Nu är KBT-besöken slut för mellansonens del - han är friskförklarad och åtta års elände är over and out.   

För ett år sedan var han mer eller mindre uträknad och lades in på lasarettet efter sju års kroniskt illamående och matproblem. Han orkade inte gå från bilen in i huset...

På ett år har han gått upp över 10 kilo i vikt, vuxit 7 cm, äter och mår som han ska.

Undrar om någon kan föreställa sig hur otroligt lätt livet plötsligt ter sig? Även om processen sista året hela tiden gått åt rätt håll med ett par, mindre återfall så är det den här dagen vi hela tiden väntat på.

Alla som stöttat, hjälpt, bidragit och funnits med under årens lopp - tack!   

Vi har inte alltid kunnat/orkat/förmått att bemöta er på ett sätt vi kanske önskat och velat, men det har varit tufft.

Nu är det framåt som gäller. Ja, och så att överleva tonårsperioden då...    

Men jag tror vi fixar det. Efter det här är jag övertygad om att vi fixar det mesta.

Puss å kram!