Vi brottas fortfarande med ständig luft i vårt värmesystem. Det går liksom inte att bli av med den!

Häromkvällen kokade pannan för första gången sen vi flyttade hit. Mhm, spännande!

Om jag nu gör en analys av läget kommer jag fram till följande intressanta slutsats:

Första fyra åren vi bodde här hade jag ansvaret för eldandet. Jag eldade, bar ved, checkade mätare, pyste luft nån gång om året, pysslade om och sotade pannan. Läste alla papper och instruktioner som fanns om pannan, laddomaten, ackumulatortankar och kranar. Berättade sedan för maken, instruerade och förklarade.

Sen blev jag lite trött och älskade maken tog över. "Du behöver aldrig mer elda, jag sköter det" sa han. Bra bra! Det är ett år sedan.

Nu har vi ständig luft i systemet, trycket sjunker hela tiden, effekten ur pannan har minskat och allt känns lite kaosartat. Nu menar inte jag att det är HANS fel att det är som det är, jag säger bara att det är inte mitt...   

Jag har naturligtvis läst och läst på internet om problemet, jag har talat med Atmos återförsäljare och med VVS:are. Maken har lyssnat på mig när jag återberättar och sett intresserad ut. "Det måste vara fel på expansionskärlet" säger jag. "Det är för litet eller har gått sönder, du måste upp och kolla på vinden". (Fast ärligt talat undrar jag hur ett expansionskärl som fungerat utmärkt i flera år plötsligt kan bli för litet, det har ingen kunnat förklara än...)

"Jajaaa" säger klaustrofobimaken, "visst visst".

Till saken hör att vi har mer eller mindre krypvind, det är ingen rolig historia att behöva krypa runt däruppe. Fråga mig som kröp runt där i flera dagar och gjorde fackverk i takstolarna för några år sedan...

Nu har jag tjatat sedan januari; "du måste upp på vinden och kolla expansionskärlet älskling".

Allehanda ursäkter presenterats, men efter kokningen av pannan blev jag trött, stampade med foten och kommenderade upp honom på vinden. Jaja, jag VET att jag är hård men nån måtta får det vara!

"Jamen det är ju ingen idé att jag ställer mig och kollar på ett expansionskärl som jag ändå inte begriper nåt av! Jag har ju ingen aning om hur det här systemet fungerar!!"

Fem år. I fem år har jag med brinnande engagemang förklarat, berättat, visat och demonstrerat. Och nu säger han att han inte begriper hur systemet fungerar? Skulle inte tro att jag går på den ursäkten va!

Igår köpte han en ficklampa, kravlade sig upp och rullade runt bland isoleringen. När han kom ner var han väldigt "vavadejasa-ig" - det var snustorrt och inget fel däruppe. Minsann. Sen kliade han sig på underarmarna hela kvällen och gnölade om kliande isolering.

Vet ni vad? Jag misstänker att han bara satt precis ovanför luckan lagom tid och sen gick ner igen. För det gick väääääldigt snabbt att undersöka saken i mitt tycke. Dessutom är jag fortfarande övertygad om att det ÄR något fel, han har bara inte hittat det.

Tror jag får kravla mig upp själv och inspektera. Jag litar visst på min man, men inte när det gäller hans engagemang i min vedpanna!