Det är skönt med lite djupsinniga diskussioner ibland tycker jag. Samtal där man verkligen får vända ut och in på sig själv, tänka, känna och komma till insikt om livets väsentligheter.

Vi har ganska många sådana här hos oss.

Som den som utspelade sig vid middagen;

- Hahahahaaaaa, har ni sett den där på jutjub, säger Lillfisen och vrider sig av skratt. "Den där hahahahah med päähhääronet hahahaaaHAHAHHAH å å å å baaahaaaaaajskoooohooorven?"

Vi andra tittar på varandra, suckar lite och säger att Nä, den har vi inte sett... Lillfisen skrattar så tårarna sprutar över middagstallriken och försöker berätta något om en baaahahahhajskohorv som möter ett päron som skjuter nåt. Oklart vem eller vad, det gick inte att utläsa mellan de hysteriska skrattsalvorna.

Maken berättade den sjuka historien om 39 graders feber varefter ingen skrattade utan alla låssades som de inte hört förutom Lillfisen som deklarerade att "vaddå, jag fattar inte" och vi med gemensamma krafter fick försöka förklara medan vi slängde trötta blickar på Maken.

Storsonen berättar om ett TV-program om en man som bara ätit chips och pizza i hela sitt liv och var smal som ett streck, varvid maken menar att det skulle han också kunna göra och ändå vara lika smal. Jag ville mena att jag förmodligen också skulle kunna göra det utan att gå upp i vikt men det var det ingen som trodde på...?!

Sen berättade Mellansonen om två Creme Fraiche-burkar som skulle gå över en väg varvid den ena blev överkörd och den andra sa "jag tycker du verkar lite ofraiche" och sen hade vi ätit klart.

Och som så många gånger förut kände jag, medan alla försvann på varsitt håll och jag satt kvar och såg ut över disk, matrester och ett inferno-kök, att jag måste vara en av de rikaste människor som finns!       

Den där lappen med service och besiktning gällde kanske inte bilen, den gällde kanske sonen som landat från Afrikas nejder när jag tänker efter.

Hursomhelst så behöver han ha en läkarbesiktning, bara för att kolla så att han är frisk alltså. Men han fick inte komma till läkarmottagningen eftersom han kunde vara sjuk... "Har du varit i Afrika? Nä, då kan vi inte ta emot dig, du kan ha resistenta bakterier. Först får du hämta ett provset, ta proverna hemma, lämna in dem här så vi ser att du är frisk - då kan du komma!" typ.

Jag fattar, det är inte det. Säkerhetsåtgärder. Men det låter ganska kul! "Du får bara komma hit om du är frisk"

Blev lite krångligt bara eftersom han flyttar till Lund på lördag. Är han sjuk så får han helt enkelt vara det tills på måndag alltså, då han får kontakta sin nya vårdcentral. Jag ogillar det. Jag gillar vår vårdcentral bättre än nya som vi inte känner och vill att mina barn ska komma till vårdcentraler jag gillar.

Sen undrar jag - nu när han bott hos oss en vecka med kanske-bakterier som vi inte vet nåt om och så kanske vi också blir sjuka med Afrikanska bakterier då - vart ska vi ringa? Eller ska vi vira in huset i gula band och leva i karantän?

Jag vet att han träffade elefanter. Jag tror han har släpat hem elefantsjuka. Åtminstone ser jag ut och känner mig som en elefant... Måhända borde jag ringa veterinären?

Det brukar skojas om våra handväskor. Hur mycket de rymmer, innehåller och att det skulle gå att bygga en rymdfarkost av alla grejer om man gick under namnet McGyver.

Min handväska är förmodligen inget undantag, men den är inte fylld med så praktiska grejer. Den är mestadels fylld med lappar. To Do - lappar.

Det är frisören, massören, hundtrimmaren, tandläkaren. Sen är det egenhändigt nedskrivna Kom Ihåg!-notiser om årsmöten, lämna det till den och den, hämta det hos dem, handla sånt å sånt och glöm inte beställa tid för service och besiktning. Dessvärre har jag utelämnat VAD som skall ha service och besiktning... Möjligen bilen, men det är osäkert.

Så jag häller ut detta berg av lappar, visitkort och tidbokningskort och undrar hur det kommer sig att jag inte missar mer än jag faktiskt gör! För det är ju inte precis så att jag har direkt koll på vilka lappar som ligger där och skräpar. Jag behöver något lämpligt forum för sammanställning av alla dessa lappar.

I julklapp fick jag en jättebra almanacka av svärfar. En röd, stor med gott om utrymme att nedteckna viktiga happenings i. Därtill köpte jag för ett tag sedan en stor handväska i vilken almanackan ryms och det finns ingenting att skylla på!

Det är nu jag blir kluven... Ska jag skriva även sådant som gäller övriga familjen i almanackan eller använda den bara till det som rör mig? Ska jag notera att "Maken: jobbmöte med lyxmat, goda viner och spännande människor. Barnen: Kompisar, kalas. Jag: Tvätta" eller bara mina egna viktiga åtaganden? Jag känner att det kan väcka vissa negativa, bittra känslor hos mig när jag läser hur kul alla har det utom jag... Den borde liksom bara vara min.

Vi har en familjekalender i köket. I den noteras allas förehavanden i den mån "någon" kommer ihåg att notera. Ska jag verkligen behöva skriva allt dubbla gånger? Dessutom har vi en whiteboardgrej som rör innevarande vecka. Visserligen är det aldrig någon som noterar någonting på den förutom konstnärliga talanger med ett "måste göra streckgubbar och rita fåniga prylar", men den finns! Ska den användas så blir det tre gånger allt ska skrivas!

Ett beslut måste fattas. Jag gör en notering på baksidan av ett kuvert; BÖRJA ANVÄNDA ALMANACKAN SÅ FORT DU BESTÄMT HUR! och lägger i min handväska.

Aha - där låg en lapp jag glömt bort. ÅKA OCH JOBBA står det på den.

Ooops....