk och flingpaket, helt övertygade om att de kommer DÖÖÖÖÖ om de inte får mat för en kvart sedan. Därför bör det också vara matlagning som inte kräver att man SER vad man lagar - jag måste ha ögonen på skuggorna.

Risken finns att de lyckas med sina brottsliga tilltag och då vägrar befatta sig med mina delikat stekta varmkorvar och ketchupdränkta potatisklyftor på sin bädd av fräsch sallad, framtagen ur påse med gårdagens datum som sista förbrukningsdag... "Nä, jag är mätt, jag har redan ätit".

Ja, och så går kvällen och de går och lägger sig för att inom en kvart komma nedhasande och konstatera, med stora, förvånade blå ögon att de är hungriga...

Och jag, jag blir sur och ilsken för att de inte "äter när det serveras mat" och så ska vi bråka och så somnar de inte och sen försover sig hela familjen dagen efter. Alla får stressa iväg med en macka i handen, jag glömmer ta upp middagsmat och sen... Sen börjar vi om på refrängen en gång till...

Jag blir gaaalen på det där jäkla matjoxet!   

Pssst! Tror ni jag kan låta barnen leva färdiga förpackningar Naturdiet eller kommer Barnavårdsnämnden och hämtar dem då?   

Vaccinationsdax i skolan idag då. Fast inte livsfarliga vaccinationer mot influensor och sånt utan sedvanlig besprutning av mässling och polio... Numera är ordet vaccination inte odelat tryggt och säkert.

Jag tänker lite på det där med myndigheternas förmåga att påverka de stora massorna. Hur man i svininfluensatider lyckades vända hela vaccinationsdiskussionerna från att handla om huruvida man var rädd för att få svininfluensa till att människor vände varandra ryggen på grund av "bristande solidaritet".

Såhär i efterhand ter sig hela den effekten, människors reaktioner gentemot varandra och hela debatten sjukare än svininfluensa i mina öron...

Istället för att diskutera vaccin, konsekvenser och sjukdomsrisker diskuterades "solidaritet"?! Om jag inte vaccinerade mina barn var jag "osolidarisk" mot dem som inte ville bli sjuka...

"Men låt dem som är rädda för att bli sjuka vaccinera sig då, så är saken klar. Då behöver de ju inte bli sjuka" sa jag. "Varken jag eller övriga familjemedlemmar hör till gruppen nedsatta som inte klarar en influensa. Då ser jag ingen anledning att vaccinera oss med ett vaccin som jag inte är trygg med heller."

Å så blev man ju största skitstöveln då...

Hade man istället fokuserat debatten till vad det var befolkningen besprutades med hade det kanske inte blivit det tragiska efterspel det är.

Det jag tycker är lite nojjigt i det hela är att jag känner många som vaccinerade sig mot sin egen övertygelse. Av "solidaritet" för andra vaccinerade människor. För att man inte ville framstå som en skitstövel.

Idag är jag glad att jag stod på mig. Att jag vågade vara en osolidarisk skitstövel. Trots kritiken och ifrågasättandet.

Samtidigt är jag lite förvånad över att man inte går hårdare åt de myndigheter, läkare och forskar som gick ut i massmedia och uppmanade människor att vaccinera sig av "solidaritet" med sina medmänniskor.

Är inte det också skitstövlar?