"Jag är sugen på en semla" sa jag.

"Jaaaa, DET hade varit kanon" sa maken.

"Men jag vill inte ha bara en" viskade jag. "Jag gillar flera semlor. Såna där som grannfrun gör. Hemmagjorda liksom"

Nu började maken se lite tveksam ut.

"Men alltså... å du som precis varit sjuk... och det blir ju jobbigt"

"Åh inte då! Jag kan väl göra semlor själv, vad tror du om mig???" sa jag och åkte till affären och köpte mjöl, mandelnötter och tvättmedel.

Minns ni TV-shopreklamen för några år sedan? Den där med Magic Bullit? Den där magiska grejen som skulle ge dig ett nytt liv genom att den hackade, malde, vispade och smoothade helt av sig själv, typ. Jag såg reklamen. Jag gick på den. Men jag var snål, så jag köpte den på en nätauktion för en billig peng. Tur var väl det - värsta skitprylen!

Men den har dugt åt en sak; mala nötter. Om man vill ha dem finmalda och som egenhändig mandelmassa alltså, för den gör allt till en smetig massa liksom.

Så jag gjorde deg till semlebullar. När jag måttade socker så gick dl-måttet i två delar. Tiddelipom - tur man har flera! Sen hällde jag nötter i Magic Bullit och Magic Bullitade dem. Maskinen, som låter som ett reaplan, lät en stund och precis när glasen skulle ramla ur skåpen av ljudvibrationerna övergick den från ÖÖÖÖÖÖÖÖÖNÖÖÖÖÖÖNNNÖÖÖÖÖÖÖÖNMAAAAAAAALAAAAAAAÖÖÖÖÖ
ÖÖNÖÖÖÖÖN till ett BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR????!!!

Jag pockade isär den och kollade. Nä, såg normalt ut, bortsett från att mandlarna fortfarande var hela... Satte ihop eländet och började om. BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR. Men vaffan liksom....

Öppnade igen bara för att upptäcka att den lilla gummilisten mellan knivarna och själva byttan saknades. Hm...? Jodå. Den låg där, snyggt styckad i milimeterbitar - i mandelhacket...

Idel svordomar och förbannelser. Maken gjorde en insats. Han matade ut nöthack och dissikerade högarna, plockade ut bit efter bit av gummilist och visslade under tiden. Fortfarande bestod nöthacket av 25% hela mandlar. Nytt försök utan gummilist.

NNNNNNNNNNNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNNNNNNNNNNNNN sa maskinen och vägrade snurra ett enda sketet varv.

Jag bet ihop och släpade fram matberedaren. Hällde över kladdigt nöthacksklet i den och satte igång. Den vevade och snurrade precis som den skulle, men kletet var så kladdigt så det satt mest bara fast på ena kanten i bunken och flinade åt knivarna.

Nu slängde jag kletet i soporna, smällde igen dörren och deppade.

"Nästa gång jag säger att jag ska göra själv så säger du: gör inte det!, okej?" sa jag till maken.

"Mhm, lovar" sa han. "Men du verkade så entusiastisk så jag ville inte säga nåt. Entusiasmen gick över" konstaterade han.

Nu har jag 14 semlebullar men ingen fyllning.

Tips någon?

Hur vet man att man återhämtat sig från ett brutalt angrepp av virusbaskelusker?

Jo, man går ut på toaletten och får ett anfall av "måste städa, måste städa MÅSTE STÄDA!" och så gör man det. Städar och städar och gör pauser endast för att snyta sig. Sen förbannar man sig själv för sin idioti och ramlar halvdöd ner på en soffa igen, men nu i en ren och fräsch miljö.

Dessutom ligger man bara en liten stund - energin kommer tillbaka i vågor liksom. Den räcker precis till att stoppa in en maskin tvätt och plocka ur en diskmaskin, sen soffläge. Dammsugning av övervåning - soffläge.

Skillnaden mellan att vara sjuk och nästan frisk är samvetet. När känslan av "jag borde nog..." sätter in så är man på bättringsvägen! Är man sjuk på riktigt finns inte den känslan.

Jag välkomna frustrationen och det dåliga samvetet. Jag är snart frisk på riktigt!