Jo, som sagt, jag har ju då jobbat my little (little?) ass off sista tiden. Utformat policys och sånt där annat jox som tagit lite kraft, bokfört lite och skrivit några fakturor - ni vet...

Men jag har även ägnat mig åt djupare forskning på temat "tantsnusk". Ett ord som för mig klingar lite hånfullt, nedlåtande och gärna spottas fram av "visomkanochvet"-etablissemanget.

Syftet med arbetet har varit att dels utröna huruvida begreppet tantsnusk kan lyftas in i den klassiska litteraturen och dels om jag är en tant. Konklusion - ja, det kan det och ja, JA, JAAAA det ÄR jag!!!!   

Arbetet har bedrivits så att jag valt ut ett skönlitterärt mästerverk - Jane Eyre - läst den två gånger efter varandra samtidigt som jag parallellt tittat på dramatiseringarna från 1970, 1973, 1983, 1996 och 2006. Ja, jag vet att det finns fler, men ungefär där tröttnade jag på både Jane, Mr Rochester och uttrycket  "Läsare - jag gifte mig med honom".

Bokens båda huvudpersoner beskrivs som allt annat än vackra. Mr Rochester är att betraktas som på gränsen till ful - men manlig, stolt och... *suckaaaah*    

Deras kärlek är så otroligt vacker och trots att det är en bok totalt utan erotiska inslag (en och annan kyss på pannan typ, vi talar om en bok som gavs ut 1847) är den så full av begär och kysk åtrå att man som tant nästan kan ta på känslorna.

Medan jag plöjde dessa filmatiseringar kunde jag gäspande ta mig igenom de första fyra utan att reagera och gav nästan upp - sen såg jag nummer fem... *aaaahhhh, sucka sucka*... Ful? Ha!! Inte speciellt...   

Gaaaaah - nu glömde jag bort vad jag talade om...

Ja just det - tantsnusk var det ja... När vi ändå är inne och tangerar detta ämne så bjuder jag på en till...

Uj. Uj. Uuuuuujjjj....

Minns när filmen Grease kom till världen. Hur jag som 12-åring satt i biosalongen med bästisen för sjuttioelfte gången, hur vi kramade varandras armar i väntan på Scenen med stort S - den där John-Kan-Inte-Leva-Utan-Dig-Travolta vände sig om mot kameran och hur vi nästan skrek ut vår lycka i biomörkret... Vet inte varför jag osökt kom in på det?

Den kärleken har i vilket fall gått över - vem behöver den när Mr Rochester finns?

Tantsnusk finns även i den "fina" litteraturen, tack och lov! Förvisso hade jag ju annars kunnat göra som min mamma, köpa fyra Harlekinromaner i månaden, men jag är inte så förtjust i dem. Även om tanken på att bli bortrövad av en arrogant miljonär som tänder eldar i mitt blod och får mig att tappa andan och knäna att vika sig genom sin blotta uppenbarelse är en ganska angenäm tanke... Men den litterära behållningen är ärligt talat inget vidare. Jodå, jag har plöjt "några" stycken som tonåring. I smyg. Man ville ju helst inte att mamma skulle se att man läste dem...   

Nu ska jag gå och övertala maken att låta håret växa ut. Gärna så han kan ha luggen lite sådär på sne...