Det är okej för mig som förälder att säga; om du inte städar ditt rum så får du ingen månadspeng!

Det är tydligen okej för mig som kvinna att säga att "om du inte hjälper till att diska, damma och skura golv så får du inte ligga". http://www.aftonbladet.se/wendela/article13552522.ab

Varför i jösse namn ska jag använda sex som morötter och piska för att få min man att utföra sysslor för att jag - tydligen - tycker att de är tråkiga? Och medan vi står där och diskar och putsar fifty-fifty; vem ska sätta upp takskivorna, såga taklister och byta klippbordet på åkgräsklipparen? Jag???? Näver!

Vi vänder på steken.

"Om du sätter upp lika många gipsskivor som jag ikväll så lovar jag att vi ska leka Ryska Posten sen" säger en äkta make.

Någonstans känner jag att det blir fel... För hushållssysslor ska delas lika, annars blir det inget ligga. Vi skiter i vem som kan vad och vem som är bäst på vilket - nu är vi politiskt korrekta! Och jag tappar liksom tråden, för jag kan inte se var liggandet kommer in i bilden. Vad har min kärlek till min man med disken att göra? Skulle jag älska honom MER för att han diskar än för att han byter startmotor på min bil då eller vaddå?

Men det är väl inte meningen att jag ska förstå kanske... Jag är ju felprogrammerad sedan barnsben; min mamma lät mig ha rosa kläder och leka med Barbie. Jag är inföst i en hopplös kvinnofålla, inlåst i ett hörn och begriper inte bättre.

Det enda jag begriper är att om jag ska sätta upp innertak och bygga garderober medan mannen diskar så blir det ingen Ryska Posten ändå - jag kommer nämligen inte orka och hans lust har spolats ner med diskvattnet. För varför skulle han bli mer på av att diska än jag?