Varenda morgon stapplar jag mer död än levande ur min säng. Jag går blundande genom hall, nerför trappor, sätter mekaniskt på kaffet och halvsover vid köksbordet till det runnit ner. Efter att ha hällt i mig en mugg öppnar jag ögonen och efter påbörjad mugg två öppnas sakta även de övriga sinnen mitt jag är behäftat med. När så tankeverksamheten tickar igång flyger alltid samma tanke genom skallen på mig - "ikväll SKA jag gå och lägga mig klockan nio! När barnen lägger sig i princip! Sen ska jag sova i nio timmar nonstop, och imorgon ska jag vakna innan klockan ens kommit på tanken att börja sitt hysteriska pipande".

Ungefär sådan är min arla morgonrutin.

Och hur många kvällar ligger jag klockan nio tro? Eller tio? Eller tolv? Nä, precis. Ingen alls...

Man kommer hem och man ägnar första timmarna åt återupplivningsförsöken av två söner som ligger halvt ihjälsvultna innanför dörren och skriker efter mat. Man ägnar sig åt sina "sysslor", d v s disk, läxläsning, nattning och såna där andra väsentligheter.

När barnen väl kommit till ro - DÅ vaknar min energi. Runt nio på kvällarna påbörjar jag mina projekt, oavsett vilken typ jag snöat in på just för dagen. Skura golv, fixa jobbhögar man har med sig hem, vika tvätt, stryka - whatever. Maken kan ibland komma med orimliga förslag som att det kanske är dags att sova och sånt, men då vill jag inte gå och lägga mig!

Det är då jag är på G, på hugget, då strömmar kraft och ork som om sova vore livsfarligt! Ända till dagen efter, då jag åter stapplande tar mig ner från övervåningen vill säga... Eftertankens bleka krankhet eller hur det nu var. Men vad är det för fel på mig? Jag som alltid försöker förklara för barnen - som f ö heller aldrig vill gå och lägga sig - att det är lika skönt att sova på kvällen som på mornarna. För jag ljuger så bra.

Ikväll ska jag gå och lägga mig klockan nio!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...