Om man tar upp kött ur frysen - hur ska man då veta hur länge det kan ligga i kylen innan det blir dåligt???

Ponera att man fryser in det en vecka innan utgångsdatum. Håller det liksom en vecka i kylen efter upptining då? Får man tiden "tillgodo" liksom...? Eller har den veckan passerat med råge och måste man då slänga biffen i stekpannan innan den hunnit tina ordentligt typ?

Alla säger alltid "lukta o smaaaaka, luuuukta och smaaaaka" men om det luktar illa så är det ju för sent!! Jag vill veta INNAN jag luktar att det är okej!

Sen undrar jag - om jag köper ett Silverschampoo från Björn Axén för halva lönen och paketet innehåller plasthandskar och varningstexter; "får du detta vårdande schampoo på huden så skölj och tvätta med tvål" - kan man använda det när man duschar då?

Jag vet inte om jag gör fel, men tvättar jag håret i duschen så brukar hela jag bli full av schampoo... Fräter det stora hål i ryggen och på benen på mig då? Och tänk om det rinner ner över rumpan...   

"SOS, vad är det som har hänt?"

"Asså, jag har fått Silverschampoo i rumpan, det rann liksom ner när jag tvättade håret...."

"Vi skickar en ambulans!! Ta det lugnt... den är på väg. Var sa du att du bodde sa du? Aha... Nämen du vet, dit hittar vi inte. Har du någon bidé? Nähä... Nä, jag är ledsen, inget vi kan göra... Jag skickar en bårbil, den kommer på lördag klockan tre. Blir du bättre innan dess så ring. Vi debiterar avgift för bårbilar som inte bokas av minst 12 timmar i förväg!"

Sen tycker jag ABSOLUT inte att man ska lagstadga om delad föräldraledighet för det ska varje föräldrapar bestämma själva och jag förstår inte varför det är okej för kvinnor att öppet klaga, gnälla och sexstrejka när männen inte diskar, tvättar och städar men inte tvärtom - det är okej för kvinnor att neka sätta upp gipsskivor, tvätta bilen och laga gräsklipparen för "vi har så mycket med maten, barnens matsäckar och möten med Kvinnoklubben". Det är t o m helt okej för kvinnor att skriva krönikor om saken. Jag undrar vad som hänt om det var tvärtom?

Jo, just det - en sak till!

Jag tänker på att det är ganska fånigt när människor hävdar en uppfattning och lägger till " och det står jag för" eller "och det är jag stolt över".

"Var står du i politiken då?

"Jag röstar på den gula sida och det står jag för!"

Jag menar - har du tagit ställning så förutsätter jag att du står för det, lägg ner tillägget. Vem är det du försöker övertyga?

Eller som radiointervjun jag hörde - jag tror det var ett av MP:s språkrör, vill vara tydlig med att jag inte är säker - där intervjuaren frågar;

"Är du feminist?"

"Ja, jag är feminist och det är jag stolt över!"

Jag menar - vaffan?? Är det inte sånt som "goes without saying"? Vad skulle han annars vara? Ångestladdad? Skämmig? Jag förutsätter väl att han inte skäms... I mina öron låter det som en människa som läst hur det ska vara, är livrädd för att inte vara PK och har ett otroooligt behov av att bekräfta för sig själv hur många texter han läst in. Min beundran sjunker - om jag hade någon innan alltså - till minus två.

Människor som kan uttrycka sina åsikter som en självklarhet  går hem hos mig, vare sig jag delar dem eller inte. Slutklämmen "å det står jag för" minimerar vad som än sas innan. Fram till dess var det självklart - ända tills slutklämmen kom...

Oavsett vad jag tycker, känner, står för eller förkastar så känner jag aldrig "stolthet" över ett ställningstagande. Jag är, precis som alla andra, påverkad av vad andra säger, tycker och tänker och i kombination av det och min magkänsla kan jag tycka och tänka. Är det något att vara "stolt" över? Jag menar, skulle jag skämmas för vad jag tycker så hade jag väl inte tyckt så? Eller...?

Prestationer - absolut.

Resultat - självklart.

Min hembygd - om!

Mina barn - men skojar´u???

Jaaaa... det är väl sånt jag tänker på när jag är ensammen hemma och maken är på konferens...

Jag gillar verkligen mitt äktenskap. Trivs bra, tycker det är ganska roligt och tänker inte så mycket på att åren går för det är sällan trist. Tvärtom, vår relation är full av omväxling, tvära kast och ständiga överraskningar!

Som igår t ex!

"Jag ska på möte imorron" nämner jag i förbifarten för maken.

"Va, jaha... men jag ska ju på konferens och blir borta över natten" säger han.

"Det har du inte sagt" säger jag...

"Det har jag visst" säger han

"Tror du jag hade glömt en sån sak?" frågar jag.

"Det är jag ganska säker på att du har" svarar han. "Och jag är inte ens förvånad..."

Så plötsligt har jag en egen kväll hemma med barnen! Bullens varmkorv och bröd, myskväll framför TV:n och en Lillfis som får sova i pappas säng! "Viskar; jag har t o m köpt k-a-k-o-r..." De ni! I det här huset innebär det fest på högsta nivå!

Jag menar - vem hade kunnat ana något sådant...?

Annars springer jag fortfarande runt och håller mig i väggarna, men idag har jag faktiskt kunnat jobba lite! *vågen* Inte hela dagen men nästan!

Dristade mig t o m att vingla upp till affären och köpa schampoo och balsam mot grönt hår för 260 spänn. Det var väl inte den bästa idén jag kläckt idag kanske - att vistas i miljöer med hyllor, burkar, skyltar och folk kändes inte klockrent. Men jag ställde mig vid kassan, väste till tjejen att "hämta ett bra schampoo som tar bort metaller" och hon sprang. Nu sitter jag här med Björn Axéns Silverschampo... Ingenstans står det ett ord om att det kommer hjälpa mig med mitt problem, men i förpackningen låg ett par skyddshandskar som "absolut måste användas" enligt tjejen i affären.

Imorron måste jag kanske leta efter en peruk, två nya händer och köpa ett nytt badrum?