Det händer nåt med mig när jag medverkar i ett Läjsergäjm med resten av släkteriet.

När jag får på mig en väst med blinkande lampor, en mächingun i min hand och hör en robotröst som skriker GOGOGOGO transformeras jag till en blodtörstig heltidsmördare vars enda mission är att döda allt jag ser.

Jag springer in i en kolsvart krypta till takten av dramatiskt diskodunk, letar febrilt efter ett lämpligt gömställe där ingen kan skjuta mig men där jag kan utplåna en hel klan utan vidare.

Med flottaste Hollywood-manér backar jag runt hörn, säkrar utrymmen och hade det funnits dörrar hade jag sparkat upp dem... Genom en spionlucka i en vägg ser jag lede Fi på andra sidan. Jag siktar, skjuter och hör robotrösten imponerat utbrista i ett "WELL DONE". Ha! I´m soooo good! Svetten rinner, pulsen skenar. Jag kryper, ålar, smyger, slår mig, ramlar - känner ingenting! Springer bara vidare, uppför ramper, nerför trappor...

Plötsligt är det rödblinkande fiender överallt.... bakom mig, framför mig, över mig... De skjuter hela tiden BARA på mig och min robot hojtar glatt att "don´t give up, don´t give up". Jag känner att jag inte gillar den där roboten lika mycket längre för jag har en textremsa på magen som hela tiden säger att jag är träffad av nån läskig rödblinkare och jag tycker de är ganska taskiga som skjuter på mig HELA tiden och VAR är MINA kompisar som ska täcka upp och hjälpa mig???

Jag har hjälpt dem hela tiden och nu skiter de i mig! Sviken av han som återigen glömt att älska mig i nöd och lust, sviken av arvingar som jag givit alla mina omsorger sedan den dag de föddes... Vad var det värt när jag behöver dem som bäst?

Så småningom tar jag mig ur min fälla och hittar ett nytt gömställe. Nu är jag mer taggad än förut för nu är det pay back som gäller! Jag hukar mig bakom en hemlig lucka och väntar... de kommer nog snart, de röa... vänta bara... snart så... kommer de... väl? Hm... "Don´t give up" vrålar roboten och textremsan talar om att jag är träffad. Igen. Och igen.

Vem som helst hade givit upp, men inte jag! Naturligtvis inte.

Så om ni hör några illvilligar rykten om att "någon" skulle rest sig upp och skrikit att "sluta skjut bara på MEEEEJ" med tårar i ögonen så är det inte sant! För jag hade inga tårar i ögonen! Inte heller ryktet om att jag sprang och ropade på maken för att han skulle komma och hjälpa mig!

Det var inte jag. Det var nån annan.

Jag var upptagen med att skjuta laserstrålar på mina fiender - å jag var stencool!

------------------------------------------------------------------------

Tillägg till detta inlägg;

Jag har ingenting emot reklam på en bloggsida så länge den håller sig runt om och mina texter lämnas orörda. Men när man som Bloggplatsen tydligen lägger in reklamlänkar i MIN text blir jag vansinnig! Mest förbannad är jag över att jag inte ens har möjlighet att ta bort dem! Nu räcker det!

Detta är mitt sista inlägg på den här portalen - jag återkommer så fort jag hittat något annat!